att tonvigterna (accenterna) inträffa än på svagare, än på starkare fingrar; detta skall ieke obetydligt befordra fingrarnes jemnlika färdighet, på samma gång den utvecklar och reglerar taktsinnet samt grundlägger det rytmiska spelsätt, som så väsentligen bidrager till att gifva föredraget uttryck, tydlighet och intagande behag. Derjemte bildar denna metod en betydligt förenklad genväg till inhemtandet af notvärden ock taktarter. En vigtig omständighet vid all pianoundervisning, som aldrig bör förbises, är att instrumentets slämning bibehålles i möjligaste renhet; för vinnandet och bevarandet af örats renhet är detta ett oundgängligt vilkor. Lika nödvändigt för utbildandet af anslafe jemnhet är en jemnt justerad klaviatur.? r Silln tillägger att om detta hans arbete finner uppmuntran och erkännande, så ämnar han i ett par andra verk af större omfång nedlägga sina iakttagelser rörande andra grenar af pianoundervisningen. Detta har redan såtillvida inträffat, att lärarne i musikaliska akademien hrr J. van Boom och W. Bauck, efter tagen närmare kännedom af ifrågavarande rytmiska tonskalort, fannit, att det deri meddelade undervisningssält tbör medföra stor nytta öch specielt rekommenderat dem för akademiens elever.