get är vunnet, Förenta Staterna icke erkänna, att segern tillhör honom och hans landsamän. Der borta -på vägen ser man en grupp: gen gentleman i en nedfläckad blå frack med blanka knappar, ett slags kepi; meden messingsbokstaf ofvanpå och ett par korslagda kanoner af samma ämne framtill, samt franska grå byxor, håller på att uppföra ett slags ekrigsdans för en liten rusig karl ivida röda byxor, hvitaktiga lärftsdamasker, en blå jacka, skantad med rödt samt ett slags efterhärmning af en fezmössa, under det han på då: ig engelska ropade: Kom hit, om du är karl för din hatt! Kommen hit alla I små -fransmän, så skall jag göra kråkmat af er, så sannt jag heter Flannigan! Hurrah!4 Nu bli spåren af fältlifvet allt talrikare; öfver! egifna lägerplatser utmärkas af svartnad aska efter eldarne; halfuppbrända träknubbar gamla tältsnören, buteljer, m. m. dylikt på -den bartrampade marken. Luften doftar al iångor från brinnande barrved och matkoksniog; moln: och pelare af tunn blå rök hvirfla upp eller sväfva långsamt genom -den lugna suften många (eng.) mil framför oss, och ett dimmigt, gaslikt töcken, genom shvilket solen framskiner, samt här och der rader af tält skönjas mellan de bladlösa träden, och vägen löper ut på de svarta, ned trampade bara fläckarna, kring hvi!ka qvarlefvorna af skogen ligga. (Forts. följer.)