ELISABETH CALVERTON). Verkligen lyckades han sammanskrapa hela summan, så nära som på fem pund, dör hvilkas anskaffande han måste lita på Gudsförsyn, eller ock sjelf vidtaga någrautomordentliga åtgärder. Det fanns många böcker på hyllan der, och hankunde dem nästan alla utantill: i morgon skulle han sälja ett par stycken. Det stod några små, fina, porslinsprydnader på kakelugnen der, som visserligen hade tillhört hans mor och mormor, men han behöfde inga prydnader i sitt rum, utan nödvändighetsartiklar för sitt lifsuppebälle, och dessa små lyxartiklar kunde väl de, såväl som mången annan ärfd klenod, vondra all verldens I Vidare kunde han undvara de tjocka stöflar, som han i går beslutat skaffa sig, och låta laga de gamla så att de höllo vätan ute, åtminstone under största delen af vintern. Det var torrt och kallt väder nu, och det skulle kanske ej blifva mycket regn på en tid, och nästa qvartal skulle han ju återigen få in penningar, Det svåraste af allt, den mest påkostande af alla försakelser, var att han ej hade råd att gifva den fattiga väfvarcenkan och hennes barn någon gålva på det nya året. Med en suck beslöt han sig för att inskränka sin gifmildhet, och föremålen derför kunde ej sakna den, då de aldrig haft risgaste aning derom: Öech till sluts fanns. der ju en pantlånare i grannskapet, det fanos kanske hundrade, han hade ej räknat dem, men han kunde ju alltid få pant. sälta några småsaker, om han behöfde det. Således, mrs Elsley, är det ingenting alt ) Se A. B. n:r 67, 68; 70 72,71—79, 81—83, 87, 88 och 90.