pch af inre kallolsöa än för att få ett bröd tycke. Godt om så vore ! Men må vi lömma att mången gång vid sidan at de tomma . tron och det redliga nitet tramstå en okunnighet, ja ett förakt för all egentli; lärdom, hvarigenom äfven det renaste mi vanligtvis blir ovisligt. Skall man ej lär sig en gång fatta sanningen af Tegners yt trande (i bref till Franzån): Mig är inges Sting vidrigare än en okunnig prest; det ä som en blind målare eller en halt dansmä Sstare ... Presten måste, för att bibehålla den öfvervigt som anstår en lärare, hafv: Cen högre icke blott teologisk lärdom, utar äfven profan och populär bildning. Sålänge presten ej är den lärdaste i sin församling 4så länge han är fremmande för något son Singår i den allmänna bildningen, blir har sjelf, och med honom den lära han förkun. Spar, öfversedd och föraktad. Man hörer så ofta att presterna ej hafyve tid till studier. En oförneklig sanning är dels att man kastat på dem, dels att de, fö bibehållandet af sitt politiska inflytande sjelfva äflats att påtaga sig en myekenhel bestyr, som till stor del lämpligare och bättre skulle utföras af länsmän och härads: skrifvare. Men vi se dock att de prestei som ingått i ståndet med en någorlunda för svarlig elementarbildning och hvilka hafva intresse för något annat än de mekaniska och löpande göromålen, ganska. väl hinna att följa med på snart sagdt alla områden för mensklig förskuing: Vi se; lyckligtvis, en och annan prest om hvilken; på ramma gång han af själ och hjerta egnar sig åt och lefver för sitt kall, äfven sanningsenligt skulle kunna sägas att intet menskligt är honom fremmande. Och sådana äro ieke sällan äfven de mest punktliga expeditionskarlar. Men hemligheten ligger deri att de, ehuru elastisk än tiden må vara, icke hafva tid för samma tidsfördrif och äfven i möjligaste måtto draga sig undan från andefattiga kallpratssamqväm. Skall det väl blifra bättre? Ja, derom kunna vi vara förvissade, om vi ock ännu ej kunna e huru! Men icke må man vänta en helsosam förbättring medelst någon Evangelisk fosterlandsstiftelseX, äfven med erkännande af stiftarnes välmening, ej heller af någon annan slags inrättning som, med eller mot sitt angifna syfte, synes afsedd för bedrifvande af handel och köpenskap, ja, aflatskrämeri, ehuru ej på samma sätt som i Luthers tid, utan så att man i stället för det Tetzelska aflatsbrefvet får något himmelsbref eller annan andlig traktatt, och i stället för påfvens ord och underskrift får kolportörens, gårdfarihandlandens. Icke heller är något att vänta af quand måme heterodoxa ifrare, moderna bilderstormare. hvilka söka kullkasta statskyrkan med allt hvad dit hörer, utkasta barnet med badvattnet, hvilka för de menskliga brister som vidlåda eller insmygt sig i en institution förbisa det gudomliga och evärdliga som der finnes. Ännu mindre gagnande är det nit för kyrkan, hvilket allt för mycket har slägttycke med forfordom guldsmedernas i Ephesus (Apostlagerningarna 19:de kap). Öfverhufvud kan man vara viss derom att ingen nydaning intet positift godt, trambringas genom ide negationer, man må än hundrade sinom hun? drade gånger uppduka Spinozas determinatio omnis est negatio. Blotta förnekelsen kan aldrig alstrå af sig något positift:icke hemtar man vindrufvor af törne, icke heller fikon af tistel.