4VISLGUUCS TIRTLONNDR CILUTUTIGT CH Ian Utlvecklingstid, och menniskoåldrar förgå innån en allmänt skadlig villfarelse viker för n nyupptäckt sanning. : Såsom roten af en planta, hvilken upptaer den nödvändiga näringen blott ofantligt örtunnad med vatten, då deremot en kohcentrerad dödar den, och värme och solljus måste förhjelpa dertill, på det att grodden må forma sig till ett kraftigt fruktbärande träd, så är utvecklingen af menniskornds idger beherrskad af en lika naturlag. Den abstrakta idn, fastän sjelf en frukt, är icke det af frukter nedtyngda trädet, utan fröet till detta träd, som behöfver värme och skötsel samt lämplig näring i stor föttunning, för att kunna bära frukter. Det gifves ider, hvilka. tidtals mäktigt beröra ett helt lands befolkning och åter försvinna, utan att lemna ett spår efier sig; de dö bort såsom grenen af ett träd från ett annat klimat, som, ställd i vatten, drifver blad och blommor, men hvilken icke befruktas, emedän den ej har några rötter. i De frukter af framåtskridandet, som samt tiden åtnjuter, bafva sin rot i det förgångo slägtet, och hvad vi i dag förvärfva af ny sanningar, kommer först våra barn till godo. . Till och med, den minsta förbättring i et yrke behöfver en lång tid innan den nedi tränger till massorna. . Id6n att begagn fosfor till elddon går tillbaka ända till med let af förra århundradet, och det räckte öf ver femtio år innan försöken att antänd krut i tillslutna rum, hvarpå alla, nyare föri bättringar af skjutvapnen. bero, lemnade a vändbara resultater. Den rådande villfarelsen, hvars besegrande är så mycket svårare, som flertalet af men niskor anser den för sanningen sjelf, är ickei den enda orsaken till den långa tidrymd. som n vetenskaplig sanning. behöfver för) att blifva allmännyttig, utan vana, brist på1 öfning i att tänka och menniskornas naturliga obenägenhet för att bruka sitt förstånd. äro icke mindre stora hinder derför. Den mest okunniga bonde vet att regnet, som faller på hans gödsel, urtvättar ganska många gilfverriksdaler ur stackarne, och att det vore en fördel för honom om. han hade det på sina fält som förpestar, gatorna i hans vb eller förgiftar hans brunnar, men han för blir liknöjd derför, emedan hans far vari: det och emedan det varit så sedan fordom. På samma sätt använda myndigheterna i stora städer årligen stora summor, för at: göra. vilkoren för återproduktionen af kött och bröd för hundratusentals menniskor i exkrementerna af menniskor och djur, som der samla sig, oåtkomliga för landtbrukaren, och dessa myndigheter liksom invånarpe sjelfva åse detta med likgiltighet och förmena att det skulle vara lika nyttigt fö: nationalvälmågan om landtbrukarne hemtr de ifrågavarande ämnena ett par tusende mil längre bort, från Amerika. e riktigare och bättre åsigter, som höja menniskornas krafter, måste hafva tid attå växt och utbreda sig; en förståndig skötsel förkortar tiden; i en ofruktbar jordmån trifvas de icke. Om folken icke äro emottagliga för vetenskapens läror, om uppfostran och under visniog icke hafva gjort dem skickliga at:Å pröfra och behålla det bästa, så strande alla bemödanden att göra dessa läror allmännyttiga; folken skjuta dem då ifrån sig såsom något för dem främmande. Om i ett sådant land vetenskapen gick från hus till hus för att erbjuda sin tjenst så skulle äfven den, som deraf hade meste behof, i sitt oförstånd tillsluta sin dörr för densamma; han skulle säga, att han ej behöfde eller åstandade dess, hjelp; att han hade lärdom i öfverflöd, men led brist på hel: andra saker. ; Det finnes fall, då Jandtbrukare med bild-1. ning vägrat att, för utrönande af bigödningsmedlens nytta, anställa försök på sina fäl: med dylika, hvilka landtbrukssällskaperna erbjödo sig att lemna till bälften emot det gångbara priset; de ville hafva dem förin tet och dertill hafva tack af sällskaperna. och då man lemnade dem dessa gödningsmedel för intet, använde de dem icke. Alla sådana tillstånd äro öfvergående, ty Intet folk kan på längden motsätta sig fraåtskridandet och afsäga sig den makt och rikedom, som vetenskapen förlänar. För oss qvarstår alltid den tröstande vissheten. alt det goda och sanna ej kan förstöras ock att. Gud i rättan tid låter utsädet mogna. . Men äfven i länder, der vetenskapens re sultater äro med välvilja upptagna, veta j allmänhet de, som hafva mesta nyttan ai dessa. resultater, minst om huru : det kom: mer till att de gagna dem. Ty om, efter år af strider för fastställandet af en vetenskaplig sanning, alla de hinder äro besegrade, som voro lagda i vägen för dess nytiga inverkan på lifvet, så vet den yngre generafionen, som småningem uppväxt i de nya idgerna, ingenting om att de äro fruker af omätliga själsarbeten, lika så litet som den: nuvarande telegrafisten har en föeställning om, att den lilla apparat, med hvilken han arbetar, är resultatet af de mö losammaste forskningar af hundratals de nest skarpsinniga män under ett halft årundrade och en serie af fakta, som först nåste uppsökas och upptäckas, innan iden mm apparaten kunde uppstå, hvilken nu förkaffar honom en nyttig ställning i samhälet och en angenäm existens, Det unga lägtet menar att alla dessa saker hafva vait. sedan fordom, och det synes detsamma om otänkbart, att allt det, som nu är er: ändt som förnuftigt, sannt oeh ändamålsnligt, någonsin blifvit bekämpadt som oänlamålsenligt, falskt och dåligt. k Den stora massan af menniskor har intet egrepp om hvilka svårigheter äro förknip-— med de arbeten, som utvidga vetandets ebiet; ja, man kan säga, att den hos menka ande hågen för sanning icke skulle besegra de hinder som f. Fy EN Dy JA FÖ EEE SKNDERE SN 4