Regeringen har efter lång motsträfvighet gått in på giftermålet emellan folk och frihet. Friheten uppträder, höljd ien tät slöja. Regeringen håller henne under armen. Folkrepresentanterna buga sig. Man skall nu vexla ringar. Brudgummens ställföreträdare fordra, att bruden först nedfäller sin slöja. Regeringen förklarar en sådan fordran vara opassande, men ger emellertid hopp om dess uppfyllande för nästa år. Då framträder den manhäftige Hagen. ?Valentine!? — så talar han till bruden — ?jag helsar dig! och derpå löser han af henne slöjan. Nu höres ett enstämmigt Ah! Den afslöjade gestalten rodnar, men — det är icke friheten — det är krigsministern. Folkrepresentanterna träda missnöjda ett steg tillbaka och ropa: Det är ju Lea, och vi ha tjent för Rachel: Vi påyrka ett civiläktenskap!? Regeringen blir ond — den hade menat ett militäräktenskap — och den fattar följande beslut: Bröllopet uppskjutes; teatern är stängd.?