at STOR SRA TTT es INT YET BRRSMANE åkrar och ängar m. m. förenade till ett orga niskt helt. De vid en dylik värdering för kalkylen ifrågakommande utgifter blifva icke andra än de kända allmänna, kommunala eller enskilda onera, och hela förfarandet får en enkelhet, som väsentligen bidrager till upptäckandet af befintliga oriktigheter. Vi tveka derföre icke att obetingadt gifva företräde åt detta system, som också förut hos våra flesta svenska hypoteksföreningar vunnit tillämpning, och hvilket på nytt inom utlandet erhållit företrädet. Detta system, med olika värdebestämmelser för åe olika provinserna, efter deras olika klimater och andra förhållanden, kan också lika lätt användas öfverallt inom fäderneslandet, i Skåne lika väl som i Norrland. Majoriteten bland deputerade för hypoteksföreningarne vid sammankomsten i Maj månad TJ förlidet år har icke delat de här uttalade åsigterna, utan förkastat det sednare af oss här förordade systemet och deremot så vidt yi känna med 3 röster mot 2 antagit det första; men de på grund deraf utarbetade föreskrifter för värering af egendom innehålla många detaljer, mot hvilka välgrundade anmärkningar kunna göras. Föreskriften 7 innehåller att myrjord, der bottnen ligger djupare än 1 fot, må icke Hpptagas till något värde. Vi anse detta orättvist. Sådan RR kan hafva ett icke obetydligt värde för foderproduktion och dess värde ökas när den är förenad med en större possession af fast mark, I de allra flesta fall lemnar den dock afkastning och denna bör man väl också upptaga likasom all annan afkastning. För dess utslutande helt hället talar intet skäl ). I samma föreskrift har man bestämt maximiafkastningen af: Hvete ... .. ... till 9 kubikfot pr qvadratref åg . re n ? Korn.. 3 0 Blands SC ? Arter oc PE , ? Hafre .... REL RETA Potates 50 Vi anse att rågen i afkastning fullt ut kan jemföras med hvetet, men att deremot i alla Sverges mellersta provinser korn och ärter, så vida de beräknas till 9 och 8 kubikfot pr qvadratref äro 1 kubikfot för högt upptagna. Hvad de i samma föreskrift bestämda värden angår, så proponera vi för Rdr öre, Rår öre. Hvete :.. i stället för 2: 40 pr kub. fot 2: 70 Räg .....; 1: 60 ? 1: 80 1: 45 ? 1: 60 FR 1: 80 1: 60 , 1: 80 Blandsäd a 1: — 1 — Hafre -. — 80 — 90 Potates 33 — 40 emedan de sednare priserna motsvara de sista 25 årens medelpriser och säkerligen om 10 år hafva stigit till ändock högre belopp. Potäter hafva vid utfodring i en välskött ladugård redan ett värde af 40 öre pr kubikfot, och såsom föda för menniskor (och använda i bränvinspannan, ledsamt nog) i de allraflesta fall ett än högre värde. I föreskriften 8 beräknas såsom vinterfoder för en ko 32 centner hårdvallshö eller 60 centner kärrhö, för ett får 4 centner hårdvallshö och i konseqvens dermed beräknas i föreskriften 13 afkastningen af en ko från 20 till högst 40 rdr och afkastningen af ett får från 1, rdr till högst 3 rdr. Dessa föreskrifter skola säkerligen göra ett bedröffigt intryck på en hop som är ötverty, ad om botskapsskötselns framsteg. Ingen förståndig landtbrukare ger sina kor eller får så litet, och svårligen är någon god landtbrukare belåten med ens två gånger den här såsom maximum upptagna afkastningen. Vi påstå att på hela otland icke finnes någon bonde, som icke af hvarje sitt får har en medelafkastning af 5 rdr rmt, och att den landtbrukare på fasta landet hvilken ej kan påräkna enahanda atkastning af sina får icke håller dessa djur. Hvad angår det i föreskriften 11 bestämda förhållande emellan halm och hö, nemligen att 1 centner halm skulle svara emot 1 centner kärrhö eller ?., centner hårdvallshö, så motsäges det af all både teori och praxis. Ville man likvälingå i detaljbestämmelsen, så borde man hafva gjort en skilnad emellan vintersädsoch vårsädshalm, och af den förra på sin höjd jemfört 3 centner, af den sedhare 2 centner, med 1 centner hårdvallshö. F.reskriften n:r 15 bestämmer att skogen skall beräknas till ett värde af högst en sjettedel af egendomens hela värde, när densamma af behörig person är till trakthuggning indelad m. m. Vi protestera häremot på det allra lifligaste. Hvad hindrar egaren af en till trakthuggnin indelad skog att äfven nedhugga den, likasävä som egaren af en skog, hvilken icke är så indelad, kan hugga ned sin? Så länge lagstiftningen icke lägger något hinder i vägen för skogarnes förödande, kan, efter vår uppfattning, aldrig vara fråga om att anse skog för ett tillförlitligt eller antagligt hypotek för ett amorterings-Å lån; och skulle pok bestämmelse bibehållas och blitva bekant i utlandet, och det blir den nog, så är det icke omöjligt, att misstroende kan u JR mot svenska hypoteker. Intet af våra äldre hypoteksföreningars reglementen tillåter sådan skogsvärdering, och i utlandet förekommer den endast der, hvarest lagstiftningen hinx) Den ofvananförda bestämmelsen synes vara föranledd af brist på närmare bekantskap med men verkiiga beskaffenhet. Består den af redan till mylla förvandlade vegetabilier, och är den så belägen att den skadliga fuktigheten fnom ändamålsenlig dikning kan afledas, så eger den obestridligen ett icke ringa, och kan äfven ega ett högt värde. Befinnes det att å sådan myrjord kulturväxter trifvas, hvilket lätteligen kan blifva utrönt, äfvensom hvad afkastning dessa kulturväxter lemna, så är det obilligt att intet värde skall åsättas sådan myrjord, äfven om lagrets mäktighet skulle vara större än en fot öfver alfven. Det är väl icke sällsynt att dylik jord, på grund af sin rikedom på organiska ämnen, icke producerar fullmogna sidesgrödor, hvaremot den då lemnar desto rikare foderskördar, hvars värde fullt kan jemföras med sädesskördar. I allmänhet kan också sägas, att hufvudfelet vid vårt jordbruk är, att mera vigt lägges på produktionen af spanmål än på foder. Det är således in alunda ofördelaktigt att jord af den beskaffenhet förefinnes, hvilken är till foderproduktion företrädesvis användbar. Om nu sådan jord, de-f re att lagret af organiska ämnen uppgår till öfver en fot, under inga vilkor finge uti en värdering ingå, så skulle följden deraf blifva, att egarne af många tusen tunnland sådan jord som förefinnes inom nästan alla Sverges provinser utestängdes från förmånen att i hypoteksföreningarne få belåna just den jord, som rätt skött gifver en betydlig styrka åt deras öfriga jordbruk. Att, såsom i förevarande upp: sats blifvit framhållet, åtskilliga bestämmelser blifvit antagna, hvilka för hela landet ovil korligen skola blifva gällande, synes oss icke vara väl betänkt. Sverges agronomiska och klimat-förhållanden äro så väsentligen olika. att ytterst få reglor — och aldra minst med afseende på jordebs värde — kunna uppställas, som öfver hela riket äro ovilkorligen til: lämpliga, så vida rättvisa och billighet skol: