sammansmälta de hittills söndrade provinserna samt befria de italienska provinser, som ännå ej utgöra en del-af konungariket Italien: Hvad utrikespolitiken beträffar, skola vi söka öfverensstämmelse med de andra nationerna. En isoleringspolitik är omöjlig. Vi skola bemöda oss att taga del uti hvarje tilldragelse, som kan utöfva nåpe väsendtligt inflytande på Italiens öde. afseende på Frankrike skola vi aldrig glömma, att vi hafva detsamma till stor del att tacka för det förenade Italiens återupp rättande, och lika litet skola vi glömma England, som alltid varit vänskapligt sinnadt mot oss. Hvad de öfriga makterna vidkommer, skola vi veta upprätthålla vår värdighet och Italiens oberoende. I det vi eftersträfva andra nationers vänskap, skola vi söka vinna densamma genom ett klokt handlingssätt. Vi skola bevisa att vi ej vilja störa verldsfreden. I romerska frågan skola vi använda moraliska och diplomatiska medel. Sedan två år tillbaka har densamma gjort stora framsteg, särdeles i Frankrike. vad den inre förvaltningen beträffar, beär Ratazzi hvarje framstående förmågas ojala bistånd, Icfvar bringa till verkställighet nationalbeväpningslagen samt att söka åstadkomma besparingar i förvaltningens alla grenar, oaktadt kostnaderna för folkbeväpningen. Han slutade sitt med lifligt bifall mottagna tal med en verm appell till försonlighet mellan partierna. Lanza fordrade i deputeradekammaren förklaring öfver ministerkrisen, hvars anledning han ansåg ligga utom parlamentsverksamheten. Ricasoli svarade: Oaktadt de gynsamma omröstningarne i kamrarne, hafva dock vissa söndringar egt rum. Ministören var ej säker om att ega kamrarnes förtroende och besitta den deraf beroende moraliska auktoritet, och som kabinettet ville undvika denna tvetydiga situation, hade detsamma begärt sitt entledigande. Oaktadt konungens önskan att ministeren måtte afvakta parlamentets omröstning, hade densamma likväl stått fast vid ein afskedsansökan.4 Ratazzi lofordadelojaliteten af denna Ricasolis förklaring. Italie försäkrar att det sammanträde, som egtrum mellan Ratazzi och Garibaldi, varit af utomordentligt vigtig. beskaffenhet och torde blifva af stort inilytande på Italiens öde: Enligt ett telegram från Turin ansågs det sannolikt att markis Villamarina skulle komma att öfvertaga utrikesministeren, i stället för den förut Mrågasatta general Durando. Ett telegram från Genua af den 9 dennes meddelar följande: Vid provediment-komitåns i dag hållna sammanträde var salen ofvanför presidentens plats prydd med italienska och franska fanor. Garibaldi uppträdde såsom komitens president och uttalade sin tillfredsställelse deröfver, att han tanter, hvilka, helsade af allmänt bifall, hade sammanträdt uti humanitetsprincipernas intresse. Församlingens hufvudsakliga ändamål var att sammansmälta samtliga frisinnade föreningar till en enda. Garibaldi uttalade den önskan, att denna förbrödring af alla frisinnade elementer måtte sträcka sig äfven till andra sidan af Alperma. Hans tal afbröts flera gånger af lifliga bifallsrop. Derefter erhöll Cuneo ordet samt yttrade att Garibaldis närvaro vid detta möte visade Europa enigheten mellan de italienska demokraterna, hvilkas program var utförandet af folkets votum den 20 Oktober 1860. Regeringen borde, i stället för att med misstroende blicka på denna församling, lyckönska sig öfver dess tillvaro. Vi skola städse sluta oss till regeringen, så snart denna, likasom vi, vill fäderneslandets enhet, hvilken vi söka sträfva till med alla lagliga medel, i det vi vilja hafva Rom till landets hufvudstad.4 Talaren helsades medallmänt bifall. AMERIKA. En son till presiderten Lincoln hade nyJigen aflidit. I anledning af detta dödsfall hade kongressens båda hus, efter en kort session, prorogerat sig. Den illumination af de allmänna byggnaderna i Washington, som var anordnad till firande af Washingtons födelsedag, den 23 Februari, hade blifvit inställd. General Halleck har från S:t Louis till eneral MClellan afsändt en rapport af den Febr., hvaruli han tillkännagifver, att staden Clarksville vid Tennessee blifvit intagen och att unionstrupperna dervid tagit i byte så rika förråder af proviant och ammution, att desamma voro tillräckliga för unionshären i 20 dagar. Staden besattes af general Smiths division. Genom denna vigtiga eröfring var. staden Nashville prisgifven för unionstruppernas och deras kanonbåtars anfall. Enligt en korrespondens från Baltimore till Newyork Herald hade general Beauregard i Nashville sammandragit en här af 65,000 man, samt befästade staden. Enligt en annan uppgift skall general Johnson föra befälet öfver de trupper, som försvara denna stad, och efter Fort Donnelsons kapitulation hade nämnde general erbjudit sig uppgifva Neshville, under vilkor, att all privategendom skonades. Som unionspartiet i Nashville var ganska starkt, och man naturligtvis ej önskade stadens förstöring, så ansågs dess motstånd ej komma att Prifva långvarigt. Enligt en annan depesch från general här såg församlade ett fritt folks represen-) mA dn STR a Sö mt oh egg Halleck hade rebellgeneralen Price förstärkt sig med MCullochs kår och derefter fattat posto vid Lugar-Creck, der han angreps af unionstrupperna och efter en kort strid blef på nytt slagen. Zn del af hans trap per tillfångatogs, de öfrige grepo till fly ten. Unionstrupperna togo i byte en mängd vapen, som de flyende rebellerna kastade ifrån sig. Unionshären hade den 418 inryckt uti Arkansas och general Curtis hade besatt; staden Pontonville i denna stat.