denna olagenhet al systemet, nvilken ma hända omedvetet förmått många förträffliga och patriotiska män att bekämpa det, bör ingalunda göra oss modlällda; den är blott en förökad uppmaning till kraftansträngning, på det att våra motståndare icke må taga lofven af oss. Vi mäste derföre genast och fullständigt öfvergifva träfartygen. Hvarje klagolåt öfver de vackra, hembygda fartyg, af hvilka vi lofvat oss så mycken ära -joch glädje, måste afvisas såsom sentimen-7 tälitet. Betänksamhet kan här förvandlas till obetänksamhet, vacklande till: dårskap, uppskof till brott. Kunna vi komma så långt, att vi sjelfva kunna bygga våra pansarfartyg — nåväl, så mycket bättre; men intill dess måste vi följa Preussen steg för steg i dess beställningar utomlands, så att vi vid hvarje tid kunna hålla det-stången. helst med ett öfverskott för oss. Om vi besinna, att det möjligen icke längre är fråga om anfall mot fiendens, utan on försvar för våra egna kuster, skall intet öfvervinnerligt hinder synas för stort. Till och med om här blefve fråga om ett tjog eller et: dussin millioner — hvilket det lyckligtvis långt ifrån är — så måste de anskaffas, ty ett sjöförsvar måste vi ha, och, såsom det franska ordspråket säger, man kan icke tå någon äggkaka, utom att först slå sönder läggen. Genom den omhvälfning, som nu försiggått i sjökrigskonsten, försvinner med ens allt det sköna och poetiska, som hittills omifvit striden på hafvet. Det är ej längre fråga om den öppna skansen, der bjeltarnc trotsa kulor och fömbsplittror; icke om det J hvita, fladdrande seglet, icke om bräckta Tmaster och sönderslitna tåg, icke om fä derneslandets flagg, som svajar stolt öfver ödeläggelsen och är stridens symbol. Det Jär ej längre hafvets stolta svanor, om hvilka skalden sjöng, utan ohyggliga, mörka, sköld betäckta sjöodjur, och 1 stället för de tjä riga sjögastarne med blottadt bröst kämpa demoniska skepnader med hemlighetsfullv maskiner bakom tysta, ogenomträngliga mu rar. För sjöhjeltar sådana som Kristian IV. iels Juel, Tordenskjold och Villemnoes är tiden förbi; kanhända är den det icke fö: en bedrift sådan som Ivar Hvitfelds! Ocl likväl anse vi oss just i dag kunna ännu en gång vädja till den nationella känslan — Just i dag, ty det är den 2 April, den dan: ska marinens hedersdag. Måtte den bll ihågkommen dermed, att konung och råd i detta skickelsedigra ögonblick förena sig om de åtgärder, som äro oundgängliger nödvändiga för att häfda vårt fäderneslands sjöförsvar! Så långt det danska Dagbladet. Bland offentliga yttranden i ämnet, hvilke hittills förekommit i England, synes oss synnerligen förtjent af uppmärksamhet den skrifvelse, som kapten Cowper Coles, kuolfartygets uppfinnare, låtit införa i Times. an erinrar huruledes befästningskommissionen-i England, som föreslagit uppförande af kustbefästningar af den betydenhet och omfattning att de blifvit beräk rade att kosta 11,850,000 (omkring 213 millioner rdr). talat om den trygghet för landet och den tillökning i dess makt och anseende som derigenom skulle vinnas. Han fullföljer derefter : i; ?Men huru motsatt häremot var -ej in-Åtrycket på folket i Newyork, då det blef) bekant att ett ensamt jernbeklädt fartyg. Merrimac, passerat elden från mnordstatsbatterierna, som voro bevärade med de?svåraste ColumbiakanonerX, utan att erhålla ringaste skada, sänkt och skingrat en träeskader samt för tillfället vunnit fullkomligt välde öfver kusten. En panisk förskräckelse blef följden. De insågo i Newyork att deras batterier voro onyttiga mot ett vidunder, från hvars sidor de svåraste kulor halkade bort såsom hagelkorn), och de hintrades ifrån den förtviflade och skamliga utvägen alt spärra sin hamn endast genom det telegram, som underrättade dem om att jernvidundret blifvit hejdadt i sin framfart all. ett annat jernfartyg, Monitor. Låtom oss stanna ett ögonblick och förflytta dessa scener till Engländs kuster; låtom oss äntaga, att t. ex. i Portsmouth eller London underrättelse ingått att ett af dessa iernvidunder nalkades; låtom oss antaga att de befästningar, på hvilka så mycken kostnad skall nedläggas och vår säkerhet grundas, blifvit uppförda samt att flottan (ett af de skäl, som anförts för deras anläggande) är från varande; hvad, frågar jag, blelve det då a den känsla af trygghet, som kommissarierna skryta öfver, då vi ha dessa fakta för ögo nen? Hvad skydd skulle fästena vid Spithead vara mot sådana fartyg, hvilka aldrig behöfva närma sig 1000 yards (3000 fot) till dessa fästen, men likväl äro inom godt bombarderingshåll till varfven? Jag påstår, såsom jag alltid gjort, att dessa fästen skola vara sämre än onyttiga, ty deli skulle endast föröka röken och villervallan under träffningen och uttömma de Bjelpkällor, som nationen anskaffar till sin industris och sin handels säkerhet. Denna affär har bekräftat hvarje ord jag skref, då jag förordade ett organiseradt kustförsvar (eller en patrullering) afjernklädda fartyg, i stället för dessa orörliga fästen, och hvilka fartyg, om vi väl hade dem; icke skulle tillåta en enda farkost nalkas våra hamnar, utan skullel: haka sig fast vid och hejda den,såsom Monitor gjorde med Merrimac. Jag vill derföre endast fästa er uppmärksamhet på framlidne amiral R. 5. Dundas bref till de kongl. kommissarierna, hvari ban visar, att för den beräknade köstnaden (840,000 ) för de tre fästena vid Spithead, 20 af våra SR och numera odugliga : Seal unde förändras till högst fräl tiga jernblockskepp. Det måste anmärkas,: att Monitor, hvilken af Times korrespondent beskrifves såsom försedd med ett kringgående torn efter min princip och endast: jä RA CT AR It KRA S D