åren blifvit skingrade, dock icke finna Sverge så fullkomligt vanlottadt. Hvad särskildt, porträttsamlingar angår, så är Sverge deruppå synnerligen rikt, och skulle det i kulturhistoriskt hänseende icke vara utan sin betydelse att ega en sammanträngd öfversigt öfver hvad Sverge äfven i detta afseende besitter. Samlingarne på Gripsholm, Stora Sundby, Wibyholm, Finspong, Skokloster, Löberöd, vid våra akademier m. fl. ställen, skulle: alla kunna hafva rika bidrag till en dylik öfversigt, som i flera hänseenden, både i fråga om målerikonstens utveckling på olika tider samt om kläddrägter m. m., skulle kunna vara så upplysande. Vi anse oss icke böra utsträcka dessa anteckningar och betraktelser längre. Vi hafva kanske redan varit allt för vidlyftiga. Men på grund af vår åsigt, att allt hvad kultarhistosia heter, ännu, oaktadt dess stora betydelse, är hos oss ett alltför litet upparbetadt ämne och den vigt vi alltså fästa vid allt: som -här möjligen kan tjena till väckande af intresse för detta ämne, torde det förlåtas oss; om vi icke kunnat inskränka oss till en vanlig kort anmälan, och om vi derföre gå att med ännu ett exempel, hemtadt från det verksamhetsområde, dit vi för vår enskilda del närmast äro hänvisade, belysa det ifrågavarande verkets innehåll samt de anledningar som deraf kunna hemtas till kulturhistoriska öfversigter. Vi hafva här i Sverge bedrifvit trädgåräsodling i ett halft årtusende och ännu längre. Våra landskapslagar och drottning Margarethas förordning af 1404, enligt hvilken hvarje förd skulle hafva en täppa med 6 ympar?, evisa detta. Men nu, efter så många hundrade års trädgårdsarbete, hvad känna vi om detta arbetes historia? — intet eller så godt som intet. I århundraden har man från utlandetinförskrifvit millioner fruktträd, tusentals odlade växtarter, ympat och okulerat, anlagt parker i holländsk, fransk, engelsk stil o. 8, v: Men allt hvad vi der: om känna äro några spridda hörsagor och de mer eller mindre förfallna minnesmärkenå eller qvarlefvorna af dessa de gångna tidernas arbeten. Från generation till generation hafva trädgårdsmännen fått liksom börja om på nytt, stödjande sig endast på mer eller -mindre förvillade och förvildade tradi: tioner: Liebigs sats — att alla våra yrken, som stå i förbindelse med naturvetenskaperna, hafva en historia, blott icke det moderna åkerbruket, ty det har anor från i dag, på sin höjd från -gårdagen — gäller i all sin stränghet om vår svenska trädgårdsodling: De gångna tidernas lärdomar hafva gått och gå alltjemt förlorade. Det finnes icke en enda svensk trädgård, knappast en enda trädgårdsman som har en historia. Det fiones hos oss knappast ett träd, om hvilket man hör sägas att man känner dess anor. Följden deraf är den, att vår erfarenhet i trädgårdsväg ständigt. måst göras om på nytt. Det finnes t.ex. knappast en enda fruktträdssort, om hvilken man efter hundrade års arbete dermed -kan säga: det är en sort som under de och de förhållandena är särskildt lämplig för Sverge. Vi hafva under hundradetals år haft ypperliga bigaråsorter, er äplesorter — men hvilka äro de, hvarifrån hafva de kommit, hvilken eller hvilka hafva förtjensten om deras införande och odlande i landet? — 0. s. v. På dessa och dylika frågor söker man förgäfves efter svar. Araberna hafva stamträd öfver sina hästar, kunna redogöra för dessas slägtledning långt tillbaka i tiden ; men vi, hvad hafva vi att anföra rörande våra fruktträd t. ex., dessa träd som dock, om de rätt behandlas, kunna hvart och ett för fig i hundrade år skänka glädje och välsignelse åt vårdaren och egaren? I England heter det, i ett ordspråk, att ?hvar och en som bragt två strån att växa på den plats der förut endast ett kunde växa, är en landets välgörare. Hos oss hafva vi ännu icke fått reda på betydelsen af den satsen. Med få ord, vår odling i detta hänseende är höljd i kaotiskt dunkel. Tiden synes vara inne att göra ett slut å det dunklet. De allt flera vägförbinelserna inbjuda till samband och sammanhang mellan odlingarne och odlarne. I förbindelse dermed synes js gg af de fakta från gångna tider, som ännu kunna räddas ur glömskans tillintetörelse, vara på sin plats. — Men ur såan uppfattning af nutidens pligt mot de gångna tiderna och emot sig sjelf, hatva vi genomgått det här ifrågavarande verket och antecknat några af de ur Linnes SSkånska resa och andra arbeten deri upptagnal spridda dragen om förflutna dagars trädårdsarbeten. Så t. ex. finna Vi der, utom et redan ofvan nämnda draget ur Peder Ozes I och Thorsjös historia på 1500-talet, hurusom på Linnes tid mandlar, aprikoser, cellernöt-) ter4 odlades på spalier vid Kulla-Gunnarstorp; borstorfeäplen drufveäplen,bonchretienner, lambertiska nötter odlades på Sinclairsholm; Strädgården: på Össjö 1740 var af den utvaldaste och mesta slags frukt4; Xdrufvor, mullbärsträd, valnötträd, laburnum, hvita liljor, buxbomstelningar, funnos på Råbbelöf, 0. 8. v. — hurusom Sigvard Grubbe på Torup antecknat i sin dagbok 1609, att han köpt och. planterat :600 fruktträd; huräsom trädgården på Trolleholm,; enligt Roth mäns bref till sit herre; landtgrefven af Cassel, varit på 1600-talet den präktigaste