föreningsfördraget är obehöflig och utan all l: våda kan uppskjutas; men då Norges frivilliga samtycke är ett nödvändigt vilkor för revisionens genomförande; då kongl. norska regeringen, som emellan Storthingets sammanträden måste anses af alla mest : behörig att i en sak sådan som denna, föra I talan i norska folkets namn, icke allenast under alla omständigheter och obetingadt ansett sig förpligtad att afstyrka verkstäl-1 landet af någon revision på en så vidsträckt basis, att derunder Också skulle kunna ingå den i mitt anförande omhandlade utvidg?ning af gemensamhet i rikenas styrelse genom en ny unionell representation i förening med nya reglor om det sammansatta Pstatsrådets verkningskrets, utan ock funnit sig icke kunna under närvarande förhållanden tillstyrka, att en mera inskränkt revision göres till föremål för ytterligare förberedande förhandlingar af en unionell komit; då vidare kongl. norska regeringen enstämmigt förklarat, att det icke ännu finnes någon grund att frångå hvad i Storthingets adress blef uttaladt genom dessa ord: Det norska folket, som håller fast vid unionen, sådan som den nu är, fordrar under dessa omständigheter intet annat, än att förhållandet emellan rikena må blifva oförändradt?; då det kan befaras, att svårighet kunde uppstå för Eders Kongl. Maj:t att finna norske män, af det anseende och deegenskaper, som för ett så vietigt och grannlaga värf erfordras, beredvillige att i strid emot Storthingets och kongl. norska regeringens sålunda bestämdt uttalade mePningar inträda i ev komite för handläggning af revisionen i en större omfattning; och då jag, lika med kongl. norska regeringen, anser att för reviderandet endast af de enskilda punkter, för hvilkas förändring kongl. regeringen finner hinder från Norges sida ej möta, någon vidare utredning genom en komitå ej är erforderlig ; — finner jag mig böra frånträda mitt förut i underdånighet afgifna tillstyrkande, att Eders Kongl. Maj:t skulle före nästa riksdag och Storthing tillsätta en komitå af svenske och norske män för att taga i öfvervägande de punkter jag framställt.? Då hvad jag vidare i underdånighet antydt derom, att, i händelse: Norge skulle tillbakavisa hvarje försök till öfverenskommelse, ett förslag till revision från svensk sida ändock kunde böra framläggas, huf-l: vudsakligen afsåg att undanrödja det hinder emot revisionen, som kunde förefinnas uti en farhåga å norska sidan, att Sverge hyste andra eller sförre anspråk än det i sjelfva verket eger; men kongl. nnrska re-1 geringen förklarat, att, för minskandet af denna misstro, åtminstone fordrades att ett) sådant förslag ledde till ett helt annat re sultat, än det af mig uppstälda program, deruti Norge skulle se sin oafhängighet och sitt lika-berättigande långt ifrån bevarade; ?då jag hvarken tror eller från min ståndpunkt kan önska, att ett förslag, som komme att dikteras endast af de svenska önskniogarne i afseende å revisionen, skulle blifva bygdt på grunder, som vore väsentligt skiljaktiga från dem jag trott vara de rätta, men det måste antagas, att det af mig afsedda ändamålet endast under så-1. dant vilkor kunde vinnas; och då jag ialltb. fall tvekar, huruvida det vore rätt att skrida till en ensidig behandling af den genensamma frågan, förr än man hunnit göra sig förvissad, huruvida norska folkets nuvarande obenägenhet för ett tillmötes-. gående icke är beroende af en öfvergåen1. de stämning; — så finner jag mig nu icke. hbeller böra i underdånighet tillstyrka tillsättandet af någon svensk komite för revisionsfrågans bearbetende.? Huruvida frågan om en förändrad organisation af interims-regeringen bör särskildt göras till föremål för nådig framställning till de förenade rikenas representationer, torde det tillåtas mig, att, sedan vidare öfverläggningar emellan statsråden hunnit föregå, underställa Eders Kongl. Maj:ls pröfning. Deremot finner jag icke tillräcklig anledning vara förhanden att, utan sammanhang med en mera omfattande revision af riksakten, vidare ifrågasätta införandet deruti af stadganden om konungens reli gionoch myndighetsålder.? I fråga om de ärenden, som efter detta skola handläggas i sammansatt statsråd, lärer väl någon formlig, för framtiden gällande, förklaring at hvad i riksakten förstås med saker, som ängå båda rikena, icke kunna af Eders Kongl. Maj:t meddelas, men jag vågar antaga, att Kders Kongl. Maj:t icke må godkänna den isolerande tolkning, som kongl. norska regeringen velat gifva åt ifrågavarande ord, utan täckes hädanefter låta sig i sammansatt statsråd föredragas ärenden af sådan beskaffenhet, som hittills vanligen ansetts påkalla dylik gemensam behandling, om än undantag derifrån någon gång egt rum. Men då jag sålunda hemställer, att Eders Kongl. Maj:t för det närvarande icke måtte förordna om någon åtgärd för verkställandet af föreningsfördragets revision, sker det under förhoppning, att dermed afses endast ett uppskof. Förr eller sednare måste man i Norge, hoppas jag, komma till insigt, att hvad de två brödrafolken ömsesidigt och frivilligt uppgifva åt hvarandra af deras sjelfrådighet är en skänk till bådas gemensamma frihet och kraft; samt att det är vigtigare att nedrifva gamla än att uppresa nya skiljomurar emellan norskt och svenskt, Känslan häraf har aldrig slumrat i Sverge, som dock snarare än Norge kunde tänkas vara sig sjelf nog. Skall denna känsla icke komma att en gång vakna äfven i Norge? Först när Gen vaknat, kan Nordens framtid vara tryggad. Detta mål får icke lemnas ur sigte; och det skall lända Sverge till ära, om det fortfarande håller sin hand utsträckt, fastän Norge nu Pyäorar att fatta den. Det vore icke heller AR VE ng — —TR 8 JT