Times yttrar i anledning af konung Wilhelm I:s åtgärd att upplösa deputeradekammaren i anledning af en votering som utfallit emot finansministern : Man kan omöjligt fritaga preussiske kouuogen från att ha begått något fel i denna fråga. Hur annorlunda skulle icke franske kejsaren ha burit sig åt mot en motspänstig representation! fm konungen af Preussen varit skicklig i regeringskonsten, så skulle hän hä medelst en bevågen eftergift förvandIt kaminatene knorr i eitusiesih. Representanterna, hvilka troligen ej önskade annat än att ådagalägga sitt nit för folkets bästa, skulle gerna ha offrat ganska mycket åt den mohark, som de nyss förödmjukat i hans rådgifvar2s person. Men konungen af Preus sen har ingen lust att väcka ångerns trofasthet, som är så stark. Han frågar icke elter; han beptipel icke en nationaiförsamlinge känslor. Ehuru försynen gjort honom till regent i en konstitut:onel monarki, hänger hans hjerta . st vid statsförhållandena i hans ungdoms dagar, och han har ej nog hutvud ält inotstå dessa känslor och ingifvelser. Han anser ledarne i kammaren för sina naturliga fiender, för personer hvilka han aldrig bör lemna ringaste möjlighet till seger. Det är ett utmärkande drag hos detta slags naturer ait de icke kunna fatta en opposition. annat än såsom personlig fiendskap. ?Oaktadt konungen af Preussen har en långvarig och rik erfafenhet i Europas på liliska afiärer, oaktadt han varit nära deran att förlora sin utsigt till tronen genom sin karakters och sina åsigters impopularitet, är det uppenbart att han lika litet tillvuxit i visdom genom sin motgång söm genom sin upphöjelse sedermera. Det säges att konungen söker förtrogna endast bland officerarne Bom tänka likt honom sjelf och som uppmuntra alla hans fördomar och antipatier. Hvilken skilnad är det icke mellan konunben af Preussen sådan han är och sådan hav Skille kunna vara! Storhetens väg ligger alldeles öppen för honom! Han kunde blifva Tysklands räddare och ledare utan några in triger, utan någon synnerlig skicklighet, utan att beböfva handla mindre samvetsgrannt mot någon granne! Så stort är behofvet af en man i det tafatta och klumpiga tyska förbundet, att en preussisk konung skulle kunna komma upp på en kejsartron blott genom ntt förklara sig för en redlig och uppriktig arbetare för det gemensamma bästa! Men i stället se Tyskland och verlden ingenting annat för.sig än en ondsint knekt, som icke kan fördraga ett konstitutionelt styrelsesystems små motgångar och pröfningar. bostder ends