na i annan riktning, lemnade detta här helt och hållet å sido för län :ts allmänna fördel: ehuru han visserligen inlade en reservation derhän att han, i sin egenskap af riksdagsman, för en kommande riksdag ej ville binda sig så att ju icke högre skäl, möjligen af politisk stor vigt, skull? kunna föranleda honom att på riddarhuset rösta i annan riktning än han, såsom ordförande i Nerikes hushållningssällskap, nu ansåge bäst: Med anledning af en från Wermland ingången uppmaning till Nerike att förena sig i en underdånig petition för ifrågavarande jern väg, ville frih. redan här, och innan ärendet kunde i hushållningssällskapet upptagas. bringa frågan till tal. En diskussion uppstod nu i hvilken, utom frih. Hamilton, förnämligast deltogo -brukspatronerna Gahn, 5. E. v. Hofsten, Wijkander och frih. Leyonhjelm. Om sjelfva hufvudsaken voro alla ense; men olika meningar yttrades huruvida man icke borde framställa önskligheten af ett samtidigt börjande af byggnadsarbe tet såväl från norska gränsen som från vestra stambanornas Nerikes-del (Gahn), eller om man ens borde nämna någon punkt af den genom Nerike dragna linien, enär vederbörande möjligen kunde finna lämpligt ati från stambanan längre ned, t. ex. vid Finnerödja — alltså utom Nerike — låta Wermlandsvägen utspringa (Hofsten). Efter något ordande förenade sig dock samliga närvarande i uttalandet af den mening, att den wermländska petitionen bör obetingadt understödjas från Nerike, enär ifrågavarande jernväg är i hög grad vigtig för de begge grannprovinserna samt för en stor del al! riket. Att den af deputerade från länets samtliga socknar — alltså ett quasi-länsting — här enhälligt uttalade mening äfven delas af det ojemförligt största antalet af de länets invånare som hafva tankar och nit för allmänna angelägenheter, är ganska naturligt. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott, hvilket dagen efter mötet hade sammankomst för att bereda denna och andra frågor hos nästa allmänna sammankomst, beslöt också enhälligt att föreslå det hushållningssällskapet, vid stundande vårsammankomst, måtte genom uttalandet af sin mening understödja de wermländska bemödandena, i enlighet med den sistl. Hindersmessa af hr Wijkander på Ölsboda väckta motion i samma syftning, ehuru utskottet, för sin del, icke lårer ansett lämpligt att i någon från Nerike ingående underdånig petition bringa länets invånares önskningar lbärutin nan till konungens kännedom. Med undantag af den redan beslutade fulländningen af jernvägen emellan Falkö ping och FOR bör, så vidt vi kunna bedöma, ingen bandel af Sverges blifvande jernvägssystem ega före:1äde framför den nu ifrågavarande fortsältningen af vestra stambanan från någon punkt i Nerike till lämplig punkt i Wermland och vid Wenern. Denna fortsättning bör ock hafva utsigt ati vinna anslag, ehuru mycket än enskilda intressen, i strid med statens allmänna bästa. må kunna hafva lust och makt att deremot kämpa. Alla partier äro ense om nödvändigheten af banans fortbyggande i denna riktning — ja man tyckes vara allmänt ense till och med om ena punkten Kristinehamn — och det har endast varit olika meningar i fråga om ett förr eller ett sednare. Alla måste ock inse att dessa få mils jernväg emellan provinser som ha så mycket gemensamt och så liflig samfärdsel skulle, mer än de flesta jernvägar i Sverge af motsvarande längd, icke blott rendera sig direkt, utan äf ven indirekt verka förmånligt på trafiken i sin helhet, matande vestra stambanan i olika riktningar, och sålunda stegra trafikintägten längs hela stambanan. Ur andra skäl kan ej heller något med billighet emot saken invändas. Näppeligen torde något landskap i Sverge ha sjelft gjort så mycket för sina inre kommunikationer som Wermland — både för lundsoch vattenkommunikationer, dervid man icke får förbise wermländningarnes berömliga, och i andra landskap tyvärr föga vanliga omsorg för sina vintervägar. Och i statsekonomiskt hänseende gäller ovilkorligt bibelns, om än i annan mening, yttrade sats att dem som mycket hafva, dem bör ock mera gifvet vardaX; ty dessa hafva redan med sina gerningar visat att de förstå uppskatta och till hela landets gagn tillgodogöra och förkofra gåfvan. Försammanbindningen med Norge — hvilken så väl behöfver förstärkas med Sjernband — är ifrågavarande bandel alldeles nödvändig och den enda väg på hvilken man kan hoppas bereda en god och för landet i sin helhet tillfredsställande lösning af tvisterna om jernvägens fortsatta riktning genom Wermland till norska gränsen. Såsom bekant äro tankarne om vägen mellan: Kristinehamn och Norge ännu mycket delade, under det alla äro ense om vägens början och fortgäng till Kristinehamn, En fraktion vill hafva banan vidare öfver Karlstad och Arvika, och denna skyricke isinifver, att, såsom sednast skedde I: af en framstående ledare för partiet vid jernvägemötet under sistförflutna Fastings marknad, oflentligen och ugenceradt utbasnunia hvad il M. konungen uppgifves hafva enskildt och ) i frågan yttrat till förmån för En annan fraktiop — och till lenna hua sig en stor del jernvägsingeniöer — Önskar visserligen en stats-bana till Karlsad, men anser stam banan böra dragas längre norr, genom Fryksdalen; och männen al lenna fra tion j åstå att terrängen i. denna iktning bjuder färre svårigheter, godstrafien ha der större utsigter, hvar:örutan de vomärka ett den förespeglade vinsten af den utver Arvika kombinerade vattenoch-jernägsförbindelse eom mellan Wenern och orge skulle uppstå, under hela den årstid 4 denna valtenväg är praktikabel icke kar ihärda täflan med. den i alla fall vida :örre del af året tillgänoliga kombinatio samla lenta