Svär är nödens, plågans, hungerns pröfning Tungt att tigga hjelp vid nästans c ört, Helst för den, som tyst och tålig förr N Under obemärkta pligters öfning. Utan klagan, utan pjunk och gråt Gått den trägna mödans branta stråt. Men, då under nattvak ögat mattas Och marteradt vägrar sist all syn, Många veckors sjukdom bleker hyn, Krafter, föda, kläder, husrum fattas I ett hem der nöden sköflat allt . . . Nöden i dess rätta skräckgestalt ; När i töcknet inga stjernor blänka, Ingen hviskning hörs om lugn och tröst, Ingen vän, hvars åsyn, blick och röst Kunde några stunders lindring skänka At den öfvergifnas qvalda bröst. Då hvarthän, att tröstens källa väcka? Då hvarthän, att finna tak och bröd? Jo, till Gud, som är den armas stöd. Må Han några ömma hjertan väcka Till förbarmande vid denna nöd! å den rika af sitt öfverflöd Idelmodigt, ock en skärf blott räcka Sådan är den suck som i all ödmjukhet höje: för en f. d. linnesömmerska, som sedan ungdo men redligen och med ovanlig skicklighet för sörjt sig med sitt arbete, men som nu, till följd af genom äfeeranstrå ming ådragen gonsjukdom, je mt: annan svår sjuklighet, finner sig alldeles utblottad och nära förtvifian. För dem, som godhetsfullt skulle vilja: bispringa henne med någon liten hjelp, äro anteckningslistor framlagda i hr: Maass, Bonniers och Fritzes boklådor; hvarjemte på det sistnämnda stället finnas prest-, läareoch ordningsmans betyg, angående den nödlidandes. goda frejd och stora behof af understöd. — Afven den ringaste skärf skall med varm tacksamhet och välsignelse öfver gifvaren mottagas och sedermera redovisas. Redaktionen har erhållit en mängd både skriftliga och muntligarintyg af aktningsvärda personer, som vitsorda, att sällan torde till allmänhetens behjertande blifvit framställd en så verklig och oförskylld nöd, samt att den person, hvarom här är fråga, i allo förtjenar det lifligaste deltagande från de menniskovänners sida, vilka finna en glädje i atthjelpa den, som med ansträngandet at alla krafter sträfvat att hjelpa sig sjelf och andra så länge det varit möjligt, nen som hotas med elände och undergång, då le öfveransträngda krafterna gå alldeles förlorade och möjligheten att arbeta upphör genom synorganets förstöring.