falska jag och såg ut som om han tänkte på någon ny plan — kanske ypperlig hårväxtpomada eller nägot dylikt — som skulle locka postmärken att falla till som snöflingor omkring honom. Bessy såg på honom ett par gånger och ämnade bedja om en förklaring, men han vände sig oupphörligt bort ifrån henne. Då de närmade sig Choke Street, plirade han än en gång på sin brorsdotter i skydd af sin gamla hatt. Är du inte rädd för att komma hem?4 frågade han hastigt. Jag... jag vet inte hvarför jag skulle vara rädd. Jo, ser du, de ha fått reda på allisanmans, och din far, ehuru jag ej borde tala derom — han såg sig oroligt omkring som om han fruktat att den hederlige Dick skulle vara honom nhHärmare än han önskade — din far är just inte den älskvärdaste eller medgörligaste personlighet, om något gör honom emot. Jag har ej gjort något: orätt. Jag vet inte hvad du har gjort, Be jag har ingenting att göra dermed och himlens skull, inblanda ej i denz oskyldig man, som redan är fö förbisedd alltför mycket. Me han såg sig än en gång om mitt råd och låt din far följa utan motsägelse. Rätt eiler orätt, I ha sin gång; hör ingenting, se ir ng och tig som muren — det är klok Detta var en ny sida af Charles Edwins karakter, och Bessy betraktade honom med förvåning. Hennes onkel hade ej nedlåtit sig att tala å många ord till henne under håla den tid som hon vistats på El-Dorado, och Bessy kunde lika gerna väntat sig ett godt råd af komikern eller kyparen Joe