vägen spara sina egna ben; Då målet påropades, inställde: si äsoln kärande hr Tigström, boende på Nybohof utanför Hornstull, samt berättade om förloppet af denna djerfva stöld följande: Förenämnde dag hade hr Engström inrest till staden samt vid pass klockan 10 på förmiddagen stannat utanför lärftsboden i hörnet af Jerntorgsgatan och Slussplan. -Som han hade något ärende att uträtta i boden, såg han sig om efter en person som kunde taga vara på hästen medan han gick ditin. En för honom okänd karl hade då kommit gående på gatan samt åtagit sig att hålla hästen, hvarpå hr Engström inträdde i boden och derifrån i bodkammaren för att vexla pengar. Han hade uppehållit sig derinne omkring 10 minuter, då en at bodbetjenterna inkom och berättade, att karlen körde sina färde. Som hr Engström emellertid trodde att karlen, i anseende till det ruskiga och kalla vädret, blott gjorde ett slag omkring slussplanen för att hålla hästen varm, enär denne varit mycket svettig, fäste han ingen större uppmärksamhet dervid. Men några ögonblick sednare, då han kom ut på gatan, blef hans förvåning gånska stor, ty hvarken häst, släda eller karl syntes till, och nu först började han fatta misstankar. Han spejade noga omkring åt alla håll, hvarvid han i hörnet af Södermalmstorg tyckte sig se en skymt af hvad han sökte, hvarföre han genast sprang dit upp. En poliskonstapel, som han påträffade, upplyste på tillfrågan, att en släda och en häst alldeles lika de af hr Engström beskrifna nyss passerat förbi, och hade karlen som körde låtit det gå undan så raskt, att poliskonstapeln varnat honom. Han hade tagit vägen upp åt Götgatan. Hr Engström tog nu genast en åkarsläda, hvari han och konstapeln satte sig upp för att söka upphinna tjuf ven. Uppkomna i Götgatsbacken fingo de också på långt afstånd se honom köra undan med frisk fart, men som åkarhästen var synnerligt trög. blef afståndet mellan tjufven och hans förföljare allt längre och längre. Hr Engström mötte slutligen en bekant bonde, som kom körande med ett par lätta hästar och denne öfvertalade han att vända om. Konstapeln och hr Engström sjelf togo nu plats i bondens åkdon, hvarefter jagten åter började. Tjufven hade, under det uppehåll som ombytet förorsakade, emellertid försvunnit ur deras åsyn, men personer, som de mötte, berättade att han i fyrsprång kört förbi dem. En lång stund körde de förgäfves; men komna Örby. skog fingo de åter sigte på honom. an hade der stannat och pustat ctt ögonblick... Men så snart han märkte att de efterkommande. sökte honom, började han åter köra så mycket hästen förmådde, och nu uppstod en verklig kappkörning, hvarunder man hojtande och ropande å ömse sidor jagade undan för lösa tömmar. Bondens parhästar vunno emellertid småningom allt mer och mer på skälmen och slutligen kom man honom tätt i hälarne, då hr Engströms häst uttröttad ryckte åt sidan samt hejdades i loppet af en dugtig snödrifya. Melcher kastade sig nu ur åkdonet samt tog till benen, hvilka han Hitigtbegagnade; men konstapeln Carlsson var snabbfotad äfven han, och efter slutad kap körning. vidtog nu en allvarsam kapplöpning, som ändades dermed att skälmen måste gifva sig, hvarefter han greps och införpassades till staden. Tillspord om värdet af slädan och hästen uppgaf hr Engström att dessa kostade ganska mycket; men inskränkte han sig att värdera slädan med seldon och fällar till 70 rdr samt hästen till 200 rdr. Tillfrågad om stölden förklarade Melcher att han ej mindes till hela händelsen eller hade den ringaste föreställning om huru allt tillgått. Han sade sig ha varit fullkomligt berusad, och påminde sig ingenting annat än att han tyckt att det skulle vara roligt att i det gemena yrvädret få åka godt och beqvämt hem till Österhaninge. På följderna hade han alls icke tänkt, men bedyrade att hans ägt aldrig varit att stjäla hästen och. slädan. r Engström och konstapel Carlsson bestredo helt och hållet att Melcher varit så full som han påstod; dels hade hr Engström, då han öfverlemnade hästen i hans vård, ej kunnat märka sådant, ty Melcher hade då talat redigt med honom och både kunnat gå och stå, dels hade både han och Carlsson, då Melcher slutligen upphanns på Örbyskogen, sett honom springa ganska raskt, något som en öfverlastad person sällan kän göra. ÅAtskillig tvetalan kom också Melcher härutinnan till last, såsom bland annat att han skulle varit inne på en krog och er å sitt rus m. m. under färden. Emellertid vidblef Melcher envist att han varit så full att han ej mindes Od af hvad som passerat. Målet öppsköts för infordrande af upplysning om hans person. — Handelsagenten Charles Levisson har, i np af ombud för handelshuset Silz freres i Paris, någon tid uppehållit sig härstädes och efter. förevisande af profver upptagit ordres å manufakturvaror. Då Levisson försummat att hos handelskollegium erlägga den för utländske bandelsresande bestämda afgiften, så var Levisson i dag, i följd af gjord angifvelse, af stadsfiskalen Kock inkallad till poliskammaren, och fälldes Levisson att böta 500 rdr rmt samt ålades utgifva bevillning för handel inom Syerge under. 3 månader med 100 rdr rmt. I brist af tillgång till böter skulle desamma aftjenas med två månaders enkelt fängelse. Hr Levisson presterade efter utslagets afkunnande borgen för böterna: — Prejudikat: Källarmästaren Tjulander dömles förlidet år i poliskammaren att böta 2 rdr 50 öre för hvardera af de elfva gäster han naten mellan d. 20 och 21 Mars förenämnde år efer kl. 12 på natten utsläpptfrån Operakällaren, Pjulander besvärade sig hos hofrätten under förnenande att det vore honom omöjligt att på yestämdt klockslag få ut sent inkomna gäster. JTofrätten fastställde utslaget. Tjulander besväade sig hos Kongl. Maj:t som genom utslag förcarat skäl icke förekommit att göra ändring i sfverståthållareembetets utslag. — Efter den af polisen hos trädgårdsmästaremstrun Öberg, boende vid Gråbergsgatan, antällda visitation dervid anträffades en mängd ssistanssedlar, ha de belånte persedlarne blifvit ittagra och, utgörande ett helt åkarelass orslade till poliskammarens magasin. De komna att upplysas och äro att bese å poliskamnarens magasin. — Förkomna bref. Då posten från Wenersborg len 15 sistl. Januari kl. tre qvart till 7 f. m. inkom till ASL befanns det, att den poståse, som innehöll brefven från Wenersborg och vilken i anseende till andra trängande göromål f de vakthafvande posttjenstemännen ej närnare togs i betraktande då den af postiljonerna leribades befanns öppnad, hvarjemte karta fver de från Wenersborg afsända brefven sakades. Man trodde till en början, att någon nissändning egt rum, hvartöre man telegraferae till Wenersborg om saken; men det upplytes snart derifrån attså ej var fallet. Från Weersborg upplystes dessutom, att åtta rekom: nenderade Bret blifvit afsände, och af dessalaknades i Göteborg sju stycken, hvilka, tillika? ned fem fribref, skulle varit för sig hopbundde. Ingen förklaring öfver brefvens spårlösa srsvinnande har vunnits, hvarken vid det straxt i fter händelsen hållna polisförhöret eller sederera. I går hölls förhör inför rådhusrättens anaf llnnGe mån lika tarftiga voro Äfven NN