tba RR RA I ir RR dr derafdelningar, hvilka således kunna anses umbärliga. : Andamålet med denna uppsats är blott att uttala en önskan, att någon så kallad ?vederbörande?, med mera insigt och inflytande, måtte vid tillfälle taga saken om hand. Bias. Er Om Göteborgs vetenskapsoch vitterhetssamhälle. Till redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af underrättelsen i n:r 45 af Tit. tidning, angående de täflingsskrifter, hvilka blifvit inlemnade till Göteborgs vetenskapsoch vitterhetssamhälle samt det öde dessa rönt, vill jag, då detta samhälle synes vara officielt, säga några behjertänsvärda ord till dess ledare och ett vänligt till de slagne kämpar — och anhåller derföre om Tum i Aftonbladet för följande rader. Redan då jag förlidet år läste i tidningarne, att bemälde samhälle å sin sida blott angifvit eft täflingsämne: Konung Oscar I:s äreminne. föreföll mig detta väl besynnerligt. Historiens dom öfver dödan man och förgångna tidehvarf mögnar långsamt till oväld och sanning Jag betviflar icke, att konung Oscar för sin mångsidiga bildning, sina redliga afsigter, sin ädla samvetsgrannhet, sin outtröttliga arbetsamhet. sin omisskänneligå fosterlandsoch menniskokärlek skall finna ett äradt rum i Sverges framtida häfder. Men Hans historia ligger dagens för nära: Den närmast förgångna tidens svåreller olösta frågor måste i hans äreminne behåndlas. Sannolikt finnes ingen författare, hvilken eger nog politisk och profetisk blick, för att lösa dem enligt allas deras åsigter, som skola bedöma hans insända täflingsskrift. Endast detta skälet måste dräpa henne; äfven öm hon i Togiskt eller språkligt hänseende skulle vara ej allenast oklanderlig, utan till och med snillrik Följden blef ock Synlig: Blott en täftande i obunden stil? uppträdde. Sverges utmärktare författare och litteratörer hade nog takt och Sjrlbevare lg rett för att inträda på en så slipprig arena; och den ende, som var nog menlös att träda inom skranket, blef ock ganska riktigt förbigkngen af de domare, hvilka, redan vid prisämnets bestämmande, tilltrodde sig kunna förutsäga framtidens utslag i fäderneslandets och mensklighetens vigtigaste fråga. Ins. har här antydt Ag i valet af årets utsatte täflingsämne, en acdra anmärkningen rörer förf. till den fattiges mödernearf, Det heter om detta: samhället har i. detta poem funnit renhet i känala, djup uppfattning utaf ämnets betydelse samt ett vårdadt och klangfullt språk. Kan men väl fordra mer af ett poem? Hvarför då icke prisbelönta detta; och, om det anslagna priset var för stort, hvartöricke dela det: lemna den ena hälften och gömma den andra för kommande år? Svenska akademien har större och mindre belöningar, hvarför icke äfvenså Göteborgs vetenskapsoch vitterhetssamhälle? Läser man de första årgångarne af Svenska akademiens handlingar, så finner man, jemte snillefostren Torstensons, Birger Jarls och Gyl lenhjelms äreminnen m. m., äfven prisbelönta skrifter på vers och prosa, väl talangfullt skrifna. men af underordnadt värde, jemförelsevis med de förra. Skälet är lätt funnet, Snillena i. ett land äro vanligen få, men falangerna ofta många. Man ville belöna de förra och uppmuntra de sednare. OR vetenskapsoch vitterhetssamhälle har blott gjort det ena. Det har ir rdrat snillefoster att belöna, och, under egct öppet erkännande, förbigått talangen. Snillena ikta sig sannolikt att underkasta sina foster domen af män, hvilkas litterära förtjenster möjlisen kunna vara stora, men dock okända; och alangerna, en gång förbisedda, skola troligen vålla sig undan. Skörden förökas icke genom redtrampning af den mognande säden. Ins. älskar vitterheten. Han är tacksam för vämnda samhälles omisskänneliga och hedranle nit att väcka hågen för den litterära bildninsen i en handelsstad, der penningen ofta vill öra sin makt gällande å bekostnad af ädlare rälden. Ins. har ej skrifvit för att såra de män. wilka utgöra oftanämnda samhälles ledare. Han ar endast velat antyda dem, att man vinner mera ör det reela lifvet i tanke och handling, om nan icke, i antydt fall, har för stora fordringar vå ideela; att det är svårt att täfla med Sverges ögsta vittra areopag, hvilken i sin krets ege: nän med stora litterära förmågor till uppgifande af prisämnenas mångfald och äppställning amt de insända täflingsskrifternas bedömande. Tertius interveniens.