STOCKHOLM den 1 Apr. Vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 Mars. Högtid!igheten öppnades som vanligt af ordföranden — som denna gång var professor Nilsson — med ett helsningstal till konungen. Talaren föredrog sedan en lefnadsteckning öfver föremålet för den minnespenning, som akademien hade till årshögtiden låtit prägla öfver framlidne botanices professorn i Upsala Göran. Wahlenberg, europeiskt namnkunnig icke blott som botanist, utan genom sina undersöknin.ar öfver växtgränserna på Skandinaviens fjell, samt Alperna och Karpaterna. Medaljen framställer på framsidan Wahlenbergs bröstbild, med omskrift, innehållande namn och titel, samt i exerguea födelseåret 1780 och dödsåret 1851, och på frånsidan: Flora, hållande sin vanliga attribut, blomsterkransen, i ena handen, och i den andra en haltfupprullad karta öfver åtskilliga fjelltrakter, med omskrifi: DILATAVIT REGNA MEA ET DELINEAVIT (Han vidgade och utstakade mina riken), samt i afskärningen nederst: soc. BOTAN. ILLUSTRI R. ACAD. SCIENT. SVEC. MpCcceLxiH (Kongl. Svenska Vetenskapsakademien, 1862, åt en af sina namnkunniga I ledamöter i klassen för Botanik). Professor Nilssons nyssnämnda föredreg var af följande lydelse: Vetenskapsakademien, som till sin högtidsdag årligen låter prägla en minnespenning öfver någon af sina aflidna utmärktare ledamöter, har för innevarande år egnat denna gärd åt den berömde naturforskaren. Re vid Upsala universitet, d:r G Wahlenberg. Och då enligt antaget bruk. det åligger akademiens ordförande för året, att i korthet tolka den frejdades lefnadslopp. skall jag nu söka att uppfylla detta åliggande. Men ämnet är rikt och tiden kort; derföre kan här blott lemnas några spridda drag af taflan, för att teckna hvad han varit-och hvad han verkat. Göran Wahlenberg föddes den 1 Oktober 1780 på bruket Skarphyttan i Wermland — detta herrliga landskap, som till Sverges ära och gagn fostrat så mången snillrik och verksam man. Vid sju års ålder flyttade Wahlenberg med de sina från Skarphyttan till Gammal-Kroppa, der han, omgifven af en på omvexlingar rikare natur, tillbringade sin återstående barndom och ströfvade om kring i skogarna, redan med skarpt utpräglade anlag att iakttaga naturens alster. Vi böra väl tro hans egna ord, då han i sin sjelfbiografi säger oss, att han som barn var en envis och hallstarrig gosse, men att d någon derföre ville tukta honom, kom alltid hans sköterska, gamla Lisa, mellan och försäkrade att Göran var och skulle alltid för blifva beskedlig som ett lamm, blott ingen förargade honom — och denna korta karakteristik följde honom troget under hela hans lifstid. Af den envise och oböjlige gossen blir ofta den kraftfulle och sjelfständige mannen — och så inträffad : äfven här. Det fordres kraft att motstå tidens stormar, och af de: blödiga barnet utvecklas sällan en sjelfstän dig man. Den veka medgörligheten fånga: lättast i förförelsens snara. Vid 12 års ålder reste Wahlenberg tilll Upsala under en informators ledning. Äfven här ströfvade han snart omkring, likason: vid Gammal-Kroppa och samlade Floras alster. Han kände tidigt sin kallelse . och följde den troget. Utom botaniken, egnadi han sig åt medicinen, och säkert är att in gen grundlig naturforskare tan sakna kur skap, åtminstone imedicinens teoretiska de lar, anatomi och fysio:ogi. Om resor för någons utbildning äro nödvändiga, så äro de det framförallt för ne turforskarens. Detta insåg äfven Wahlenberg, hvarföre han tidigt företog sådana. och detta fortsattes, med korta mellantider under en lång följd af år. Redan vid 16 års ålder begaf han sig, i sällskap med sin informator, till Pomern. der han hade tillfälle att betrakta södr: Östersjösidans vegetationsförhållanden. Åre derefter företog han en tesa genom Elfd: len öfver Tollm:lsskogen till Transtrands fjeller 0. s. v. under hvilken han upptäckt. nya växter, hvarmed han fägnade Olo Swarts, som då var professor vid Bergian ska trädgården här i Stockholm, och son sedan alltjemt blef Wahlenbergs gynnar: och vän. Två år derefter företog han e resa till Gotland, hvarifrån han hemförd: många vackra upptäckter i sin vetenskaj och hvaraf följden blef hans första utmärkt: arbete i botaniken: Utkast till Gotlands Flora. införd i vetenskapsakademiens handlinge 1803 och 1806. Derefter egnade han sin tid till unde:sökning af Lapplands fjelltrakter, dit her gjorde resor åren 1800, 1302 och 1807; ocl: ännu 1810 företog den outtröttlige forskr ren sin fjerde resa till den högre skandint viska norden, Det fordras en Wahlenbergs bergfast helsa, för att, utan att duka under, utst: alla de besvärligheter, hvarmed sådana rt sor bland snöfjellen oundvikligen äro fö: knippade. Men oaktadt han berättar någr: af dessa vedervärdigheter t. ex., att då he: Alån aläda Aftar måna, nå Ffa da oh DA mA Am AA AR