ken ett uppskjutande af föreningsaktens revision kan, hvilken dag som helst, förvålla oehag, är den af tjugo medlemmar bestående interimsregeringens organisation, om hvars oändamålsenlighet det icke finns mer än en wening. Härtill kommer, att rikets sednast församlade ständers konstitutionsutskott så väl som den svenska statsrevisionen gjort anmärkning mot att norrmän, i strid mot Sverges grundlag, blifvit anställda i kabinettet för .ten utrikes brefvexlingen. Oaktadt Norges istressen lika mycket som Sverges beröras af den utrikes politiken, är detta rike i föreningsakten icke tillerkändt någon rättighet att deltaga i bevekandet af de utrikes angelägenheterna. Men sedan Norge nu bidrager i ett efter folkmängden afpassadt förhållande till bestridande af omkostnaderna för den gemensamma diplomatien, har detta rike jemväl af detta skäl billiga anspråk på, att äfven norrmän användas i dessa angelägenheten hvilket dessutom är af nöden för ehandlingen at sådana utrikesärenden som angå norska förhållanden. Attupphöra härmed skulle sannolikt framkalla missnöje från Norges sida, men kan bli oundgängligt, så framt icke den svenska grundlagens föreskrifter i detta bänseende genom föreningsakten suspenderas. När nu härtill kommer, att föreningsakten är behäftad, utom med dessa brister, som så godt som tarfva att ögonblickligen afhjelpas, äfven med andra, genom hvilka olägenheter i en icke just aflägsen framtid skulle kunna framkallas och bland hvilka nu blott skall nämnas den, att det för den händelsen, att konungen är sjuk eller uppehåller sig utomlands öfver tolf månader, saknas hvarje föreskrift om huru en unionsregering skall tillvägabringas, så tyckes det väl svårligen kunna förnekas, attgiltiga skäl förefinnas mot att skjuta revisionsfrå.an å sido, till och med om man icke tager i be; traktande den utväg, som dess företagande kunde erbjuda för lösningen af frågan om ståthållareembetets afskaffarde på ett sådant sätt, att intetdera riket skulle känna sig trädt för nära — ett resultat, som jag anser vara af den vigt, att det ensamt skulle löna ett helt revisiorsarbete, om det också för öfrigt skulle bli förgäfves. Det enda skäl jag hört uppgitvasför uppskjutandet af denna åtgärd, och som också finnes antydt i norska storthingets adress till konungen i anledning af rikets ständers beslut i ståthållarefrågan, har inskränkt sig till, att tidpunkten icke skulle vara gynsam för sakens behandling så kort efter det en olika uppfattning af föreningsvilkoren gjort sig gällande hos båda folken. För min del ser jag i denna omständighet blott ett ytterligare skäl, och kanske det vigtigaste, att oförtötvadt gripa verket an och således få tillfälle att undanrödja det missförstånd af hvarandras mening, som uppeobart eger rummellan de tvenne folken. os det norska folket tyckes nemligen den tanken ha vunnit insteg, att Sverge skulle hysa hemliga afsigter att tillvälla sig en större makt inom föreningen, än förenligt vore med Norges sjelfständighet och med de grundsåtser, enligt hvilka föreningen mel:an båda rikena blifvit ingången. För en hvar, som hyser kärjek till föreningen måste det således vara maktpåliggande, at: Sverge icke blott i allmänna uttryck afge: försäkran om motsatsen, utan tillika så noga affattar sina Önskningar i revisionsfrågan. att hvarje misst:dning deraf blir omöjlig. Ja, om Norge skulle tillbakavisa hvarje för sk till en öfverenskommelse, torde omsor gen för. Sverges ära kräfva, att grundlös heten af-de mot detsamma riktade beskyllningarna afslöjas genom Tframläggande från dess sida af ett förslag, som lägger för da en, att Sverge icke vill taga ett ord till aka af hvad det vid föreningens ingåend underskrifvit, och att, till och med i de punkter, der intet är lofvadt, Sverge vill st orges frihet bevarad som sin egen. Af dessa skäl och derjemte med åberopande af hvad jag redafi vid granskninger af unionskomi:ns förslag yttrat i afseende å önskligheten af en förenad representation om undanrödjandet af hindren för ett gemensamt försvar och angående förfaringssätte: vid konunga-, tronföljareoch förmyndareval, tillstyrker jag, att E. M:t, med uppmärksamheten tillikafästad på rikets ständers i saken afgifna skrifvelse, hvilken det torde tillåtas mig vid ett annat tillfälle ytterligare föredraga, för så vidt den angår ordnandet af ömsesidiga rättsoch handelsförkållander nådigst täcktes nedsätta en komit6 af ansedda och af ! ärlek till föreningen lifvade svenska och norska män, till ett antal a! fem eller sex från hvardera sidan, för att taga i öfvervägande följande frågor: 1). Om den ändamålsenligaste sammansättningen af sammansatt statsråd och omfånget af de ärenden, som höra under dess behandling. 2). Om den unionella interimsregeringens sammansättning och kompetens. 3). Om konungar, tronföljareoch förmyndareval samt ordnande af gemensam styrelse för de händelser, att konungen genom sjukdom eller resa utomlands fortfarande är förhindrad att befatta sig med rikss:yrelsen i så lång tid, att interimsregerin -ens kompetens upphör. Ht). Om de ändamålsenligaste medlen att forebygga, att ensidiga beslut fattas i någotdera riket till skada för föreningen. 45). Om det sätt, hvarpå de diplomatiska an selägenheterna skola behandlas. 6). Om befrämjandet ef ett gemensamt försvar, samt 7). Om möjligheten atttillvägabringa en zemensam representation, dess sarmmansättning och omfånget för dess verksamhet. I instruktionen för en sådan komitå, till hvilken den förra unionskomitens protokoller och motiverade förslag tillika med den