. STOCKHOLM den 17 April Danska tidningen Norden, som genom det friska och talangfulla sätt, hvarpå d n är redigerad, inom kort tid tillvunnit sig mycken betydenhet och som tyckes ämnad att inom den danska pressen intaga en dylik ställning som Courrier du Dimanche inom den franska, innehåller i sednast hitkomna nummer en artikel med öfverskrilt En ?Mo. nitor? för Skandinavien, i hvilken, med anledning af den stora sjökrigs-tilldragelsen i Amerika, påpekas vigten deraf, att de tre skandinaviska rikena numera ordna sitt sjöförsvar efter en gemensam plan. Det heter i denna artikel: Det har skrifvits hela böcker öfver temat: Pstora verkningar af små orsaker?; man skulle kunna skrifva andra böcker om de små plötsliga händelserna?. Ettskott, som händelsevis brann af i följd af oförsigtighet, framkallade en gång en allmän europeisk hvälfning, och en enda mans oväntade död kan, i följd af hans ställning, hafva det inflytandet på ett helt folks öde, att till och med de bäst anlagda planer bli kastade öfverända, -de klokaste beräkningar för framtiden omintetgöras i ett ögonblick och en splitterny sakernas ordning derigenom framkallas. Verldshistorien är full af sådana plötsliga händelser, och det oväntade ligger mycket ofta allenast deri, att det kommer i ett ögonblick, då ingen anar det, och från ett håll, hvaråt man allraminst haft blicken riktad. Nordamerikanska kriget har hittills ej förmått ådraga sig någon synnerlig uppmärksamhet från vår verldsdels sida; vi känna alla dess olägliga och beklagliga följder i det prosaiska afseendet att bomullsvarorna blifvit dyrare; men dess poesi — i fall det har någon — har ej varit nog romantisk att hänföra oss, och de politiska elementer, som ingå i striden, ligga för långt ifrån oss för att kunna i högre grad fästa vårt intresse. Med ens händer något, som gör att hela Europa öfverraskadt vänder blicken åt den sidan; och då ännu för en månad sedan ingen dödlig kunde ana, att just det amerikanska kriget skulle komma att utöfva en enomgripande verkan på våra europeiska örhållanden, finns det nu icke en enda, som ej klart inser att den här ifrågavarande episoden skall beröra oss alla och med sträng nödvändighet medföra en fullständig revolution i en mycket väsendtlig del af de flesta europeiska staters maskineri. Begge de krigförande partierna i Norra Amerika skulle kunnat slagta hvarandra till sista man, deras flottor skulle kunnat uppbränna hvarandras städer längs hela den ofantliga kuststräckan från Mexikanska viken till Canadas gräns, utan att vi skulle ha ansett detta för annat än någonting beklagligt; men ett par gåtlika jernfartyg, eller rättare ett par mekaniska fantasi-tingestar, utan likhet med någonting sedan gammalt erkändt: den ena ett slags på hafvet flytande sköldpaddskal, det andra nästan gömdt under hafvets yta — få det infallet att ränna pannan mot hvarandra och beskjuta hvarandras pansarklädda sidor med fabelaktiga kulor; och hela Europa glömmer nästan allting annat för att egna sitt allralifligaste intresse åt denna händelse: pressen, folket, regeringarne, representationerna ha öfverallt fått något att sysselsätta sig med, och detta något är, när allt kommer omkring, en fråga af den allrastörsta vigt samt af den mest trängande beskaffenhet, en fråga, hvars afgörande skall hafva de mest genomgripande och omfattande följder för vår verldsdel, utan att man rimligen på andra sidan, å den skådeplats der Merrimac och Monitor uppförde sina vidunderliga improvisationer, anar att det joma Europa följer dessa med en så spänd uppmärksamhet och mottager ett så ljupt intryck deraf. : i skola icke här inlåta oss på sakens detajer; vi äro dertill ej nog sakkunniga, och dessutom ha kompetenta personer redan tagit sig saken an till omsorgsfull behandling och pröfning, med afseende på dess strategiska sida; den har blifvit en europeisk fråga och är i goda händer. Vi hålla oss blott till hvad som redan tyckes kunna anses för ett faktum, att de jernpansrade skeppen ej blott ha en afgjord öfverlägsenhet öfver de stora träfartygen, utan dertill en så stor öfverlägsenhet, att träflottornas tid med ens är förbi. Vi må lemna derhän frågan om hvilketdera af de tvenne mycket olika jernvidunder, som vid detta tillfälle aflade sina första prof, obetingadt må anses vara det andra öfverlägset; det är nog att det synes vara all sannolikhet för att Ericssons uppfinning, Monitor, verkligen skall komma att vinna priset. Faktiskt är — och redan detta är af allrastörsta vigt — att en träflotta mot jernfartyg är en flotta till parad, men ej fill något gagn, en flotta för en hel eller half timmas revy, en flotta, som tar sig präktigt ut för ett ögonblick — mycket vackrare än Merrimac, hvilken ligger på vattnet dum som en hvalfisk, och vida mera imponerande än Monitor, hvilken man knappt kan se mellan vågorna — men som är dömd att vid första allvarsamma dust gå upp i ett tragiskt fyrverkeri. Detta är således premissen. Slutföljden deraf är att alla de stater, hvilkas styrka mer eller mindre ligger i deras medel till sjös, måste vara beredda på att så fort som möjligt börja alldeles på nytt. Denna oundvikliga nödvändighet drabbar oss jemförelsevis lika mycket som England och Frankrike; den skall äfven: drabba Sverge och