Vi meddela på annat ställe i detta blad en från Nerike insänd karakteristik afframlidne kyrkoherden Hallin, åtföljd af några betraktelser öfver det så mycket omordade Hallinska målet. Vi ha icke velat vägra plats för den aktade författarens uppsats, emedan den innehåller flera upplysningar och iakttagelser af intresse och derföre att vi ha anledning att tro att den ifrågavarande karakteristiken i det hela taget är ganska träffande, samt emedan vi anse det klander författaren uttalar öfver det nuvarande presterliga befordringsväsendet vara fullkomligt befogadt. Deremot kunna vi ej annat än reservera oss emot insändarens, i sammanhang med denna personliga skildring fällda omdöme, att konsistorii åtgörande i sak mot Hallin ekulle varit befogadt och nödvändigt. Vil ha redan förut och allt ifrån den tid, då det Hallinska målet först uppstod, dels i bref från Nerike, dels i Hunge meddelanden, mottagit en mängd upplysningar i afseende på Hallin, hvilka vanligen slutat med den frågan: men hvarföre göra sål mycken affär af Hallins afsättning? Ni vet förmodligen icke, att det är en stackare, en riktigt tråkig, obehaglig och af ingen, allraminst af sina församlingsbor omtyekt person? Vi ha derpå icke kunnat fr något annat svar än: det hör icke it; det har icke det allraringaste med saken att göra, den sak som föreligger och som är af intresse för det offentliga. Vi äro för öfrigt, i förbigående sagdt, genom vana och erfarenhet temligen härdade mot dylika Qurgekningar, som äro mycket vanliga, då någon sak rörande förföljelse mot hr eller något olagligt tilltag från en mynighets sida är bragt å bane. Vi erhålla då genast välvilliga upplysningar derom, att den personen, mot hvilken olagligheten är begången eller som ansetts vara mål för förföljelse, är alltför obetydlig, alltför litet aktad eller till och med dålig och illa känd, att det skulle kunna vara rätt tillständigt att publiciteten toge hans parti. Vi ha dåiall-Å mänhet av annat haft att derpå genmäla än det, att det alls icke rör publiciteten, hurudan personen i fråga uti andra saker och i allmänhet är, att vi alls icke taga parti för någon person, utan endast för la en och rättstillståndet, att icke blott den Eö taktade: och i alla hänseenden utmärkte och förträfflige medborgaren, utanjäfven den illa kände, ja sjelfva brottslingen står under lagens skydd och att det just är at synnerlig vigt att.se till, att icke till följd af godtyckligt förfarande mot mindre betydande och mindre aktade personer ett helt systemaf godtycke och lagöfverträdelser skall inrota sig. SÅ Det må vara ett faktum, att Hallin var okunnig, att han var obehaglig i sitt väsen, att han varit föga omtyckt af sin församling, så hör sådant dock alls icke till den s. k. Hallinska saken. Det är icke för okunnighet, icke för dåligt lefverne, icke derföre att hans församling ej kunnat tåla honom, som Hallin af Strengnäs konsistorium dömdes sitt embete förlustig. Vi äro rädda, att det skulle gå illa med flertalet af de svenska presterna, om Hallins kunskaper skulle ba såsom minimimåttstocken, så att alla de som icke nådde dit skulle afdankas. Mot hans lefverne har hufvudsakligen anmärkts att han icke var ?vänsäll, och detta har också utgjort en af hufvudgrunderna hvarföre han var mindre tåld. Hade han varit vänsäll, hade han varit, såsom så många af sina embetsbröder, en treflig broder, som förstått sig på jagt och kortspel och kunnat I vara en jovialisk och uppsluppen anförare i dryckeslagen, om han hyllat satsen ?leben und leben lassen? och väl underhand låtit förstå, att han ansett hela kyrkoläran för ett gammalt nonsens och äfven genom sitt lif vitsordat, att han just icke trodde pål någonting, men afhållit sig noga från all: krångel, allt offentligt framställande af tvif. velsmål, så skulle han visst kunnat förvärfva sig ganska stort anseende både bland umängesvänner och inför konsistorium samt måända för sina kunskaper få både prostoch doktorstitel. Nej, Hallin blef afsatt för kätteri. Det är detta och de omständigheter, under hvilka det skedde, som göra det Hallinska målet märkligt. Vi inlåta oss alls icke på det mer eller mindre grundliga uti hans forskningar. på det mer eller mindre snillrika eller enfaldiga uti hans funderingar. Det är endast den princip, som beröres genom hans framträdande och hans behandling, som intresserar 0ss och som är af vigt för det allmänna, Oafsedt den omständigheten, att ett konsistorium eller annan embetsmyndighet icke kan utan laga ransakning och dom aftsätta någon från ett embete, så innebär denna sak några vigtiga frågor, som föreligga till besvarande: ro de symboliska böckerna i alla sina dogmer så förbindande, att ingen medlem af kyrkan, utan att anses förfallen till straffvärdt kätteri, kan göra anmärkningar moi det ena eller andra deri och framställa det förmenande att de kunna brivgas i närmare enlighet med skriften? Eller har den protestantiske läraren rätt att efter bästa vett och förmåga söka arbeta för lärans rening och utveckling, har han rätt att med stöd af sjelfva hufvudgrundsatsen uti den Augsburgiska bekännelsen, att den heiga skrift ensam och icke menskliga dogmer utgör den evangeliska lärans norm, iga initiativet till en undersökning af den sller den dogmens öfverensstämmelse med en sund bibeltolkning? Tiden och utrymmet nekar oss att i dag längre fortsätta dessa betraktelser; men vi skola i nästa nummer börja. ett närmare skärskådande af de allrasenaste företeelserna på det kyrkliga området, och vi skola då illse hvarthän det olika besvarandet af dessa tt IM. RR NH ät — oe