I viljen se denna upphöra, så gifves dertil! blott ett medel: Roms utrymmandet! Utan en sådan åtgärd förmån I ej lugna agitationen inom Italien. Status quo skulle blifva en ständig oro, oupphörliga stormar. Och i betraktande af denna allmänna jäsning hafven I väl besinnat våra tappra soldaters ställning inom en mähändodeke aflägsen tidrymd? Viljen I väl göra våra soldater till gensdarmer åt en redan dömd myndighet (buller), åt en af historien dömd myn-; dighet? Skola de väl tvingas att försvara en styrelse, ogillad i handlingar; som utgått från derds egen regering; en styrelse, som misskänner alla de välmenande råd man gifver.-densamma? Nej, nej. Våra soldater skola utan tvifvel med vanlig hängifvenhet uppfylla sin pligt, men detta hindrar oss ej att sucka öfver den kinkiga ställning, som väntar dem. M. H.! Det återstår mig nu blott att tillägga några ord för att afsluta dennaredan alltför långa diskussion. Jag harsöktlemna åsido alla religiösa och kyrkliga afseenden, och jag skall iakttaga detsamma vid den lösning jag nu går att framställa. Religiooen är och bör hållas utom denna debatt. Det tillhör oss icke här hvarken att bedöma eller klandra religionen; vi förklara henne värd vår aktning, men hon bör ej förhindra oss i den politik, som vi vilja följa. Den taktik, som består i att oupphörligt sammanblanda det andliga med det verldsliga — och om jag måhända för mycket betonar denna sats, så är det derföre att den utgör sjelfva grundvalen för min bevisning — denna taktik är icke vår; det är icke vi; som kalla kejsaren för en Herodes! Ar det väl på detta sätt som man fullgör ett ordningens och fri: dens kall? ? Nå väl! Hvad bör nu i min tanke regeringen göra? Hon bör till en början noga bestämma hvad som är nödigt för att åt våfven bereda värdighet och kyrkligt oberoende. Sedan detta skett, bör den kejserliga regeringen i Rom tillkännagifva hvad hon tror sig kunna göra för nämnda ändamål, och. sedan man sålunda lugnat katolikernas samveten böra våra trupper utrymma Rom. Påfven kommer då att stå ensam gentemot, sitt folk. Och i händelse passionerna skulle i den eviga staden föranleda oroligheter, blottställande den helige faderns säkerhet, så må vi gifva honom den försäkran att, om hän så önskar, italienska soldater skola veta försvara honom.? Markis de Larochejaquelin: ?Ja, se der ha vi det! Ett lifgearde, kommenderadt af Garibaldi!? , Prins Napoleon: ?Allt hvad jag här säger är min falla mening. Så snart påfven befioner sig på egen hand med romarne, så skall han betänka sig. Om han lemnar Rom, så vore detta visserligen en.stor olycka och skulle väcka mycken oro i menniskors samveten; men jag hyser den öfyertygelsen, att: denna oro blefve öfvergående. -Påminnen. er för öfrigt historiens lärdomar: Den säzer er, att romerska Hofvet ger vika för nödvändigheten, men utan denna aldrig. Låtom 0ss då tillkännagifva vårt beslut på ett vördnadsfullt men bestämdt sätt, och den! heliga stolen skall ge vika.. Och detta kom-. mer ej att ske blott af fruktan. Visst icke! Det gifves förhållanden, då förnuftet nödvändigt bör vinna öfverbanden. Tiden skall medföra den förlikning emellan påfven och Italien, som kejsaren önskar; ty detär omöjligt, att icke en gudomlig stråle af frid och försonlighet nedstiger öfver den helige faderns hufvud och ingifver honom beslutet att föredraga sin värdighet, sin heder, sitt andliga oberoende framför en spillra af denna verldsliga makt, som ständigt bestrides honom, som bibehålles för ett sådant pris, och som han en dag nödvändigt måste förlora. Hvad jag sålunda yrkar, är att kejsaren uttalar sitt ord... Må han fatta sitt beslut:. det är hög tid. Fråg:n är mogen; måletär utageradt; dom måste falla; Ja, jag hyser fullt förtroende för kejsarens regering; och här talar jag icke blott för den nuvarande stunden, utan jag talar för framtiden, om ock under äfventyr att förnekas af regerinsens härvarande herrar ombud. Men detta bekymrar mig föga. Jag är fullt och fast 5fvertygad om, att den italienska frågan kommer att varda löst i enhetens intresse; alt lösningen ej kan bli en annan under Navoleon III än den var under Napoleon I; att den andliga myndigheten måste blifva skild ifrån den verld:liga, samt att den store sejsarens ande : kommer att diktera hans afterträdares beslut.? EEE Den länge väntade politiska krisen i Preussen har: nu kommit till utbrott. Folcet hade till ledamöter af deputeradekam