prok!amation nvaruti nan Deromat USetolRningens uppförande vid detta tillfälle. Göteborgs konsistorium och lektor Ljungberg. (Forts fr. n:r 84) Utdrag af protokollet, hållet i Göteborgs konsistorium den 22 Jannari 36. Föredrogs ånyo K. M:s nådiga remiss af den 24 sistlidne December a domprosten, L. N. O., doktor P. Wieselgrens .underdåniga ansökan om tjenstledighet för innevarande år 1 egenskap af konsistorjals hvaröfver konsistorium blifvit anbefaldt att underdånigst utlåtande afgifva. Då vid ärendets företagning till afgörande votering föreslogs af h..h. ordföranden, yttrade sig Fd konsistorialer, hvar i sin ordning, på följanle sätt: ESIreta0 Lektor Rosenius (skriftligen): De grunder för ofvännämnda, underdåniga ansökan, hvilka doktorn, domprosten Wieselgren säger sig hafva vid domkapitlets bord öppenhjertigt uttalat, och hvilka kunna sammanfattas uti den enda, att lektor Ljungberg, en af domkapitlets ledamöter, förnekat. och förnekar Kristi gudom, äro visserligen icke att. förneka. Ty det är sannt, att lektor Ljungberg vid samma bord haft yttranden, som rättfärdiga detta påstående. Det är ock sannt, att detta inom domkapitlet väckt oro och bekymmer oeh en liflig önskan, att, då det synts osäkert, hvad-åtgärd med. afseende härpå helst borde: vidtagas, kunna från K. M:t derom erhålla nådig föreskrift. Men då en man, som åt sanningen helgat sitt lif och sina krafter, måste, för att kunne med henne stå eller falia, redan på förhand veta. sig blottställd för vådan af de mest närgående nppoffringar,. och då doktorn, domprosten Wieselgren dessutom icke kan vilja draga sig tillbaka just i ett ögonblick, då hans rättskänsla är som allramest af nöden, så vågar , jemte det jag icke kan tillstyrka nådigt biall till ifrågavarande ansökan, i Yopate underdånighet anhålla, det måtte E. K. M:t derå i nåder fästa endast det afseende, hvarigenom sökandens verksamma nit fortfarande kan komma äfven domkapitlet till godo. Lektor Heurlin (skriftligen) : I likhet med domprosten Wieselgren beklagar äfven jag på det djupaste de af honom åsyftade förhållanden inom konsistorium, men kan likväl icke uti dem finna någon laglig grund för tillstyrkande af den i underdånighet begärda tjenstledigheten. Och då jag derjemte tager i betraktande dels den plats han innehar såsom fqmprost och främ-. ste, kyrkoherde inom stiftet, dels den stora erfarenhet, han såsom mängårig kyrkoherde måste ega, dels ock den djupa teologiska lärdom, han innehar, måste jag anse hans verksamhet inom konsistorium; såsom, isynnerhet -under tider af stormar och bekymmer, särdeles gaznande; och då slutligen dertill kommer, att han, enligt min åsigt, genom de rika snillegåfvor, hvarmed han är utrustad, utgör en af svenska kyrkans yppersta prydnader, anser jag konsistorium icke böra frivilligteberöfva sig fördelen af att bland sina ledamöter ätven få räkna honom, och måste jag således för min del BIatyyka hans underdåniga tjenstledighetsansökan. Domprosten Wieselgrens anförande till protokollen för den 30 December! sistlidne och 8 Januari innevarande år, hvilka innehålla bevelkelsegrunderna till ifrågavarande. ansökan, anhåller d måtte få åtfölja det i nåder infordrade underdåniga utlåtandet.? Lektor Ljungberg (skriftligen): Det är mig icke möjligt att i underdånighet tillstyrka nådigt bifallstill: doktorn och domprosten .Wieselgrens underdåniga ansökan. Först och främst finner jag pemligen hardt nära obegripligt, huru för en till K.. M:t ställd naderdönR ansökan skäl kunna åberopas, hvilkas innehåll icke är med ett enda ord antydt, hvarken i sjelfva ansökniner, -ejoheller;i-de anisökningens datum (den 20 jecember, 1861). föregående protokollerna öfver det konsistorii förhandlingar, vid hvars bord de förmälas vara öppenhjertigt uttalade. För det andra, då jag följaktligen är hänvisad till muntliga meddelanden, så måste jag tillstå, att jag icke mer änsen enda gång före den 20 December; nemligen den 18, hört domprosten Wieselgren muntligen yttra sig i detta ämne; och det skäl, han di drog var, med. all dess påstådda röppenhlertighet ikväl för mig såsom sådant fullkomligen ofattligt: han sade nemligen, så vidt jag kunde förnim ingenting annat än att, erest jag ville med åberopande af sjuklighet begära, befrielse ifrån ledamotskapet i konsistorium, så ville han göra detsamma. För det tredje, om jag enligt andra ledamöters exempel skall fästa seende vid skäl, som först efter den 20 December bufrit qstalade och i konsistorii grojpkoll införda, inner jag dessa sednare skäl så föga sammanstämma med det förut ; oppenhjertigt uttalade, att de fastmera motsäga detsamma; ty nu är det icke längre min villighet, utan tvärtom min ovillighet att begära afsked ur konsistorium, som utgör skälet för domprostens handling. För det fjerde, om jag lemnande tid och sammanhang derhän, uteslutande fäster mig allenast vid de sednare och till protokollet anförda skälen, så synas fnig dessa äfven i och för sig på intet sätt giltiga. IV 1:0) om det än är möjligt för en liflig inbillningskraft att utmåla mina åsigter än så, än annorlunda, endast iakttagande att de alltid skildras så förhatliga som möjligt, så hafva dock mina åsigter ingen skat dighet att rätta pig efter dessa fantastiska måälningar; och om demprosten Wieselgren anser mig för en Arian eller Antikrist, så följer icke deraf, att jag är det. 2:00 Det är icke sannt, att jag i domkapitlet rycker fram med min arianism; ty dels är min åsigt motsatt mot arianis8 är det icke jag, som uttröttar Kra I sa sn FA AN ÅR FAKE AVE