Article Image
dersåter, skredo till behandling af frågan om anmälshandelns frigörande, hvarvid proster uropeets. först förordade en fullkomligt fri spanmålshandel, som likväl endast småning. om borde införas. Åkerbruket fordrade, jemte tålamod och ihärdighet, äfven säkerhet och frihet och länderna odlades, enligt en be. römd författares ord, icke i förhållande till deras bördighet, utan i förhållande till deras frihet, hvarpå en jemförelse emellan jordbruket på ömse sidor om Kymene elf gåtve ett bevis. Derföre vore exportförbud, hvarigenom denna frihet inskränktes, menliga för kerbruket. Äfven att kronan så att säga monopoliserat spanmålshandeln, genom att till underpris sälja varan, för att afhjolpa missväxt, vore skadligt, ty utom det att staten dervid lede betydlig förlust, hindrades derigenom all enskild spekulation som dock vore vida verksammare. Till följd häraf hade allmogen äfven mångenstädes afvänjts att sörja för sig sjelf samt blifvit van att vänta allt af kronan. I samma syfte yttrade sig vice häradshöfding Järnefelt och grefve Creutz, af hvilka den sednare dock ansåg en ringa och fix importtull på spanmål och mjöl nödig för jordbrukets skydd, likväl endast så länge andra för detsamma menliga skyddstullar existerade. Alla öfrig talare, som yttrade sig i ämnet, nemligen borgmästaren Tengström, hofrättssekr. Aminoff, referend. sekr. frih. Carpelan, ledamoten Jaatinen, vice häradshöfding Törngren, prosten Andelin, öfverstlöjtnant Munsterhjelm, prosten Berg m. fl. uppträdde för spanmålshandelns frigörande, hvarvid borgmästaren Tengström och prosten Berg dock ville medgifva undantagsfall vid inträffande svår missväxt, i de med kommunikationer sämre försedda delarne af landet, då regeringen kunde genom försäljning af spanmål söka afhjelpa nöden. Hofrättssekreteraren Aminoff erinrade bland annat, att utförselförbud föga verkade, emedan dervid den största varsamhet måste iakttagas och de till följd deraf vanligen komme att vidtagas för sent, hvilket frih, Carpelan anmärkte vara fallet vid alla regeringens åtgärder till afhjelpande af genom missväxt uppkommen nöd, äfven vid törsäljning eller utdelning af spanmål, till följd af de många dermed förenade omgångar. För öfrigt ansåg talaren dock import af spanmål kunna med någon ringa tull beläggas. Emot all tull på spanmål uttalade sig prosten Andcelin, som ansåg ingen nödvändighetsvara, minst spanmål, böra åtnjuta skyddstull, ty denna tull drabbade kännbarast den fattigaste delen af befolkningen. Den vore dessutom i goda år onödig, emedan då föga spanmål infördes och vid missväxt åter komme den dock sannolikt att af regeringen nedsättas eller upphäfvas. Vice häradshölding Törngren ansåg regeringens ingripande i spanmålshandeln äfven derföre vara otjenligt, att kronans förråder voro för små att afbjelpa nöden, men nog stora att afhålla den enskilda spekulanten från att uppträda. På derom framställd proposition uttalade sig utskottet slutligen för fullkomligt fri spanmålshandel. Derefter företogs frågan om privatbanker, vid hvars diskuterande ganska skiljaktiga meningar yppades. Grefve Creutz föreslog en anhållan att för landets näst sammanträdande ständer måtte framläggas förslag till en allmän författning, hvarigenom 1:0 enskilde berättigades att, förenade i aktiebolag, under ansvarighet endast med det tecknade aktiebeloppet, bedrifva bankrörelse med sedelutgifningsrätt, samt 2:0 metalliskt mynt af faststäldt skrot och korn förklarades utgöra det enda lagliga betalningsmedlet i Finland och att dennes bestän:ning erhölle karakter af grundlag. — Possessionaten von Essen, frih. Boije, frih. Carpelan och kommersrådet Snellman yttrade sig äfven för införande af privatbanker med sedel-utgifningsrätt. Emot desamma, eller egentligen emot deras rätt att utge sedlar, uppträdde vice häradshöfdingarne Törngren och Taube. Vid slutligen anställd votering yttrade sig utskottet med några få rösters pluralitet emot inrättandet af privatbanker med sedelutgifningsrätt. THäretter företogs frågan angående revision af legohjonsstadgan och gällande författning om aga försvar, men diskussionen i ämnet var ej afslutad vid de sednaste underrättelsernas afgång.

1 mars 1862, sida 3

Thumbnail