tärklassen, mera än en fjerdedel af männen och mera än en femtedel af qvinnorna hade före Häktandet ingått äktenskap 4 FPP NERE — För barnamord eler delaktighet deri ankom-mo till häktet 36 gqvinnor år 1839, men är 1860 endast 21. — Angående en nyligen i Degerforss socken i Westerbotten -försiggången björnjagt skrifves till: Umeåbladet: Om deh nyligen försiggångna björnjagten härstädes.är just icke. mycket att säga. Björnen i fråga hade sistlidne höst blifvit uppspårad inom Burträsks socken, och, efter flera misslyckade försök att antingen fälla eller ock ringa honom, hade han: slutligen blifvit jagad ända till trakten af Abbortjerns by, på en half mils afstånd från Degerforss kyrkoby, hvarest man slutligen lyckades ringa fonom Två eller tre björnjäCY beg fvo sig den 5-dennes till Abbortjern, tföljda af tvenne lappmän, bröderna Anders Andersson och Sivert Andersson från Grams by i Sorsele socken; då nalle inom några timmar: igenfanns och fälldes af lapparne. .. Om förloppet under sjelfva träffningen, som lärer försiggått.mycket fört, är jusvingenting annat att berätta, än att, sedan nalle erhållit tvenne skott af Anders Andersson, det ena ur hans egen bössa och det andra från en af kåmraternas, hade han erbjudit Sivert Andersson : ett varmt famntag, men bemöttes af honom så oartigt, att han fick pannan genomborrad af Siverts spjut och samtidigt erhöll tvenne skott, det ena af den oefterrättlige Sivert och det andra af Anders Andersson, hvilka skott alldeles beröfvade honom förmågan att längre hålla sig uppe, utan måste han, midt under sina vänskapsbetygelser, utandas sin sista suck. — En insändare i Gotlands Tidning ogillar skarpt den sednaste bataljonschefsutnämningen vid Gotlands nationalbeväring, ett ogillande, som;.enligt nämnde tidning skall vara mycket enstämmigt på ön. Sitt klander af utnämningen stöder insändaren på följande skäl: ?I den nya majorenstjensteförteckning utgör följande .det märkligaste. 1840 den 8 Februari utnämnd till underlöjtnant vid Wermlands regemente. 1844 den 10 April utnämnd till löjtnant vid. samma regemente. 1848 den 26 Maj på egen begäran afskedadur Krigggenstelt 1854 den 18 April utnämnd till löjtnant i armån med turberäkning från den 10 April 1844, 1854 den 2 Augusti utnämnd till till löjtnant, tillsvidare utan lön, vid Gotlands nationalbeväring med turberäkning från den 10 April 1844. 1858 den 31 Augusti kapten vid Gotlands nationalbeväring; oc 1862 den åa Februari major vid Gotlands nationalbeväring. Den, som något så när följde med sin tid år 1848, minnes att under det året, på grund af gifven tillåtelse-uti en generalorder, åtskilliga svenska officerare, som icke ville deltaga i det förestående tåget till Danmark, begärde och-erhöllo afsked urkrigstjensten. Bland dem, som icke ville pröfva krigslyckan, var dåvarande löjtnanten vid Wermlands regemente A. J. R. von Post. Hans beslut, att då begagna den tillåtna rättighefen att afgå ur krigstjensten, bör ingen och eger ingen rätt att klandra;men att sedan i djupaste freden hafva panna att framträda såsom sökande till en officersplats här, med fordran att förbigå äldre officerare, är ett drag som väl är karakteristiskt, men icke afundsvärdt. : Något dermed jemförligt har under detta århundrade aldrig förut händt inom svenska armån, och det förtjenar derföre i och för sig.sjelft en större off-ntlighet än som vanligen tillkommer de upprättade tjensteförteckningarne; och förmodligen saknar detta exempel något motstycke äfven inom de öfriga europeiska armåerna. Efter sådana antecedentia var majorsutnämningen för insändaren och för många andra minst sagdt oväntad, utan afseende på de något trassliga förhållanden, i hvilka den nye majoren råkat i flera andra afseenden och som väl förtjena ?sin egen visa. BSvårligen kan meningen vara att vid Gotlands nationalbeväring hafva särskilda majorer endast för fredstid, och de rådande känslorna hos befäl och trupp, som komma att tjena under den nya majoren, äro lätta att gissa. Icke bör någon förtänka dem om de tycka ett vår ö, som utgör den längst framskjut na utposten mot fäderneslandets farligaste fiende och som med anledning deraf för försvaret gjort så mycket större uppoffringar än någon annan svensk provins, samt att den goda militäriska anda, som råder inom vår vapenskyldiga ungdom, hade -bordt kunna påräkna a afseende i ett så vigtigt fall som det ifrågavarande. Insändaren, som icke stöder sina omdömen på annat än bevistiga fakta, väljer, för afslutande af denna artikel;. ett ordagrannt ntdrag af den. nye majorens första bataljonsorder, så lydande: a 39 Bataljons Ordres d. 21 Februari 1862 mo———— 2:o Då jag ifrån och med denna dag, såsom dess Chet, emottager befälet öfver Södra Bataljonen, bringar jag Eder; Befäl, Underbefäl och anskap min hjertliga helsning! Vi gå tillsammans att begynna en ny perjod af lifvets historie, Förenom våra bemödanden att samvetsgrant fylla ljufva plikter emot en älKonung och -ett..kärt-Fosterland. --Måtte hvarje blad i detta historiska tidsmoment, bära vittne om allvarliga sträfvanden till förkofran, under freden, af krafter, afsedda att med hela tyngden af en krossande makt, under ofreden, tillbakatränga en öfvermodigt anfallande fiende. Låtom oss för vinnandet af detta ändamål, hafva hvarje möda ospard, begagna: oss af hvarje tillåtet medel att höja kunskapsmåttet, så väl theorethiskt, som praktiskt, under berömvärd täflan, inom hvarje afdelning; Att utbilda allt mer och mer, en sann krigsanda, så ärorik och välsignelse AL: ll fia