dessa angelägenheter ifrigt i tankarna och såg landets olycka i valkonungariket, i de Istora adelsslägternas makt, i riksdagsadels. ssannens liberum veto samt isynnerhet i böndernas ofrihet. I enlighet härmed va retormprogrammet bestämdt: ärftlivt konungarike, adelns försvagande genom att höja böndernas ställning medelst politiska rättig. heter och landtbefolkningens emancipation. Genom Leszezynski slog den vestra kulturen rot i Polen, och konstitutionen af den 3 Maj 1791 står i närmaste samband med honom och hans skola. Nu följde Polens andra delning, Stanislaus Augusts förräderi, Kosziuszkos olyckliga uppresning och blodbadet i Praga. I staternas historia finns det nu icke något Polen mera. Men utom landet uppstår ett nytt polskt folk, som angriper fienden allestädes, som på främmande slagfält utgjuter sitt blod för det gamla täderneslandet. Det förökar sig genom nya kontingenter af frivilliga emigranter, hvilka äro ett bevis på folkets fortfarande lif och genom banden af gemensam känsla förena landets innevånare med flyktingarne.? Hr Regnault egnar de polska legionerna några ganska varma ord. ?Det smickrade dem visserligen äfven att dela de franska vapnens ära, men segrarnes ära lockade den ej, utan hoppet att af dem draga fördel för sin egen sak.4 Lord Palmerston, som i lång tid begagnade polackarne till diplomatiska beskickningar, sade om dem: Jag kunde aldrig göra en polack till en verklig engelsk agent. Vid hvarje beskickning tänkte han iramför allt på Polens intresse, och hvarje mission, han åtager sig, betraktar han blott såsom medel till patriotiska ändamål. s I legionernas historia åtskiljes mellan den period, då de kämpade för sin id under den franska republikens fana i den öfvertygelsen, att revolutionens seger slutligen äfven skulle föra med sig Polens frihet, samt den senare period, då deras lösen var en enda man, af hvilken de väntade allt. Detta är redan deras moresliska förfall, men det kan ursäktas genom deras patriotism och förhoppningen på Napoleons tacksamhet. Den store kejsaren begagnade sig dock alltid af dem, utan att belöna dem. Hans beteende mot Polen var en förrädares, och hr Regnault framhåller allt detta med en opartiskhet, som ej är vanlig hos en fransman. Han åberopar en not at Napoleon år 1809 till Petersburgerkabinettet, hvari denne vil ha Polens namn uteslutet icke blott ur hvarje underhandling, utan till och med ur historien. Vidare erinrar författaren om ett hemligt fördrag med Ryssland år 1810, hvari bestämmes, att konungariket Polen aldrig skall återupprättas, samt att icke ens namnet Polen finge begagnas, för någon del af dess fordna område. ÅA andra sidan framhållas polackarnes förtjenster i Napoleons fälttåg. Det polska rytteriet tog passagen vid Samo-Sierra, öppnade härigenom för Napoleon vägen till Madrid och afgjorde det spanska fälttåget. Likaledes tillskrifves segern vid Wagram till en del Poniatowski, som sysselsatte den österrikiska armån under erkehertig Ferdinand vid Weichsel, hvarunder Napoleon kunde mäta sina krafter med erkehertig Karls vid Wagram. — Äfven afgörandet af slager vid Moskwa och Liätzen tillskrifves Poniatowski. Napoleon tänkte aldrig på Polens återställande och underblåste alltid blott då boppet, när han behöfde trupper eller ville skrämma sina fiender med denna skuggbild. Hen betraktade det då mera såsom sitt intresse att sätta lif i konungarne än i folken. Det polska folket betraktade dock med kortsynt lättrogenhet franske kejsaren såsom sin räddare, och endast få personer sågo sakerna i ett annat ljus. Kosziuszko fann redan .då Polens enda räddning i det polska folket. Napoleons stjerna försvann från horisonten. Wienerkongressen församlade sig, för att åter vrida det skakade Europa i led. Då firade diplomatien sin gyllene tidsålder. Afven polackarne kastade sig in på detta område, oeh om deras gerningar och planer berättar hr Regnault i sitt arbetes tredje afdelning. Furst Adam Czartoryski, den på lefnadsår rike emigrantkonungen, hvilken, såsom bekant är, afled sistlidet år,lofprisas högligen. Författaren yttrar: Furst Czartoryski kom till Wien ännu med förhoppning, att czar Alexander skulle hålla sitt ord, isynnerhet som det bästa tillfälle då erbjöd sig dertill. Han gjorde sig dock inga illusioner och visste att ett fullkomligt oberoende för Polen, en fullständig skilsmessa från czarriket skulle finna ett motstånd hosryssarne, hvilket ej ens czaren sjelf skulle kunna öfver vinna. Han såg sig derföre nödsakad att då blott tänka sig erkännandet af konungariket med dess fordna gränser och af dess nationalitet med ezaren i spetsen såsom konung.4 Men furstens förhoppning var en ärlig mans villfarelseX, Författaren visar derefter, huru efter polska revolutionen och Warschaus fall, då man väl skulle trott, att Polens öde vore definitivt afgjordt, det reste sig ur olyckans sköte starkare och mera hotande än någonsin, finnande sina vapen uti denna polska i ion, som tagit en verksam del.i alla Europas angelägenheter, för alt på alla möjliga håll möta och bekämpa Ryssland. Han visar specielt hvi inflytande den polska migrationen utt den orientaliska irågan, hvars bety akterna först genom polackarne lä ig inse. Han meddelår åtskilliga märkliga diplomatiska fakta och en hel hop pikanta detaljer, som sprida ljus öfver ett och annat i fråga om diplomatiens konstiga väfnader. Med furst Czartoryskis testamente afslutas denna med så mycken värma och talang skrifna bok: Vi