FETT OM ME BUR IK PED CL MESEN Jet Till följd deraf bibehålla de midt i london lifvet simma nationella vanor, sitt språk, sine seder och bilda tillsammans likasom en enda familj, hvilken icke känner sig mera hemmastadd på Themsens stränder än fordom Guds folk vid Babylons vattendrag. De bero derföre också mycket mindre af ockrande blodsugare, ty om ett par shillmgs fattas någon fattig stackare, så finns i sam ma gård, der han bor, säkerligen något godt hjerta som tager honom under armarna utan att begära ränta. Såsom i affärerna, så hjelpa irländarne hvarandra ömsesidigt äfven i sjukdom och annan nöd, och kallar döden någon af deras från den jordiska jämmerdalen, så sörja alltid hans landsmän för sin broders ärliga begrafning. Men nog nu om costermongers, ehuru de representera den vigtigaste delen af gatuhandeln; vi måste äfven egna en kort betraktelse åt några andra intressanta typer ur Londons gatulif. Vi ha då först två klasser: hawkers och pedlars. De förra ropa på gatorna ut alla slags varor och utgöra en ganska gammal korporation, som fordom ej stod i synnerligt godt rykte. Deras namn falkenerare (hawk betyder falk) härstammar från en längesedan förfluten tid, och utan tvifvel har man funnit en viss likhet mellan deras kringstrykande lif och de fordna falkenerarnes, hvilka jaga sitt fågelvilbråd än här och än der. Pedlars äro de egentliga krämarne, hvilka stryka omkring i Londons förstäder eiler gå ut på landsbygden, samt i motsats till hawkers icke ropa ut sina varor, utan söka att få sälja dem i husen. Bland hawkers finns det somliga som bjuda ut sina egna händers arbeten, isynnerhet barnleksaker, hvaremot andra blott sätta främmande varuartiklar i omlopp och handla med allt möjligt, till och med -konstföremål, almanachor, portföljer, fätspeh lifsmedel,. musslor, fågel o. s. v. allmänhet är denna klass af gatumånglare mera bildad än costermongers, och bland qvinnorna finns det många, som fordom sett bättre dagar. En annan grupp bilda patterers (ordagrannt: pladdrare), hvilka genom högtrafvande fraser eller en narraktig drägt, ofta till och med genom larmet af en trumma. söka ådraga sig de förbigåendes uppmärksamhet. Detta är i sjelfva verket tidningsannonsen i sitt embryoniska tillstånd. Der borta håller en sådan en föreläsning om hushållsväsendet, för att locka till sig köpare af sina såll och siktar; en annan tillkännager att han hvarje afton skall läsa upp en berättelse ur Times om ransakningen med en gift blandare och mera dylikt. Beslägtade med dessa äro the showmen, hvilka spela en liten pjes, för att förmå de förbigående att stanna: men pjesen är blott en förevändning, försäljningen af deras varor är hufvudsaken för dem. De inbilla sig vara gatuhandlarnes aristokrati och skåda med outsägligt förakt ned på de vanliga costers, dem de betrakta såsom en rå sekt, hvaremot de sjelfva lefva af sin bildning?. Verkligen finner man också bland patterers personer med bättre uppfostran, fordna studenter, kirurger och kontorister. Esquiros kände en ung man. hvilken sedermera till och med erhöll en befattning vid dockorna, men som då hade sjunkit ned till en patterer, sedan han, en obemedlad faderoch moderlös yngling, förgäfves bemödat sig om att vinna sitt uppehälle af sin klassiska bildning. En annan). hade på tolf år: försökt sig i 38 yrken; han berättade historien om sitt omvexlingsrika: lif för den åhörarekrets, som trängdes omkring hans talaretribun — ett gammalt bord I. — och kallade sig sjelf i vemodig ton ett rö, som lifvets ström drifvit hit och dit. Om patterers i allmänhet äro något mera l. bildade än de förut beskrifna gatukrämarne, : så äro de deremot kända för sämre seder. Flertalet har genom böjelse för lösdritveri) sjunkit ganska djupt, och många af dem ha icke ens tak öfver hufvudet, utan sofva om nätterna i något af de talrika lodging houses. Deras språk är oanständigt, omåttlighet de-1 ras regel, och dessutom är deras egenkärlek omätlig. Dessa talare och uppförare af pjeser bilda ett brödraskap, hvars medlemmar äro invigda i patterismens konst och mysterier, och de tala sins emellan sin egen rotvälska, som fiskoch grönsaksmånglarne ej förstå. En mäktig trängtan efter beröm och beundran drifver dem blott alltför ofta till krogarne, dit de lockas mindre af dryckerna än af sällskapet. I detta utsväfvande lif förlora de för det mesta till och med längtan efter en förbättring i sin ställning. Esquiros lärde känna en originel personage bland the patterers, en flygande bokhandlare? — (street-bookseller), ätven CheapJack, Godtköps-Janne, kallad. Denne gamle gråhåring handlade med böcker ur andra hand? och ådrog sig publikensi London och i grannstäderna uppmärksamhet genom stora tal. Han började sina föredrag med att beklaga, att han ej fått lära sig läsa; men emellertid gaf den temligen stora kännedom om böcker och författare, som han obestridligen förrådde, tydligt vid tanden, att hav blott begagnade sin okunnighet såsom en förevändning, för att så mycket tydligare bevisa nyttan af läsning. Ursprungligen ämnad ll bokhandlare, hade han af sin böjelse för oberoende och sin fåfänga pratsjuka låtit locka sig att bli gatubokhandlare. Han lärde småningom känna allmänhetens smak och sålde predikningar så länge dessa voro i svang sjöberättelser bjöd han företrädesvis ut i distriktet Wapping; för krigs berättelser var Woolwich bästa marknaden för honom. Af Englands historia af Goldsmith hade han sålt ganska många exemplar, äfven afsatte han läsemagaziner mycket. Han hade för vana att vid försäljningen bjuda ut hvarje bok till ganska högt pris och småningom pruta ned den till sjettede1en af den först begärda summan; han hade ojort den erfarenheten, att denna metod inhrivigada mana Aa da vanliga octttat mand