STOCKHOLM den 5 Maj. I lördags den 3 Maj, konungens födelsedag, utkonr i Svensk Författningssamling de nya k mmunalförjattningarne, sådana de under den 21 Mars blifvit at K. M:t beslutna och utfärdade. Detta innebär ett af de största och framtidsrikaste steg, som på länge blifvit tagna inom den svenska lagstiftningens område och den upplysta fosterlandsvännen motser med tillfredsställelse och HOPP de frukter dessa författningar komma att bära genom utvecklingen af ett kommunallif i mera omf.ttande mening och detinflytande detta kan komma att utöfva på den allmänna andan och folkets politiska uppfostran. De nu utfärdade författningarne äro följande: 1) Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse på landet; 2) Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse i stad ; 3) Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd; samt 4) Kongl. Maj:ts nådiga förordning om landsting. Dessa förordningar skola aliesammans från och med år 1863 tjena till efterrättelse, men i afseende på förordningarne om kommunalstyrelse på landet samt om kyrkostämma är säskildt stadtgadt, att de jemväl under lopet af innevarande år, så vidt omständigeterna det medgilva, skola tillämpas. Förordningen om kommunalstyrelse i stad omfattar alla rikets städer med undantag af Stoci holm, för hvars kommunalstyrelse särskildt varder stadgadt. Det måste väcka någon förundran, att då regeringen omfattat den åsigten, att hutvudstadens egendomliga förhållanden påkallade en särskild kommunalförfattning, och då ett förslag dertill förelåg regeringen, hvilket af alla vederbörande, som deröfv r yttrat sig, blifvit med sällspord samstämmighet omfattadt, samt då nämnde förslag i så måtto tillvunnit sig regeringens bifall, att regeringen efter detsamma i flera delar omredigerat kommunalförfattningen för städerna i allmänhet; — det måste, säga vi, under sådana förhållanden väcka. någon förundran, att regeringen icke ansett sig kunna, samtidigt med öfriga, äfven utfärda kommunalförfattningen för . Stockholm. Vi hoppas emellertid att dess promulgation icke länge måtte låta vänta på sig, desto hellre som ingenstädes en reform i kommunalväsendet redan länge varit så af behofvet påkallad och allmänt påyrkad som just i hutvudstaden. I författningen rörande kommunalstyrelse i stad har regeringen vidtagit åtskilliga än dringar uti rikets ständers förslag, och flera af dessa ändringar äro, såsom vi nyss antydde, gjorda i enlighet med det förslag, som Stockholms nuvarande kommunala myndigheter afgifvit med särskildt afseende på hufvudstadens kommunalförfattning. De vigtigaste bland dessa ändringar äro borttagandet af den kommunala mellanmyndighet, som förekommer i rikets ständers förslag under benämning af stadsnämnd samt införandet af öppen omröstning hos stadsfullmäktige, med undantag endast för val. Men utom dessa har regeringen vidtagit några andra ändringar, som gifva dels konungens befallningshafvande, dels magistraterna mera inflytande i kommunala angelägenheter än i rikets ständers förslag var afsedt, och man spårar här ett visst inflytande af den statsrättsliga föreläsning borgmästaren Stolpe, i form af ett utlåtande från Norrköpings magistrat, ansett lämpligt hålla för K. M. Så bestämmes det nu, att konungens befallningshatvande skall, icke till K. M:t utlåta sig öfver, utan på egen hand fastställa reglemente för städernas drätselkammare; att hans godkännande erfordras för att gällande kraft åt beslut som afser påläggande af afgifter, hvilka erfordra uttaxering för längre tid än fem år; hvarjemte stadgas, att medlem af stadskommunen kan hos k befallningshafvande öfverklaga, ej blott beslut, som kränka hans enskilda rätt eller icke i laga ordning tillkommit, utan äfven sådana, som eljest hvila på orättvis grund; — ett stadgande som är så obestämdt, att det lemnar konungens befallningshafvande fältet öppet att i en mängd kommunala frågor uppträda såsom en domare emellan majoriteter och minoriteter inom: stadsfullmäktige. IL afseende på magistraten är stadgadt att den såsom stadens styrelse, eger att vaka deröfver att de af allmänna rådstugan eller J: stadsfullmäktige lagenligt fattade beslut bringas till verklighet af de för särskilta ändamål eller bestyr till satta styrelser eller personer, som dermed böra taga befattning äfvensom att den staden donerade fasta egendom och de staden förunnade inkomstgifvande rättigheter varda till sina bestämda ändamål behörigen använda; hvarjemte det är magistraten förbehållet att tvägra handräckning4 vid verkställighet af beslut, som magistraten anser stridande mot gällande författningar eller särskilda föreskrifter eller der den tror, att underställning bort ega rum. I hvad angår förordningen om landsting finner man den första afvikelsen från stän dernas beslut redan i den första paragrafen, hvilken såsom en koncession åt framställderes —— ——— RE katt nt RR RR RE TTR ECE