gen innan ni reste?? sade Bessy med blixtrande ögon. Ah, det är som en dröm nu!? utropade Stephen, och nu äro vi båda här i Snowfields. Ett skönt ställe att vakna upp uti, eller hur, Bess... miss Calverton? Öch så förändrad ni blifvit. Men det är också vackert längesedan.? ?Hör på, mitt herrskap?, utbrast mrs Wessinger, varen å goda och påminnen er att jag finnes till. Hvad vill det här säga, Stephen Speckland?? cAtt miss OCalverton bodde i Aberogwin för fem år sedan, samt att jag vandrade omkring der i trakten för min helsas skull och tillbragte några dagar i hennes morbrors bus. Hon var en helt liten flicka då, och tyckte om att höra sagor.t Bessy var förlägen och märkte nu först alt hon ej längre var samma lilla flicka som ansåg btephen Speckland för sit ideal. Men hon kände sig 1 alla fall rätt glad, midt i sin förvirring, öfver att den gamle vännen ej glömt henne. . Gamla bekanta träffas ibland oförväntadt nog4, anmärkte mrs Wessinger; men när jag tänker på saken, vet jag just ej om det var någon lycka i att ni kom i dagen igen, Stephen Speckland. När ni tänker på en sådan oduglig, onyttg, dålig och ogudaktig varelse som jag är, var god och lägg till det, mrs Wessinger. Ni uppskattar till sitt fulla värde min tanke om er, Stephen. Jag tycker om kritik äfven af en gammal — gumma höll han på att säga, men rättade sig och sade i stället — en gammal vän. Har ni varit alldeles frisk sedan ni var1 I Wales? 4 frågade Bessy. . Mitt gamla onda. fortfar — man kallar