ELISABETH CALVERTON ). Ja och ett bortskämdt barn ändå, sade Stephen. tSannt nog, svarade Hugo. eMen du Hugo, du har alltid varit en man! Det är du som arbetat för oss alla och hållit huset uppe: Om ej du hade vaHör Nog nu!4 afbröt Hugo hastigt, lika sträf och skarp som förut. När vi båda slutat prata, så kaphända jag kan få lof att veta om Stevie hade rätt eller orättiatt räkna tre streck för sexan? sade fadren, Orätt, det är klart. Kanske du tror Hugos ord, fast du ej vill tro mina? Hugo tycktes blifva förtretad öfver fadrens envishet och hans mörka ögonbryn samma drogos hotande; men i detsamma varseblef han Stephens löjliga min, och i stället för att bita sig i läppen, smålog han nästan åt brodrens låtsade resignation. Från Stevie såg han på Luey och från Lucy på Bessy Calverton, hvars ansigte han nedlät sig att vppmärksamt betrakta, eftersom det råkade vor: midt för hans ögon: Mis; Calverton är från Wales, tror jag, sade han slutligen. uJa, sir. Har ni sett bryggan öfver passet Aberglaslyn? Jag hår passerat den en eller två gånger, Känner ni igen detta? Han gick till fönstret och återvände med ett träsnitt i handen, som han visade Bessy. r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83,