yrka hvarken vapen emot mina vedersakare eller privilegier för mina vänner.? — Talaren uppläste nu en artikel uv Verones i . I H il uu K IUrart HON 3 Hr a tanke finnes blottad. Der talas orm huru Österrike vill utrota alla sina fiender, der! fördömes det italienska konungariket, och i samma fördömelse inbegripes vår egen; regering, ironiskt kallad regeringen af den I 2 December.? — Grefve Bourqueney: Det! finns ingen censur i Österrike; pressen är der mera fri än i Frankrike.? Prins Napoleon: ?Nej! Pressen i Verona är icke fri, och jag skall bevisa detta. Redaktören, söm skrifvit berörda artikel, bor uti en af fästningens kasematter, nära guvernören; han är en italienare, ovärdig detta namn, och man har varit nödsakad att sätta en post utanför hans dörr för att skydda honom emot hans uppretade landsmän. tHvad som mest sårat mig i hrr Sgurs och Larochejaquelins yttranden, är deras ihärdiga anfall emot min hedervärde vän inrikesministern. Jag får bekänna, attjag icke alltid är af samma tanke som grefve Persigny. Jag älskar friheten mer än han — dock nej, han älskar henne lika mycket som jag; men jag hyser för henne mera förtroende än han, och jag åstundar lifligare än han måhända att få se ?verket krönas?. Men veten I väl hvarföre han såJunda anfalles? Det är derföre atthan tillhör den klass af hofmän, som hylla olyckan. Han har offrat sitt blod, sin frihet för en sak, som då ansågs för en utopi af många bland dem som nu höra mig, Han har instinktlikt uppfattat den liberala napoleonismens id6 och de demokratiska principer, som utgöra dess ära.? Talaren antnärkte derpå i anledning afl klandret emot festen för Ratazzi, att kejsarens skål föreslogs af honom derföre att man ansåg det vid detta tillfälle mera passande, att ett sådant uppdrag lemnades åt en italiehare än åt någon af tillställarne. För öfrigt var kejsarens byst i salen. Men veten I väl hvar det är som kejsarens byst blifvit skymfad och sönderslagen? Det är inom den påfliga armån. Det är der, det är i Rom, som man bör söka hatet emot Napoleons nämn och emot Frankrike, icke i den demokratiska pressen, hvilken föröfrigt visserligen låter sig någon gång hänföras till ytterligheter, hvilka jag beklagar, emedan de skada den stora sak, som denna press är kallad att försvara. eHvad frågan om den ärftliga monarkien angär, så må det tillåtas mig att här anföra de ord, som den ärorike stiftaren af vår dynasti uttalade 1804, då han antog den ärftliga kejsårekronan: Allt hvad som kan bidraga till fosterlandets bästa står i det vägentligaste sammanhang med min lycka. Jag antager den titel, som I ansen nyttig för nationens ära. Jag hoppas, att Frankrike aldrig ekall ångra de tecken af glans, hvarmed det nu omgifver min familj. I alla händelser skall min ande ej längre vara med mina cfterkommande den dag de upphöra att förtjena den stora nationens kärlek och förtroende.t — Se der mina Herrar, huru Napoleon uppfattade ärftligheten inom sin familj. Och veten I väl hvilka rop åtföljde Napoleon ifrån Juangolfen ända till Tuileriernas gård? Det var ropen: Ned med emigranterna! Ned med adelsmännen! Ned med förrädarne. (De flesta af senatens ledamöter trodde sig här höra: Ned med presterna (prötres) i stället för förrädarne (traitres). Öch nu uppstod ett förfärligt larm och en storm af interpellationer. Markisen de Larochejaquelin: Den der bekännelsen bör man ta fasta på. Grefoe Segur d Aguessau: Tonen är ganska lyckligt vald och rätt lärorik. Hertig de la Force: Hvarför icke äfven ropa Ned med samhället! Prinsen: Hertigen har ej ordet. Hertig de la Force: Men jag tar dett 0. 8. V. Sedan ett par ledamöter, hvilka följt kejsaren vid återkomsten från Elba, bestridt, att dylika rop då egt rum, och man uppmanat prinsen att återtaga sin uppgift, ålerfick han omsider ordet, och sade att då han talat om revolutionen, hade han menat det goda, klokaoch nyttiga deruti. Talaren citerade derpå Napoleon III:s yttrande till senaten 1856 i fråga om ärftligheten inom den kejserliga familjen. CArfvingent — yttrade kejsaren — är icke ättlingen af en familj, utan han tillhör hela landet, och hufvudmannen för det regerande huset är landets förste medborgare.4 (Bifall.) De la Röchejaquelin: Bravo! Mycket bra! Prins Napoleon: Ifall ni härmed vill säga. att ärftligheten icke innebär en rätt för tron-1 arfvingen annat än i den händelse, alt han ställer sig i spetsen för framåtskridandets id6er, så äro vi ense; hvarom icke, så förstå vi ej hvarandra. Tillåt mig nu, mina herrar senatorer, att i några drag teckna kej1; sardömet sådant som jag uppfattar detsam-): ma och sådant som jag tror markisen de la Rochejaquelin ha tänkt sig detsamma. För mig är kejsardömet äran i det yttre, omintetgörandet af 1815 års traktater inom gränserna af Frankrikes krafter och tillgångar samt Italiens enhet. I det inre åter ä det visserligen ordningen, utan hvilken in genting är möjligt, men derjemte en sammanfattning af välgörande och verkliga fri heter, deriblanid tryckfriheten; vidare är det en . obegränsad folkundervisning utan Teli giösa kongr-gationer, utan alla dessa insti tutioner, .som skulle vilja återföra medeltidens bigotteri. (Bullrande afbroit. Int:r pellationer af kardinaler och generaler.) Prins Napoleon: Vill nu hr de ka Roche Jaquelin, att jag gör en analys af hans tal? Nåväl! Hr de Larochejaquelins politik. det är allians med Österrike. (Buller.) Markisen de Larocheiamielin: Stilla. mins Re RE Ven fr AA —— RÅ KR RR rr EEE 2 ARM mo tg M AA FRÖ O PD HPA Mon CCR M hn ss