Kunna Jernvägar i vårt land bära sig? Bldrag till denna frågas besvarande mod antedning af Jornvägsmöteot i Kristianstad. I. Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti en föregående artikel med denna öfverskrift i Aftonbladet för sista lördagen framställdes några skäl för den slutsatsen. att endast obekantskap med den erfarenhet som redan finnes angående jernbanor äfven inom vårt eget land byggda så billigt att de betala sig och likväl fullt motsvara sitt ändamål, syntes kunna förklara åtskilliga vid jernvägsmötet i Kristianstad yttrade tvifvel om lämpligheten af en smalspårigare bana för den ortens behof: såsom att man kanhända ej skulle kunna föra krigsmateriel på en sådan; att den skulle bli så obetydligt billigare än en bredspårig bana, att deticke ens motsvarade omlastningskostnaden vid statens bana; att öfverste Beyer hade försvarat de bredspäriga, dock utan att det anfördes hvaruti öfverstens skäl hade bestått, och slutligen att snalsparig skulle betyda detsamma som 4 fot bred. Vi sökte jemväl i den föregående artikeln göra gällande den åsigten, att om en eller flera jernbanor redan finnas, som endast kosta hälften per mil emot statens banor, men å hvilka Jikafullt kan transporteras huru mycket gods som helst och af tyngsta egenskap som komme ifråga, och resande kunna fortskaffas snabbare än med häst och åkdon på landsväg. så bör ett sådant byggnadssystem icke, blott på grund af en förutfattad föreställning utan närmare undersökning, förkastas derföre att det är billigare, då detta i sig sjelf är en förmån; äfvensom att när en sådan bana gör god tjenst i en provins af vårt land, 8å måste den äfven vara användbar i en annan. Exempelvis nämndes också jernbanan melJan Kristinebamn och Sjöändan i Wermland. Innan vi gå vidare torde det ändock vara skäl att med några flera speciella och praktiska exempel bemöta de invändningar som vid jernvägsmötiet i Kristianstad gjordes mot de smalspårigare banorna. Emot den yttrade farhågan, ätt krigsmateriel ej skulle kunna föras på en smalspårigare bana än statens, kan sålunda specielt åberopas exemplet al banan mellan Norrköping och Fiskeby. Den har blott tre fots spårvidd och skenor af 8 skål punds tyngd per löpande fot, och likväl har derå förts gjutgods af skeppskanoner från Finspångs styckebruk, hvilka varit tyngre än någon krigsmateriel som lär kunna komma i fråga att transporteras mellan Kristianstad och Hessleholm. Äfven den i förra artikeln nämnda Kristinehamnsbanan, der lokomotiver af cirka 9 tons drägtighet begagnas, och de hufvudartikeln som löres, består af bergverkseffekter, har skenor af från 8 till 12 R per fot, med 3 fot 8 tums spårvidd. Enahanda är förhållandet med skenornas vigt och spårvidden å jernbanan vid Frykstad, som ock begagnar iokomotiv ). Hvad beträffar den obetydliga besparing i kostnaden? som man vid mötet i Kristianstad förmenat kunna göras å en smalspårigare bana, så utvisa de nyssnämnda uppgifterna (hemtade ur en tryckt tabell öfver alla hittills byggda jernbanor i vårt land) tillräckligt, att besparingen ej blott ligger i en mindre terrasseringskostnad , utan ock ji mindre slipers och lättare skenor, äfvensom deruti, att rörelsematerielen blir betydligt lättare på en smalspårig bana der mindre lokomotiver begagnas, i följd hvaraf också trafikkostnaden minskas. I Wermland, äfvensom på några andra ställen, finnas dessutom banor för hästkraft med ännu lättare skenor och smalare spårvidd anlagda för hästkraft. De kosta oms) En rättelse lemnas härigenom i en genom skriffel uppkommen oriktig uppgift i förra artikeln att lokomotiver begagnas äfven å banor af 29 tums spårvidd. Det ofvanstående förklarar detta närmare.