I de först inlagda rälerna äro med nya ersatta, så vore det nära nog att förneka allt framåtskridande om man icke antogeatt den årliga inkomsten efter 20 år växt till den höjd, att kostnaden för rälernas ombyte under derpå följande 10 år, eller emellan det 20:de och 30:de, utan svårighet genom intradernas öfverskott kunde bestridas. Om jernvärdet af de förslitna rälerna icke tages i beräkning, kostar ombytet af räler på en mil, då skarfjern, bottenplåtar m. m. äro i behåll, högst 120,000 rdr och således, t. ex. för de 42 milen mellan Stockholm och Göteborg, — 5,040,000 rdr, eller då förnyelsen verkställes under loppet af 10 är till 504,000 rdr årligen; men då de förslitna rälerna kunna omvalsas till nya och deras jemvärde, före denna omvalsning, med visshet kan antagas till hälften af den för hvarje mils ombyte härofvan uppgifna kostnad, så kommer Trälsombytet således att u pgå till endast 252,000 rdr pr år under då tio år som detta ombyte varar. De första 2:ne tiotalen af år är således ingen synnerlig utgift att befara för rälernas underhåll och efter denna tid har rörelsen utan tvifvel blifvit stark nog att bekosta deras ombyte. Skulle rörelsen å jernvägen så tilltaga att rälerna utslitas hastigare så är ju detta ett glädjande tecken, ty med den ökade rörelsen komma då ökade tillgångar för alla slags utgifter och således äfven för den ifrågavarande. Beträffande försämringen och deraf påkalladt ombyte af sliper eller rälernas underlag, så står sådant snart för dörren, i den mån som den ena bandelen efter den andra blifver 8 år gammal sedan sliperna derå blifvit nedlagda. Med den erfarenhet om inköpspris och nediäggningskostnad som redan vunnits, kan numera med säkerhet antagas att de åriga utgifterna för behöfligt utbyte af sliper på statsbanorna skola högst uppgå till 3000 rdr pr mil. Skulle de pågående försöken att genom slipernas preparering medelst någon metallösning under någon viss längre tid skydda dem mot för-. ruttnelse, lemna önskade resultater, så måste förenämnda kostnad naturligtvis förminskas. På de nu till nära 25 mils längd för trafik ö :pnade här afsedda stambanorna skulle denna utgift således komma att uppgå till 75,000 rår årligen. Med samma belopp måste således nettobehållningen och de deraf beroende insättningarne hos riksgäldskontoret minskas efter nästa och närmaste derpå följande år, så vida icke trafiken under tiden, såsom det synes vara skäl att förmoda, växer med samma och större belopp än det, hvartill utgifterna för slipernas utbyte kunna stiga. Underhållet af lokomotiver, passagerareoch godsvagnar både i Malmö och Göteborg är redan så stort, per mil räknadt, som det äfven med banornas längre utsträckning kan antagas blifva i framtiden; ty de betydliga omkostnader, som detta underhåll fordrar för verkstäder och dessas maskiner, ingeniörer, verkmästare samt arbetare, drabba nu ensamt bandelarne mellan Göteborg och Töreboda samt Malmö och Hessleholm samt ökas ej i förhållande till de trafikerade ba nornas förlängning, utan kunna tvärtom an: tagas undergå en så stor förminskning per mil, som ungefärligen motsvarar den större underhållskostnad å materielen, hvilken blifver en följd af den ursprungliga uppsättningens tilltagande ålder och förslitning. Den kostnad per mil, som den rörliga materielens underhåll år 1861 erfordrat och som är behörigen påförd detta konto och hvars belopp blifvit afdraget på trafikinkomsterna innan behållningen derå öfverlemnades till riksgäldskontoret, torde således kunna anses såsom normal och i det närmaste sädan som den allt framgent, :på grund af närvarande förhållanden, med skäl kan beräknas förbiifra. HSjelfva förnyelsen af lokomotiver och vagnar, som icke blifvit afräknad, måste deremot upptagas till c:a 1500 rdr för hvardera eller tillsammans 3000 rdr pr mil årligen. Dessa nu uppgifna kostnader för förnyelse af sliper, lokomotiver och vagnar Te således tillsammans 6000 rdr pr mil eller för 25 mil 150,000 rdr årligen. Det visar sig alltså ej allenast att 1861 års trafikinkomster betäcka den summa som motsvarar slitningen eller försämringen å de derföre mest utsatta effekternu, ehuru den YR först efter några års förlopp kan blifva känbar, utan ock att rörelsen i alla fall lemnat öfverskott, samt att man för framtiden kän emotse samma förhållande om man också icke skulle taga någon rörelsens förökning i beräkning. Den del af trafikinkomsterna, 140,000 rår, som blifvit använda till .förrådernas förökning, bör deremot ej intagas i räkningen, ty dels komma sådana efsättningar att årligen ega rum, dels är en del af de effekter, som tillhöra ifrågarvarande behållning, liqviderad af föregående års trafikmedel, och i allt fall är det bättre att i en räkning, sådan som denna, upptaga inkomsterna lägre hellre än högre emot bvad de i verkligheten äro; något m sstag kan då aldrig uppstå äfven om slitningen å materielen för något år skulle blifva större än den nu blifvit beräknad. Slutligen anser jag mig böra tillägga att de farhågor, som jag vid jernvägsbyggnadernas första början hyste i afseende på dessa anläggningars förmåga att, åtminstone under de fösta åren, bära sina omkostnader, numera icke äro desamma; och att sluta af de tecken som den redan öppnade trafiken visar, anser jag mig kunna antaga att bruttoinkomsterna skola årligen stiga. att underhållsoch driftkostnaderna per mil i mån af banornas förlängning skola aftaga i förhållande till inkomsterne samt att nettobehållningen följaktigen skall allt framgent komma att förö a ELIS