doktor C: E. Fahlerantz, vice häradshöfding Bergmanson, fabrikör Spångberg, byggmästare Wickholm och konrektor Olauson, hvilka derjemte fingo i uppdrag att vidtaga erforderliga verkställighetsåtgärder. — En aktad veteran inom svenska armen har åter bortgått, nemligen generalmajoren Gillis Edenhjelm, som afled här i hufvudstaden i går tisdag klockan 10 förmiddagen, vid åttiofyra års ålder. Edenhjelm var född den 6 Maj 1778 i Elfsborgs län; hans far var generalmajoren och chefen för Elfsborgs regemente Eric Edenhjelm och modren Anna Catharina Ridderstam. Redan vid 10 års ålder utnämnd till fändrik vid nyssnämnde regemente, ingick han några år sednare deri i tjenstgöring, transporterades 1795 till adjutant vid det ?Sprengtportenska värfvade regementet?; året derpå löjtnant; kommenderades 1801 på skärgårdsflottan ; ingick samma år på Göta artilleriregemente och beftordrades der till stabskapten; 1805 i Oktober kommenderades till Stralsund och del108 der såsom batterichef i armns rörelser i Pommern, Mecklenburg och Lauenburgska landet; 1806 emottog ett batteri vid Wendes ridande artilleriregemente; 1807 deltog under svenska armåns reträtt till Stralsund i åtskilliga affärer under Stralsunds blokering och i de utfall, som då derifrån skedde, samt blef då riddare af Svärdsorden; den 17 April tillfångatagen och afförd till Frankrike; 1810 i Januari återkom till Sverge efter skedd utvexling; 1811 befordrad till major i regementet; 1813 kommenderad att såsom chef för första artilleridivisionen afgå med armån till Tyskland; bivistade under detta fälttåg bataljerna vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig samt deltog i stormningen af Leipzig den 19 Oktober, då han blef svårt blesserad i venstia armen och fick flera kulor genom rockskörten; 1813 den 22 Oktober konstituerad öfverstelöjtnant i armån, riddare af ryska S:t Anneeordens andra klass samt af preussiska. pour le mårite-orden; 1817 ledamot i krigsbefä let, samma år befordrad till öfverste och chef för Göta artilleriregemente; 1818 ledamot af krigsvetenskapsakademien och af Göteborgs vetenskapsoch vitterhetssam-hälle; 1823 generaladjutant; 1825 kommendant i Göteborg; 1830 generalmajor i armån; 1833 kommendör af Svärdsorden; 1834 den 5 Juli erhöll nåd. afsked från chefsbeställningen vid Göta artilleriregemente med tillstånd att qvarstå såsom generalmajor i armån och artilleriet; 1834 öfverkommendant å rikets vestra kust; samma år den 21 November förordnad att såsom vice landshöfding förestå länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län; 1835 den 14 November utnämnd till landshöfding i samma län, som han innehade till år 1843, då han vid 65 års ålder tog atsked och drog sig tillbaka till privatlifvet, efter hvilken tid han lefde dels på sin egendom Kyleberg i Östergötland och dels, efter denna egendoms försäljning, i Stockholm till sin död. Före sitt afskedstagande hade han dock ytterligare blifvit år 1838 utnämnd till riddare af konung Carl XIII:s orden och 1841 till kommendör af Svärdsorden med stora korset. Dessutom deltog han under riksdagarne i göromålen derstädes såsom ledamot af ridderskapet och adeln. Till sin karakter och sitt väsendee kunde Edenhjelm rättast benämnas en svensk krigs man uf gammalt skrot och korn, och detta i en vacker bemärkelse. Hans sätt att vara hade något enkelt och rättfram, men tillika välvilligt, som ingaf förtroende, hvilket han också rättfärdigade. Det behöfver knappt sägas, att hans traditioner, uppfostran och hela lefnadsbana från barndomen hade hos honom utbildat ett strängt begrepp om krigsmannens pligter och ordning, punktlighet och lydnad, vilket han ock sjelf samvetsgrannt uppfyllde; men hans förtjenster voro derjemte hjertats, hvilket gjorde honom till hvad man kan kalla en far för sitt regemente och sin officerskår, medan han var chef för Göta artilleri, och satte synnerli.t värde på att dess medlemmar förde ett hushållsaktigt lefnadssätt och icke gjurde skulder. Hade han en gång fattat tillgifvenhet för någon, så vidhöll han den gerna. Hans godmodiga och färdfria hjertelag torde det också kunna tillskrifvas att han haft många vänner, men veterligen ingen personlig fiende. ; Som hans riktning ifrån ungdomen legat åt det militära facket, gjorde han icke anspråk på några högre administrativa och statsmannaegenskaper, men var äfven såsom landshöfding nitisk för göromälens gång och för ordning inom länet samt tillgänglig för alla, som hade någonting hos honom att andraga. I politiken var han en bland dem, som med värma anslöto sig till konung Carl Johan, med hvilken han hade varit ute i fält och som han betraktade såsom sitt ideal, och denna tillgifvenhet fortlefde oförminskad äfven efter konungens död. Att han såsom riksdagsman tillhörde regerin gens pöårti var en naturlig följd både al nyssnämnda sympatier och af hans ställning såsom förtroendeembetsman, men man hörde honom aldrig vara hätsk emot dem.