ibek Ssrundade lasta, HNvURa fald ICKE ANCNASt i bekräfta riktigheten af hvad vi anfört, utan äfI ven bevisa att denna amerikanska fotogen inga; lunda till sin fysiska sammansättning bildar nåI got egentligt undantag från andra fotogånsorter. i (Forts. följer.) — Tidigt i dag på morgonen sågs en i tulubb klädd mansperson ligga uti den s. k. brandvaken å isen utanför Köttorget vid Flugmötet. Han uppdrogs genast och tycktes ännu vara vid lif, men då tillkallad fältskär genast anlände befanns han död. Han hade i snön invid vaken ställt sin käpp och å densamma fästat sin mössa. Folksamling uppstod genast, och bagaredrängen Johansson, som med åkdon körde förbi, igenkände uti den ur sjön uppdragne mannen sin egen husbonde, bagaremästaren Eibel, boende i huset n:r 50 vid Hornsgatan, hvarföre drängen återvände hem, medförande husbendens lik. Vid i dag hållet polisförhör har blifvit upplyst att Eibel. som uppgafs ha varit en reel och arbetsam person, på sednare tider varit grubblande, dock utan att sådant märkts af husfolket. Han efterlemnar en ung hustru. Undersökningen anstår i afbidan på likets besigtning af läkare. En gammal poliskund. Enkan Lindhagen, 60 år gammal, har under de sednare åren troligen oftare än någon annan varit för fylleriförseelse inställd i poliskammaren och der blifvit fälld till ansvar. Knappast någon vecka har förflutit utan att gumman Lindhagen hittats liggande rusig å gata. Hon har då vanligen intagit så svår dosis spirituosa och varit så vildsint att hon måst med häst och åkdon forslas till häktet, och flerfaldiga gånger har man sett sig föranlåten binda henne till händer och fötter. Hon hatar polisen till det yttersta. Då hon, som försörjt sig medelst att gå ärender åt mamseller och åt dem, då de varit i behof af pengar, afyttra klädespersedlar, kommande å gatan med sin korg, råkat möta en poliskonsta pel, har hon alltid blifvit uppbragt; hon påstår sig ha otur för dagen och intager derföre ett bastant rus. Vi berättade nyligen om ett krakel, I hvari hon råkat å en krog på Ladugårdslandet. en stadsdel, der hon bor och utöfvar sin verksamhet... För en mamsells räkning utbjöd gumman till salu en muff, en hatt, en sjal och ett lintyg. Å krogen innevoro några gardister, som, efter det de klingat med gumman, inlito sig i köp om persedlarne. En:gardist päklädde sig alla persedlarne som formnan bar i sin korg, och nu blef det spektakel af. Gumman Lindhagen blef rasande,. oväsende uppkom och gumman, som var både rusig och uppretad, fördes till vaktkontoret. Dit inkommen blef hon ännu värre — ty polis tål hon Gå se. Hon måste i åkdon förslag till häktet och återigen försona sitt förnyade fel med 4 dygns vistelse i fängelset, med den vanliga vattenoch brödkosten. I förgår var hon ånyo inställd till polisförhör. Polisen tycktes ha Iledsnat vid gumman och förelagt henne att inom åtta.dagar, under hvilken tid hon hållits häktad, skaffa sig. laga försvar. Gumman Lindhagen hade skickat bud än hit ER dit, men något försvar hade hon icke er nällit. Iklädd fångdrägten stapplar gumman fram till skranket. I stället för den vanliga fångmössan hade det tillåtits den gamla kunden att ära en utsliten neglig af silkestyll, som gjorde stark afbrott mot den öfriga drägten. Polism. Lindhagen dömes nu att i brist af försvar i ett års tid intagas å Norra arbetshuset. : Lindhagen. Hvarföre det? Polism. Jo, vi önska vara fredade ett år från besväret att nästan dagligen från rännstenarne forsla henne till häkte. Lindhagen. Hvart skall jag nu då taga vägen. Polism. Till Norr, på ett år. Lindhagen. Nej se till Norr går jag alls icke, om det skulle vara till Söder, så vore je ej så omedgörlig. Det måtte f-n komma till norr. Polism. Om icke Lindhagen godvilligt medföljer dit, så låter i köra henne dit, liksom I hon förut forslats till häkte. Lindhagen. Köra 25 — och det till Norr. — Nej se det blir ej af. Det finns en kungi Sverge som heter Carl XV och jag ämnar besvära mig hos honom. Inte får polisen göra hvad den vill och behagar heller. Polismästaren antecknar å målslistan utslaget I och dervid fortfar Lindhagen med sin flödande tunga. Kom i håg jag går till kungs, men min korg som poliserna togo ifrån mig, den vill jag ha igen. å de äta upp allt hvad som fanns deri, ja till och med apotekssakerna som jag hemtat åt en mamsell, men se mina 19 öre dem vill jag ha igen, ty nu har jag i fjorton dagar setat och suktat efter snus, och snus skall jag ha under det jag går till kungs. Polisen skall väl icke äta upp en menniska lefvande heller? Polism. Lindhagen får sina pengar, de äro på magasinet. Lindhagen. Magasin och magasin, det bryr jag mig ej om — jag. vill ha min korg nu genast. Hit med mina 19 öre, ty snus måste jag ha. ; Lilla Eriesson, ropade polismästaren till en af poliskammarens ordonnänser, vanligen kallat billa Ericsson till åtskilnad från sin iienahanda befattning der jemväl anställde broder; — Lilla Eriesson för ut Lindhagen i häkte. Befallningen efterkommes och gumman Lindhagen för svinner genom den mindre tapetdörren i ena hörnet af sessionssalen, — Malmö den 6 Mars. I dag på morgonen befanns en i vestra delen af staden boende piga vid namn Sofia Dahlgren död .i sin säng under omständigheter, som tillkännagåfvoatt. mord blifvit begånget och att hon blifvit afdagatagen fom qväfnimg. Nämnda fruntimmer har nemigen sysselsatt sig med att försälja manufakturvaror och mera dylikt och man antager att hon innehade icke o etydligt penningar liggande, hvilka blifvit. stulna. fven skola flera varor, som hon till försäljning innehaft, vara borta: Liket är fördt till sjukhuset för undergående af medikolegal undersökning, och polisen är i verksamhet för att komma detta ohyggliga brott på spåren. LANDSORTS-NYHETER Ystad d. 7 Mars. Marknaden i onsdags var temligen talrikt besökt, och isynnerhet var tillförseln af hästar ovanligt stor; dessa voro i allmänhet vid godt hull, men priserna höga; för ordinära arbetshästar hecärdes 600 å 700 rdr na