afskild, för båda rikena gällande lag redan; finnes, mot hvilken ingen befogad anmärkning hittills förekommit, och hvilken, för så vidt den är att betrakta såsom ett kontrakt mellan folken och dynastiens stamfader, icke utan nödvändigh:t synes böra upphätfvas för att ersättas af föreskrifter, i hvilka stamfadera icke ens finnes nämnd. BSåframt det tillägg till successionsordningens föreskrifter, som finnes i riksakten, icke antoges utan skada kunna bortfalla, eller andra närmare hit hörande bestämmelser befurinos nödvändiva, till hvilka jag dock minst skulle vilja hänföra fastställandet af en viss tid, inom hvilken en prins efter fadrens död skall föi das, för att bli arfoerättigad — en föreeerift, ) som jag befarar vara mera egnad att framkalla än att förekomma skandal — hade det dock enligt min tanke varit ändamålsenligast att göra dylika föreskrifter till föremål för en särskild ändring af eller tilläggsartikel till successionsordningen at 1810. Ej heller skulle jag önska, att i föreningsakten upptoges, såsom det skett i den norska re-: geringens förslag, de ömtåliga frågorna om I örlogsflaggan och unionsvapnet, så mycket mindre som intetdera af rikena i sin grundlag har motsvarande föreskrifter angående i hvarderas särskilda flagg och vapen, om hvilkas beskaffenhet det hittills varit öfver-; låtet åt konungen ensam att förordna, samt i då det icke torde vara att vänta, att deni nuvarande regleringen af dessa punkter kunde; helt och hållet utan missnöje å svensk sida! gifvas kraft af grundlag. j Äfven med hänsyn till krigsväsendet och! förfogandena till handelns och sjöfartens? fromma tror jag, att föreningsakten blott I bör innehålla den allmänna grundsats, efter! hvilken gemensamma bidrag böra lemnas,; men att t. ex. öfverenskommelser om -en i minimikrigsmakt, ett gemensamt krigskredi i tiv och lästetalsafgifter till konsuler m. m.,! i den mån de finnas nödvändiga, lättast tillI vägabringas genom särskilda anordningar. i en om sålunda en mängd bestämmelser förekomma i förslagen, hvilka enligt min I tanke icke deri borde ha haft plats, saknas deremot andra, som vore högst nödvändiga. Deribland är först och främst att nämna närmare bestämmelser angående de ärenden, som böra behandlas i sammansatt statsråd. Härom innehålla förslagen ingenting annat, än att till sådant statsråd de ärender höra, som angå båda de förenade rikena gemensamt, eller samma stadgande, som förekommer i riksakten och som visat sig otillräckligt att grundlägga en bestämd praxis och förebygga olika meningar i denna vigtiga ankt. ?I sammanhang härmed borde uppmärksamheten, såsom mig syncs, fästas derpå, att komitens och den norska regeringens förslag väl innehålla, att interimeregeringen i skall ha sitt rätta säte i Stockholm, men i afseende på konungens residens blott föreskrifva, aut han hvarje år skål! uppehålls sig någon tid i hvardera af rikena, så framt ej vigtiga hinder möta. : För såvidt åt depna I 1 omständighet, sammanhållen med den uttalade allmänna grundsatsen om båda rikenas inbördes likhet och sidoordnade ställning; skulle kunna gifvas den tydning, att Stockholm icke mera än Kristiania skulle vara: konungens residens, må det erinras, icke anenast att sådant strider möt andan i riksakten; oeh hela den norska grundlagen, hvilka förutsätta det nuvarande förhållandet, blott med det förbehåll, att konungen någon tid hvarje år bör uppehålla sig 1 Norge, utan; äfven art en sådan ambulalorisk regering antagligen saknar motstycke i den öfriga: verlden. Fill och med i det schweiziska: förbundet, hvilket, så vidt mig är bekant, : är det enda statsförbund hvari alla till detsamma hörande stater utan afseende å stor; let eller folkmängd deltaga lika i den ge-; mensamma styrelsen, sammanträder dock! förbundsrådet nu städse i den största kan: tonen, Bern. De vigtigaste feen i här ifrågavarande: förslag ligga dock, enligt mitt förmenande, icke i det, som deri finnes för mycket eller I för litet behandladt, utan i det sätt, hvarpå de ämnen, som rätteligen deri äro upptagna, äro behandlade. Härmed syftar jag dock icke på den allmänna grundsatsen om båda rikenas jemlikhet och -sjelfständighet, hvilken blifvit salt i spetsen för de båda här ifrågavarande förslag; ty oaktadt denna grundsats hvarken i den norska grundlagen eiler i riksakten finnes uttalad såsom gällande för andra förhållanden än dem, på hvilka den blifvit tillämpad, tror äfven jag, att någon annan icke kan läggas till grund för föreningen: vidare utveckling, och att Sverge hvarken fordrar eller bör fordra mera än att erkännas såsom primus inter pares i de få fall, då det fullkomliga likaställandet icke kan utföras. Men det förefaller mig, att kömiten och den norska regeringen ha, om också icke oriktigt uppfattat denna grundsats, lik-1: väl åtminstone utsträckt tillämpningen ati; densamma till förhåHanden; der den med, en sådan uppfattning icke bör tillämpas. Fi Två förenade rikens jemlikhet är nemligen beroende på de båda olika kategorier, på hvilka den kan komma att tillämpas. 11, alla sådana fall, der båda rikena äro att anse såsom två särskilda storheter, hvilka kunna ha stridiga intressen, må det ena ri