Ja, ja, nu eller en annan gång, vifå se. Jag skall försöka inbilla mig att vi åter skola träffas en dag. Men du skall ej tänka för mycket på mig, eller nämna mitt namn, eller någonsin skrifva till mig. Det är bättre att du anser mig som död och begrafven.? Nej?, svarade Bessy bestämdt. Jag måste träffa dig ibland, eljest stannar jag qvar.? Nåväl, vi skola återse hvarandra, men ig vill sjelf bestämma tid och mötesplats. r Parslow skall säga mig hvar du kommer att stanna, och om du blott väntar och har tålamod, så kanske jag en dag ber dig möta mig. Du inser väl nu att det är bäst för dig. att du beger dig bort?? Ja, jag inser det.? Du måste gifva mig något minne af dig. BRL du SN dyraste Fotty, hvad än vill.? Bessy slog armarne om Lottys hals, och Lotty, som förr aldrig tålt något bevis på ömhet och vänlighet, besvarade denna gång systerns omfamning. Det är bra löjligt och barnsligt, det här!? snyftade hon; ?men det får ej räcka längre, Bessy. Jag är en toka, en gammal dum, blind toka?? Lotty vände bort hufvudet för att dölja de heta tårar som, i trots af hennes konstlade köld, banade sig väg utför henneskinler. ?Nej, jag blir qvar!4 utbrast Bessy. ?Måtte. jorden öppna sig under mina fötter och uppsluka mig, om du det gör, utropade Lotty, alldeles utom sig; måtte himlen falla ned och krossa dig — måtte dem förbannelse, som nedkallas af en, som vill handla rätt, komma öfver ditt hufvud, ifu!l du gör henne emot! Du måste gå, för alt hvad heligt är — du kan ej stanna för allt hvad som är grymt, falskt, bittert och helvetiskt! Men huru illa skall han ej behandla dig?? ?Han misstänker mig ej. Han vet huru sjelfvisk jag är, och att jag gerna ville hafva! ig qvar här. Om han också slår mig och behandlar mig illa, så är det förbi på en dag eller två; jag kan för öfrigt också gå min