EN LAZZIS EN KOMEDI I VERKLIGA LIFVET.) ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN AP E—, H—g. Vänta. Stackars Zambettot, och hans herre tog vänligt hans hand, jag har ej slutat ännu, detta är för dig sjelf, och han gaf Zambetto något som kom dennes ögon att glänsa — penningar tillräckligt att kunna vira sysslolös under hela sitt återstående lif. 4 Ju måste laga; att du kommer undan i ratt. Jag ber ödmjukast om förlåtelse, attjag vågar hafva annan åsigt. Om jeg lemnpade scenen för hastigt, skulle det väcka misstankar och allt vore förloradt. Jag måste återV ioda till min nye husbonde, jag har andra ;-!aner, lemna morgondagen åt mig — och nu adjö ! fZambetto, du får kanhända aldrig se mig mera. Zambetto stod orörlig ett ögonblick och brast derpå i tårar; trefvande i barmen drog hon fram två saker, det ena var en amulett, sorgfälligt insydd i en bit siden, nött och smutsigt; det andra var en tunn stålklinga, skarp som en synål, böjlig som en stålfjeder, omlindad i ena ändan för att tjena till fäste. tTag dessa, sade han, det här är en helig relik, han. kysste den vördnadsfallt, den skall beskydda: er. — afhålla onda ögon; hvad den här beträffar — hm! Skulle en: olyckshändelse. inträffa med den, nå ja — så kyss reliken efteråt. tZambetto, vill du följa med mig? Omöjligt! Ert land är fullt af svarta menniskor, huru ni blifvit hvit, är ett under för mig. Ni har inga gondoler, ingen Punehinello, ingen ljuflig musik på vattnet, in) Se A. B. nir 54—56, 59, 60 och 63.