TEA SASEER. ELSE ISS TRLPEUL US FTECM TEATER. KONGL. TEATERN: Smädeskrifvaren af Joh. Jolin. I Hr Jolins pjes förflyttar åskådaren först till ett studenthem i Upsala. I en 8: ki dublett bo tillsammans två unga män med mycket olika skaplynne. Den ene — han heter Gunnarson — sysselsätter sig med poesi och skön konst, har sinne för beqvämlighet och lyx omkring sig, men är icke mycket fallen för arbete i mera praktisk riktning, och då han till följd deraf misslyckas iten: tamen utgjuter han sin harm i en smädlig visa mot professorn, som kuggat? honomi .skonande dervid hvarken läraren sjelf eller hans-familj, hos hvilken han dock rönt gäst: frihet och välvilja. Filip Örner, kamraten i det andra rummet, älskar forskning ock vetande; arbete är hans glädje och han finner sig väl i en tärfligt utrustad boning. Till lynnet anspråkslös, oegennyttig, sjelfuppoffrande, är hans grundsats deny att en: dast det redliga arbetet medförer välsignelse, och han predikar densamma för vännen; som tyckes hysa det anspråk, att verlden bör öfverhopa honom med sina välgerningar endast derföre, att han har ett godt hufvud; och utan att han behöfver på något: sätt omaka sig för att tillgodogöra sina natur! gåfvor. : Vi sade, att Örner söker bibringa nämnde sin åsigt åt vännen Gunnarson. Förhållandet är nemligen att författaren -framställer de båda kamraterna såsom varande intimå vänner. Af hvad art vänskapen är hos den ene, visar sig snart; men hos den an: dre skildras den såsom djup och innerlig. Det som skall hos Örner förklara up komsten och fortvaron af en sådan känsla för en man, med hvilken han icke tyckes sympatisera i någon enda punkt och hos hvilken han redan tidigt upptäcker mycket dåliga sidor, måste förmodligen antagas vara den . omständlighet, att han, bedömande kamratens inre efter sitt eget, tror honom om -godt och anser uppenbarelserna af hans mindre vackra sidor såsom endast tillfälliga förvillelser. 4 Men vi vända vår uppmärksamhet till de nya personer, med hvilkas framträdande på scenen handlingen, eller, om man hellre så vill, serien af tablåer egentligen börjar. Örner får besök af sin fosterfader och välgörare Bengt Olderman, en landtbyggmästare, som genom träget arbete förvärtvat förmögenhet och nu bekostar Örners vistelse vid akademien. Gubben Olderman medförer äfven sin dotter Julia, redan från barndomen ämnad till hans skyddlings brud och af denne varmt älskad. Men Örner är icke den ende bekante som Olderman och hans dotter träffa i studenthemmet:Från en badsejour känna de äfven Gunnarson, ehuru denne aldrig för Örner låtsat om att han kände dennes tosterfader. Örner får dock snart anledning att ana en anledning. till denna förbehållsamhet, den Gunnarson söker på ett skrufvadt och otillfredsställande sätt förklara. Gunnarson och Julia blifva båda förlägna vid det oväntade mötet. Örner märker det tillräckligt för att misstänka att Julia icke besvarar den ömhet han hyser för henne, tan skänker sitt hjerta åt Gunhnarson. skådarne, som få lyssna till deras förstulna hviskningar, 1å veta ännu mer. De erfara att en förbindelse redan blifvit knuten mellan Gunnarson och Julia. -Örnet ser med smärta sin drömda lycka flykta undan sig, men med ädel resignation fogar han sig i sitt öde utån en förebråelse mot vännen, som beröfvat honom hans älskarinna. Tvärtom finner hån i det ömhetsförhållande han misstänker ega rum mellan vännen och Julia ett skäl att urskulda den förres förbehällsamhet, hvilken han tyder såsom en juning af grannlagenhet å vännens sida, atvande för ändamål att skona hans känslor. Studenterna få emellertid mera främmande. Professor Smålander, Bengt Oldermans Tandsman och barndomsvän, helsar på hos dem. Det är han, som underkänt Gunnarson i tentamen och som var föremål för nidvisan, som denne skrifvit, Den gamle hedersmannen, som måst vid tentamen utöfva sin tjenstepligt mot den försumlige lärjungen, hyser icke destominäre en varm beundran för Gunnarsons poetiska förmåga och öfverraskar denne med att ur minnet uppläsa ett långt stycke ur ett hans skaldestycke. Just medan Getta sker råkar Bengt Olderman få fatt uti det på ett bord vårdslöst kastade manuskriptet till visan om profössor Snåländer och-dennes döttrar. Gubben Olderman har sitt stora nöje af att uppläsa det högt för hela sällskapet. Scenen är af stor effekt, hvilken än ytterligare stegras då gub ben Smålander dråger upp ur: sin-ficka-ett papper och öfverlemnar det åt! Gunnarson, som deraf finner att professorns egentliga ärende varit att underrätta om ett stipen iium, som han utverkat åt honom med an edning af: hans :kra poetiska anlag. Gunnarson är ytte t förlägen och; som let tyckes, förkrossad af blygsel. Han gör 4 Kögtidlig ed att.aldrig mer befatia sie med nidskrifveri, något som gubben OlderTNE fdr RN a EV KR