böcker som för de mindre upplysta hafva en retande smak, men göra dem intetgagn, ja ofta ganska mycken skada. Det finns de eom i första rummet sticka sina kunder i handen Rinaldo Rinaldini, Marmorino, den ädle banditen, Kuno von Kyburg tog den halshuggnes silfverhårlock ochi blef -den hemliga domstolens förstörare och: dylika valda berättelser i den högre inordoch stöldgenren. Men äfven dessa smärre lånbiblioteker torde i någon mån sett sig nödsakade att följa med den allmänna utvecklingen och offra något åt en stigande hyfsning. Jemte dessa smärre lånbiblioteker består i Stockholm ett rikt försedt, som vi härmed velat återkalla i allmänhetens minne. Det är dets. k. Wiborgska. Det grundlades för många år sedan af Dokhandlaren Wilorg och har länge varit det största i Stockholm. För flera år sedan räknade det ieke mindre än 20,000 volymer. Det öfvergick till en magister Baumgarten, som drog försorg om att det väl följde med sin tid. Efter hans död öfvergick det till ett bolag, som bil, dade sig för att åt hufvudstaden bevara oförskingradt en sådan skattkammare af vår tids ekönlitteratur. Det har nu sin lokal i huset n:o 48 vid Drottninggatan. Det erbjuder nästan hela den nyare svenska lätlare litteraturen, ett lika stort förråd af den franska och ett mycket godt urval af den tyska och engelska. Deteger ej allenast nästan alla romaner af något värde, utan äfven en myckenhet af populära historiska verk, resebeskrifningar och memsirer. Detta bibliotek är af desto större vigt för hutvudstaden, som kungliga biblioteket numera icke utlånar bellettristiska arbeten och ej heller någan annan enskild samling af denna omfattning torde finnas. De billiga lånevilkoren göra biblioteket tillgängligt för illa som hafva ett aldrig så litet öfverskott tt offra åt litteraturen.