Rv ANSE RSA EE ATA UR KASS SEN RV ERAARIKGE att offra åt litteraturen. Omhvälfningen i sjökrigsoch kustförsvarsväsendet. Vi sökte i går med några ord påpeka betydelsen äfven för vårt land af den fullstänige omstörtning i sjökrigsväsendet, hvartill striderna på Hampton Roads gifvit signalen. Sednast ingångna utländska blad Ng vid handen med hvilken ifver man rean i utlandet bereder sig på att draga räta af de lärdomar, som den Meriksneka Mö: drabbningen lemnet. Vi omförmälde i går de genomgripande åtgärder som de ministern i vårt grannland Danmark fönklarat sig betånkt på att vidtaga och huruledes riksrådsledamoten Tuxen, en man med stort anseende i afseende på marinväsendet, ansåg sig böra gå ännu längre än ministern och förklarade det betänkligt numera att an vända betydliga summor till träfartygs fullbordande. Danska tidningen Dagbladet, söm erinrar om en debatt, vilken för ett par! månader sedan egde rum iriksrådet rörande jernfartyg och träfartyg, och under hvilken flertalet af talarne och isynnerhet alla män af facket icke visade sig synnerligen stämda för öfvergången från träfartyg till jern -eller pansarfartyg, har nu åter tagit till orda i ämnet i en artikel, af hvilken vi här återgifva det hufvudsakliga: Redan då denna diskussion fördes, säger D. B., voro vi af väsentligen olika åsigter med flertalet åf riksrådets ärade talare. I det vi betraktade pansarfartygets företräden såsom i principen alldeles afgjorda och träfartygets fullkomliga undanträngande blott såsom en tidsfråga, förmenade vi att man väl borde behålla det gamla såsom en nödhjelp, men att man tillika, när detta väl var erkändt allenast såsom en sådan, ögonblickligen och kraftigt borde sträfva efter det nya. Hvad vi då försvarade såsom en föruftig teori, är nu, knappt två månader derefter, ett obestridligt faktum. — — Pet är nu bevisadt, att mot ett enda pansarfartyg är en flotta af tredäckare icke mera värd än lika många äggskal, och det är vidare bevisadt att far tygens storlek och kanonstyrka, två momenter, hvilka förut voro af den största betydelse, hu alldeles icke äro afgörande för segern. — — Det är dessa båda fakta, som skola åstadkomma en fullständig förändring i RE marinbyggnadskonst, och det är denna Törändring vi af all makt måste uppmana våra sakkunniga auktoriteter och vår. representation att så hastigt, bestämdt ech oförbehållsamt sem möjligt omfatta. : tLåtom oss för ett ögonblick antaga att vi skulle betrakta denna tilldragelse såsom icke vidkommande oss och låta allt gåi de gamla hjulspåren. Efter ett par år kommer då det krig, som i alla fall är den dansk-tyska tvistens ultima ratio, och vi utsända våra DG för att blokera Tysklands hamnar. I förbigågnde anmärkt, är denna blokad visserligen redan nu en temligen dristig tanke. Förutsatt nemligen, hvilket man ju bör för utsätta, att ingen marinminister mera vill anförtro vår flaggs ära och våra sjömäns lif åt segelfartyg, skulle vi — med allt hvad vi antingen ega eller till nästa sommars slut skola få färdigt — blott vara i besittning af ett dussin skruffartyr med 3-—400 kanoner att innesluta Tysklands vidsträckta norra kuster med, ett antal, som förefaller fruktansvärdt ringa. Låtom oss emellertid utgå från att det är tillräckligt stort, att blokadlinien är åstadkommen och blokaden erkänd, hvad skall då hända? Preussen har naturligtvis icke sofvit under tiden; det har utomlands ifrån förskaffat sig åtskilliga lämpliga pansarfartyg, det har framför allt fått några flytande batterier sådana som Erissons, hvilka genom sitt ringa djupgående synnerligen väl egna sig för det grunda vattnet på dess kuster, och som kunna byggas i Amerika på 100 dagar till ett pris af litet mer än en million rdr rmt (60,000 ). Och då en vacker dag, under det att våra fartyg icke ana någonting, löper ett af dessa vidunder ut från den flodmynning, der det låg på lur, bortjagar, spränger, tillintetgör blokadeskadern, beger sig derpå såsom konvoj åt snabbseglande kapare upp på våra farvatten, uppbringar våra bandrlslärtyg, betäcker kanske en landstigning eller aflägger ett besök innanför Tre Kronor och slungar derifrån sina bomber öfver vår hamn och våra varf midt in i bjertat af vår hufvudstad. Hvem skall förhindra det häri? Åtminstone blir detta icke de ofödda fartyg, till hvilka fabrikören Suenson först skall fåta hamra jernplåtarna i sina ännu icke anlagda verkstäder. Vi vilja dock icke fortsätta detta obehaglige tankeexperiment längre. Det skulle endast: kunna få någon verklighet, om vi danskar vore hvad våra fiender så ofta beskyllt oss för, ett slött och sömnigt folk, utan tanke på framtiden, och om regering och riksråd bestode af män, som icke längre hade ett varmt hjerta för stt fäderneslands ära och sjelfständighet. Nu då det lyckligtvis är annorlunda, nu skola de förändrade förhållandena också finna oss redo att möta dem. Hvad vi ej kunna fördölja för oss sjelfva är, att det nya systemets seger tmder alla OMmständigheter är en stor olycka för oss, ty det berölvar oss en vä0 FREI ör RA