NR te RR Rältloegångsoch Polissaker. Natten till sistl. söndag begaf fetare Carl Johan Carlsson, boende å torpet Fagergrer under Elfsjö egendom i Brännkyrka söcken !, mil utanför Skanstull, ut till stallet för att fo: dra sina hästar. Till sin-häpnad finner han ati dessa, en tre års gammal hingst, och ett eltvaårigt drägtigt sto voro borta. Carlsson begat sig hit till staden för-att anmäla saken å polisvaktkontoret. Under vägen dit, då han passerade huset n:r 15 vid Hornstullsgatan, märkte Carlsson att en liten gosse utkom från huset och åt en hund kastade en fölhof. Detta ga! Carlsson anledning att ingå i huset och, sedan han fått kännedom om att hästslagtaren August Wilhelm Andersson bodde derstädes, anställdes med tillkallad polis visitation, dervid det uppdagades, att Carlssons hästar blifvit hos Andersson slagtade: Carlsson igenkände nemligen svansarne å begge hästarne, äfvensom den ena qvarvarande huden. Köttet efter dem var ännu qvar i slagtareboden. Andersson uppgaf att han för 35 rdr stycket köpt hästkreaturen af okänd person och att hästarne varit magra och gamla. I anledning häraf var Andersson 1 dag inkallad till polisförhör, dervid kronolänsmannen i Svartlösa härad Melin, jemte-Carlsson, tillstädeskom. Hr Melin upplyste att hästarne varit värda minst 600 rdr. Stallet. hade stått olåst och stölden föröfvats mellan kl. 10 och 12 på natten. För vidare upplysningars vinnande uppsköts: målet tills om torsdag, men som pp yst blifvit att hästarne varit värda 600 rdr och Andersson det oaktadt förmälde sig ha köpt.dem för 70 rdr, förklarades emellertid Andersson skyl: dig att träda i häkte. — I natt kl. , 12 inkom å polisvaktkontoret vid Skeppsbron 13 års gamla skomakarelärlingen Söderström och begärde att der få gvarstanna öfver natten; emedanms han blifvit utkörd från sin mästare. Då emellertid dagen förut anmäJan blifvit gjord att en lärling vid enahanda ål: der och utseende rymt från skomakaremästaren Hasselqvist, boende i huset n:o 23 vid Österlånggatan, så anbefalldes gossen att qvarstanna tills öfverkonstapeln ankomme: Gössen begärde strax derefter att få:gå ut för ett uppgifvet än damål, men väl utkommen på gatan sprang han ned åt kajen och störtade sig i.sjön, och oaktadt lifräddningsbojen utkastades. af konstaplarne kunde een ej bergas. Liket är ännu icke amträffadt. — Afventyraren Falk—Esseri ankom i lördags e. m. med Tfångskjuts hit och blef insatt å härvarande cellfängelse. Vi torde i morgon kunna meddela åtskilliga nya detaljer om denna äfventyrare, hvartill utrymme i däg saknas, — En arbetare A. P. Söderling hade tillidag instämt en annan arbetskärl vid nämn Carlsson vill härvarande rådhusrätt. Af stämningen inhemtades, att Carlsson lördagen den 1 Mars inkommit till käranden, hvilken som bäst höll på att spisa sin middag, hvari han af Carlsson förhindrades, enär denne ryckte undan tallrikarne med maten, som kastades i golfvet, slog handen i vredesmod i soppskåten, så att den gick ikras, samt helt och hållet förstörde middagsanrättnin gen och dermed äfven Söderlings aptit, hvarefter Carlsson vände sin vrede mot hvarjehanda sköra saker i rummet, såsom blomkrukor, tallrikar och fat; hvilka han slög i bitar. Derefterrusade Han ifven på Söderling, som dock genom tillkomna personer räddades från att blifvå krossad i likket: med porslinsoch lerkärlen. Carlsson gick nu sin väg och Söderling bommade till dörren, men Carlsson återkom efter ungefär , timme. slog sönder fönstret och gick in derigenom, emedan dörren var stängd. Söderling begaf sig då till kommissarien Rundström samt anmälde hän delsen, hvarvid han fick det rådet att kasta u Carlsson, en sak som Söderling förmenade ej vara så lätt, ty hvar gång han kastade ut Carlsson genom dörren gick dennein genom fönstret. Söderling yfkade nu ansvar å sin vederdeloman samt ersättning för skadan. å Carlsson -medgaf angifvelsen; han hade tillställt hela spektaklet i fyllan utan något egentigt ondt uppsåt. -Efter denna upplysning upp: manade rättens ordförande parterna till förlikning, hvarpå käranden ingick och tilldömdes iskad skadeersättning, hvarjemte Carlsson för ständigades att hädanefter: ej supa sig full och appföra sig så oregerligt.