STOCKHOLM den 11 April. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 5 April. Om den förra ministeren utmärkte sig så mycket genom sin halfhet, att den slutligen vilseledde sina nn vänner om: sig sjelf och för beständigt måste kompromettera det liberala me så består det nya kabinettets beteeknarde drag i politiskt tartufferi. Uttrycket är ej för starkt, om-man iakttager de officiösa organernas äflande och jemför de ministeriella programmernas löften med den guvernementala praxis, isynnerhet vid valen. Påtryckningen på valmännen utöfvas på det mest omfåttande sätt. Inrikesministerns valpåbud af den 22 Mars, hvari man gör det till en pligt, isynnerhet för tjenstemännen, under åberopande af deras åt konungen gifna ed (om eden på författningen är icke fråga), att välja ministören, till behag, har blifvit meddeladt tjenstemännen i hela landet såsom ett bonapartistiskt avertissement, och de måste med sin underskrift erkänna, att de erhållit kännedom deraf. Icke ens professorerna vid universiteterna och tjenstemännen vid det kongl. biblioteket ha blifvit förskonade för denna manipulation. En så jernhård panna hade icke en gång systemet Westphalen visat. Den förra polisen respekterade åtminstone vetenskapernas republik, på hvilken den nuvarande: regeringen-skoningslöst lägger sin hand: Pres sens frihet har man ännu icke, vågat öppet angripa. Men redan börjar mani Ostpreussen hålla efter framåtskridandepartiets flygskrifter. Walförsamlingar upplösas, och det skall snart visa sig, att. den nya preussiska epokens frisinnade garantier beviljats under förutsättning, att landet skulle göra såsom regeringen vill. Vi äro således ända till bröstet nedsjunkna i -absolutismen, hvars vågor hvältva sig allt högre, emedan militärstaten ser sig hotad och ej är böjd för att uppgifva sin afsöndrade ställning, hvilken. stämplar den till en stat i staten. En hård och kanske långvarig fejd förestår oss således i Preussen mot.den feodaltmilitära reaktionen, och -blott de liberala partiernas förenade kraft skall förmå beseden: Framåtskridande partiets och den konstitutionella liberalismens endrägtlemnar tyvärr ännu mycket öfrigt att önska. Hr von Vincke harju helt nyligen från sin landtendom, der han harmsen och surmulen vistats i ett års tid, skrifvit ett bref hvari han framställer det bittraste klander mot den hagenska motionen om budgetens specialisering och mot framåtskridandets parti för ministerens störtande samt ger luft åt sin mla egensinniga ovilja mot demokratien. öljden skall bli, att hr von Vincke icke blir återvald i sin gamla valkrets Hagen, och då han temligen stolt förklarat, att han ieke på något annat ställe skall mottaga fullmakt, så skall sannolikt också nästa kammare beröfvas hr von Vinckes tveeggade talang. Huruvida detta är en förlust, är tvifvel underkastadt. Hr v. Vincke bör till de personer, hvilkas om också ärligt me nade, likväl ensidiga uppträdande blott alltför ofta rättfärdigar ordspråket: Gäd bevare oss för våra vänner! För våra fiender skola vi nog bevara oss sjelfva!?... Den enda goda underrättelse jag i dag kan lemna från Berlin är, att handelsfördraget med Frankrike; hvilket hvilar på frihandelsgrundsatser och skjuter bresch i tullföreningens protektionistiska vallar, den 29 Mars fick sin förberedande underskrift. De sydtyska regeringarne stretar också emot af alla krafter, men redan af politiska skäl vågar ingen ikläda sig ansvaret för em brytning med Frankrike, och följaktligen torde fördraget sannolikt om några veckor bli definitift undertecknadt, hvarefter äfven England och Belgien lära komma att afsluta handelsfördrag med tullföreningen. a