met stod ett bord, vagt man ställt ett kru eifix och två brinnande ljus. Jaroschinsky kati fängslad med lätta kedjor vid -bordet och vid hans sida den i samtal med honom inbegripna presten, en man med värdigt utseende och menniskoälskande min. En fångvaktare satt på si dan om dem. Jaroschinsky rökte, blossande ur en lång pipa. Kölbinger presenterade mig, och fången helsade mig med en nick, i det han sade: Skalden herr Castelli är mig redan bekant; för några veckor sedan spelade jag whist med honom på en söir hos baron Geymäller. Jag erinrade mig nu äfven detta då jag återsåg honom. i Kölbinger drog nu upp ur fickan ett par körtlekar, som han medtagit från kaffehuset, deh bredde ut dem på bordet, sedan krucifixet boarttagits. Vi drogo om platsen och händelsen fogade så, att jag blef den som skulle spela första robberten med Jaroschinsky. Vi satte bss nu ned; på ömse sidor om Jaroschinsky stälde sig två fångknektar. Spelet började. Jaroschinsky spelade alldeles så som en god whistspelåre bör spela, efter konstens alla reglor redigt deh betänksamt, och-vi vunno tillsammans robberten, utgörande 8 fisch. Jag märkte ingen brådska. ingen oro hos honom; jag anmärkte blott, att han ofta med sin hvita näsduk torkade sigipannån. från hvilken svetten neddroppade. Åha! sade Kölbinger, ni vann robberten, grefve !4 (man gaf honom, ehuru utan skäl, denna titel). Det är ett godt tecken! Gud gifve det! svarade han med en djup suck. Andra robbertenspelade jag tillsammans med der andlige herrn, och derunder gjorde jag en ganska oangenäm upptäckt. Öfver k:mmardörren be fann sig nemligen ett bredt fönster försedt med en hvit gardin; men denna gardin drogs i hvatjc ögonblick undan, och nedtittande hufvuden blefyvc synbara i fönstret. Det var klart, att nyfikh: personer bestuckit fångvaktaren, att denne låti dem stiga upp för att få betrakta fången, mer då nu dessa personer icke kände fången, så va det ganska möjligt, att en och annän bland dem togo min person för hans, hvilket hade för mig varit föga angenämt. i Vi hade just slutat första spelet i andra rdbberten, då Jaroschinsky steg upp och tackall för att vi beredt honom denna förströelse, mer tillade, att han ej förmådde spela längre, emedan det blef honom för varmt. Det faller a sig sjelf, att vi alla voro glada öfver att de rysliga spelet nu vore slut, att ingen fråga upp stod om vinst eller förlust, samt att i synnerlie: nd hastigt tog mm hatt och ilade derifrån. Jat ände mig visserligen andas lättare då jag träd ut ur fängelset, men jag kunde följande natter icke få en blund i mina ögon, och skall aldri; mer på ett så förfärligt sätt tillfredsställa nr nyfikenhet. i — — Tullerlernas sörjande korpar. I Paris icke långt från Tuilerierna, vid gatan Rivoli. afled nyligen en portugis, lika märkvärdig fö: sin stora rikedom,-som för sina resor i-alla verldsdelar samt sin sällsynta samling af fåglar hvilka på hans höra ålderdom utgjorde hans första och sista tanke. Hans namn var Gamez Machado. I sina yngre dagar hade han i fler: beskickningar för sin regering. genomrest Sytl amerika, en del af östra Afrika, Indien och Ki na. Vid stränderna af Ganges och skogarbh kring Orinoko hade han fångat exemplar af ä ! sällsyntaste fågelarter, Hvilka han med stor kär lek vårdade i stora salar, der de till större len åtnjöto sin frihet. Denna ovanliga samlin; af sällsynta fåglar har han ständigt förökat må stora kostnader, och ensamt deras föda kostaå: honom omkring 1000 francs i månaden, ty blad: dem funnos flera, som lefva blott af persikor oå! drufvor, och andra, som icke förtära annat är Jefvande fyrfotadjur. Hans hufvudsysselsättnin; från morgon till afton bestod på de sista åren! att iakttaga dessa fåglars lefnadssätt, -och hah hade inhemtat så omfattande kunskaper om de ras egenheter, att till och med ornitologer be gärde upplysningar af honom, och flera veteb skapliga sällskap i England och Frankrike me stort frkännande framhållit hans iakttagelser Åt sin familj i Portugal hade han testamentera: ofantliga summor, och dessutom erhöll en gam mal tjenarinna vid namn Elisabeth Perretto som i 60 år varit i hans hus och stått honon trofast bi i fåglarnes skötsel, 50,000 francs. Til fåglarnes underhåll efter sin död hade han der jemte testamenterat måmsell Perretto en betydlig månadtlig samma; men fämiljen i Portugal vilk ej erkänna detta sistnämnde förordnande, utar öfverklagade testamentet i dennå del; rättegån fer utföll dock till fåglarnes fördel, och de f ehålla sina 500 francs, hvilka det öfverlåtes å den gamle trotjenarinnan att disponera. Samm: dag den gamle fågelvännens begrafning firades tilldrog .-sig något, som i lång tid gaf ämne ti samtal. Vid middagstiden samlades de sörjand: v nnerna och fränderna i stort antal i det hotel der Machado bodde. Just när alla voro samla de, och en mångång vän till den aflidne höl ett ta! till begrafningsgästerna, uppkom ett för underligt mörker, och salen genljöd af skrä: och hackningar på rutorna, hvilket ådrog sig al Jas uppmärksamhet och fore det omöjligt fö talaren att fortsätta sitt loftal öfver den döde Det var alla de korpar, som bebodde, Tuilerier nas tak, hvilka nu 1 hundratal kommo att brin fn sin gamle vän sitt sista farväl. Men hur unde det kommåä sig att de skreko, slogos och hackade med näbbarne på fönstren? Ingen ai de närvarande kunde begripa detta; men dager derpå berättade den gamla tjenarinnan, att hen nes herre hade brukat hvarje dag vid middags tiden strö ut mat åt korparne på balkongern: utanför fönstren, men att han i de sista skrifn: ord, han lemnat efter sig åt henne, uttryckliger bestämdt, att ingen föda skulle gifvas korparn: å hans begrafningsdag. Korparne, som ickt fatt något bref härom, infunno sig der:ör såson vanligt, och då någon mat icke bestods dem: uttryckte de sin harm med skrän och s:agsmå samt följde till och med liktåget ett långt styck: under oafbrutet oväsende. Dagen derpå kommit de åter och funno då sin vanliga traktering Egoismen var således den källa, ur hvilken kor a sorg härflöt; månne det icke som oftas r samma källa, hvarur den menskliga sorger har sitt ursprung? — En sömngångare. Följande händelse haj nyligen passerat 1 England: En 10-årig gosse. son af en landtbrukare v:d namn Hesket, steg upp ur sin säng midt i natten, gick bort.til fönstret och hoppade ned på marken. , Fönstret var anbragt på 13 fots höjd från marken och nä: stan midt öfver-en stentrappa; bredvid hvilker fanns ett gångjern. Han slapp dock oskadac derifrån med undantag af att ansigtet slogs blo digt; men det märkvärdigaste var, att han ickt vaknade, utan fortfor att sofvande vandra utål fadrens marker, klättrade öfver en gärdesgård och stannade först, då han hunnit till en rof åker, -Derpå vände han om och gick bort föl att se till en åsna, som hans fader hade skänki honom, men synes då hafva vaknat, ty han styr: de sina steg mot huset, bultade på dörren och ropade att man skulle släppa in honom, Fa dren vaknade, gick 1ort till fönstret och blei högligen förvånad då han fick se en liten hvil gestalt stå utanför. Hvem der?4 — Det ä: nt 0 KETGlharnn Ja AR i KT na Ta te ra