för ordnandet åf en angelägenhet, hvilken hittills inbringat en full tredjedel af kroråns inkomster. Man lärer i finansministeriet likväl vara beredd på att under första året se bränvinsintraderna betydligt minskade, till loch med från 120 ända ned till 70 millioner. Beskattningen uppgår till 1 rubel 52 .kopek pr vedro, hvilket enligt nuvarande , kurs motsvarar 80 öre pr kanna. En betydlig del af inkomsterna uppslukas likväl af den svärm af accistjenstemän, som anställas i och för bränvinsangelägenheterna och som uppgår till icke mindre än 17,000 för det egentliga Ryssland, d.v.s. Siberien, Kaukasien, Polen och Finland undantagna. Endast inom guvernementet Minsk, som har 700 sv. qvadratmils vidd och knappt en million invånare, är tjenstemännens antal 453, nemligen en bränvinsguvernör med sin adjoint och ett helt kansli, distriktchefer med biträden och kanslier, och slutligen kontrollanter vid hvarje fabrik, hvilka äro amcvibla när guvernören eller hans adjoint så godt finner. Afgifterna för bränvinsminuteringen variera emellan ett maximum af 500 och minimum af 15 rubel. De största hotellerna, som hittills betalat ända till: 6000 rubel till otkupen, slippa således nu med tolftedelen deraf, och restauranten å ett ångfarty betalar 15 i stället för 150 rubel. När nu till följd af alla dessa förhållanden en vedro bränvin med fördel kommer att kunna säljas och utminuteras till 3 rubel i stället för 6, så måste första resultatet bli ett kolossalt supande. Man förundrar sig mycket öfver att regeringen ej bestämt bränvinsskatten högre och derigenom försäkrat sig om en minst lika stor inkomst som förr. Den supande delen af nationen, som efter: lägsta beräkning betalt fulla 400 millioner rubel till bränvinsförpaktarne, åtnjöte ju ändå en betydlig lindring. Under de talrika expeditioner, hvilka den ryska regeringen utsänder ej blott i Amur-länderna, hvilka i sanning vore i politiskt hänseende förtjenta af större uppmärksamhet i vestra Europa, utan äfven, tillskydd för gränserna, inåt Turkestan san:t de tartariska och mongoliska länderna öster om sjön Areal, göras ofta intressanta upptäckter, icke blott i geografiskt, utan äfven i antiqva-. riskt, etnografiskt och geologiskt hänseende. Om de geografiska upptäckterna i allmänhet ej få meddelas, såsom möjligen a politisk vigt och intresse, så borde likväl de öfriga ej undanhållas vetenskaperna, hvilka deraf skulle kunna draga högst intressanta resultater. Så har man förliden sommar i trakterna af Sirfloden (Darja), som faller uti Aralsj n, funnit lemningar efter betydande kanaler ef flera mils längd, hvilka nu ligga betydiigt högre än flodens vatten, och der-. jemte betydande ruiner med torn. Både: skarpheten af teglens och kanalens kanter samt flera andra förhållanden bevisa att dessa ruiner icke kunna tillhöra någon långt aflägsen, allraminst för kristlig tidsperiod, utan att deras ålder endast går några sekler tillbaka. Ett manuskript af. en usbekisk historieskrifvare i Bokhara, om man så får kalla en berättare af några konfusa historiska sägner, synes anse kanalanläggningarne utgångna från Dschingis-Khan. ; Jag torde måhända snart komma i tillfälle att rörandetrakterna af Sir-Daria, AmuDaria och Bokhara samt det märkvärdiga Samarkand och Kokan meddela flera högst! intressanta uppgifter och förhållanden. Arbetena med uppförandet af de för fem veckor sedan nedrifna snara för folknöjena hafva åter börjat å Amiralitetsplatsen och förberedelser till firandet af påskveckan skönjas på alla håll. Alla teatrar samt ballettecenen den stora operan börja då äfven sina. representationer. Under fastan hafva konserterna flödat hvarje afton; i går specielt ej mindre än trenne, hvaral två gåfvos af unga fruntimmer af svensk börd nemligen fru Ingeborg Stark-Bransart, en konstnäriona med vackra anlag, dotter till sadelmakaren Stark, och den unga tofvande mamsell: Walborg Falkman, -en dotter af destillatorn af samma namn. Jag kan slutligen icke underlåta att omtala, att den härvarande vetenskapsakademien, i den kalender den utgifvit för 1862, tillkännagifvit att Hennes Maj:t Sverges och Norges drottning Louise aflidit i Jannari 1861. — Som man ser, följer akademien med sin tid på sitt egna vis.