så länge som den i det inre förblifver i öfverensstämmelse med massornas känslor, så kan den bjuda trots åt de klerikal sträfvanden. ; fruklar i i poleon II förr nd ;pstår lan honom och folket. I viljen att kejvardömet skall gå tillbaka. Vi åter, vi ställa det i spetsen för oss och ropa till detsamma: Marsch! marsch i framåtskridandet! Framåt för det folks bästa, som har förtroende för dig och som älskar dig!? Grefve Persigny närmar sig prinsen och säger till honom några ord. rins Napoleon: Min vän grefve Persigny underrättar mig om, att man på alla bänkarne trott sig höra mig säga: Ned med presterna!4 Detta bevisar bäst olägenheten af dessa stormande uppträden, hvilka göra, att man ej rält hör hvad som talas. Jag har sagt, ned med förrädarne!4 icke ned med presterna. (Från flera håll påstås, att man icke hört orätt. Presidenten ber, att man skall godkänna upplysningen, och han understödes i denna uppmaning af markisen de la Rochejaquelin.) Prins Napoleon: ?Jag har ej för vana att träda tillbaka, då fråga är om att uttrycka min åsigt. Om jag har ett fel, så är det att vara för mycket öppenbjertig. Jag får tillfälle längre fram under diskussionen af adressen att yttra mig, väl icke emot presterna men emot den klerikala andans inkräktningar. Och om I då viljen upphöra med denna ungdomliga uppbrusning (skratt) så skolen I finna, att jag visar mig ganska uppriktig och ganska ärlig i uttryckandet af mina åsigter. (Tala! fortfar!) Det är ej för mitt nöje jag tagit till ordet. Jag har sagt, att den af kr la Rochejaquelin gifna definitionen på kejsaredömet var oriktig, och jag har velat visa hvad jag förstod med kejsaredömets och kejsarens mission. För att på en gång sammanfatta sin egen politik, slutade talaren med anförandet al ett yttrande af Thiers, att hvarje gång som en frihet uppstår i Europa, så blir den en ny bundsförvandt åt Frankrike. Denne författare förklarar sig ock alltid och allestäd:s vara en revolutionens anhängare. Man miste så mycket som möjligt bibehålla revolutionen qvaride moderatas händer. Men skulle den ock falla i händerna på de radikala, så förblefve hr Thiers ändock alltid revolutionär. A