Till en väninna i landsorten, Bnälla lilla Clara! i Jag skrifver icke i dag, för att tala om: vanliga nyheter ur sällskapslifvet, utan om ågonting riktigt ovanligt, och för att säga dig att du, om du ej vill äfventyra min onåd, är tvungen att komma in till Stock-; holm till nästa lördag, för att få se någonting, som är riktigt, riktigt vackert. j n ung fru, af de lyckligt lottade, som. sjelfva kunna bidraga att lindra likars nöd. och bekymmer, föll en dag på den tanken. att man genom en större tillställning borde. kunna tillvägabringa en betydligare summa, att lemna de ädle män, som redan af väl-. görande menniskor emottagit öfver 100.060 rdr till uppbyggande af ett hem för dem, hvilkas plågor ej kunna upphöra, men väl minskas genom öm omvårdnad och skickliga läkares bemödanden. Beslut och handling äro ett hos qvinnan?, säger skalden, och om detta ej alltid besannas, blef det likväl faHet nu. Men ensam kunde hon ej mycket uträtta. Hon kallade till sin hjelp konstnärer, musici, militärer, handtverkare och sköna damer, och se! alla lyssnade och arbetade, hvar och en efter sin förmåga. Och när då hr Stjernström lemnade sin teater och sina goda råd och alla de, som vanligen uppträda på den, på det verksamma ste deltogo ide nödvändiga förberedelserna, då åstadkoms allt det vackra, som jag nu år att beskrifva för eder. Men skall jag väl kunna komma er att ens ana en liten del af det intryck som jag erfor? En mild och intagande musik ljuderi dina öron, och du får se. -Morgonen randas, och natten i sin svarta, stjernströdda mantel sjunker ned, redan förbländad af det ännu