Rättegångsoch Polissaker. Två. bröder stodo i går inför rådhusrättens femte afdelning såsom parter mot hvarandra för en obetydlig småsak , hvarunder de offentligen sökte cika nera och förolämpa hvarandra på bästa sätt. En f. d. poliskonstapel och skräddärmästare Grönhagen hade instämt sin rätta bror, bleckslagaregesällen Ericsson samt dennes hustru. Af stämningen inhemtades, att Grönhagen förhyrt ett rum af sin bror, hvilket han betilt till den 1 April, men efter att ha råkat i ovänskap med brodren och hans hustru hade han derifrån afflyttat, men enligt sitt påstående blifvit förvägrad att afhemta sina saker och ett parti ved, hvarjemte han blifvit hotad med stryk af svägerskan, som också kallat Grönhagens son för tjuf. Ericsson och hans hustru hade i sin tur uttagit genstämning med yrkande om ansvar å Grönhagen för öfvervåld 0. s. v. Sedan parterna å ömse sidor fått utveckla sin talan; föreställde rättens ordförande i särdeles bevekande ordalag de bådabröderna det opassande och klandervärda uti att på detta sätt uppträda mot hvarandra inför domstol och göra sina små-tvister till föremål för dess pröfning. Ordföranden vädjade till dem sjelfva om det icke vore bättre att de lefde som bröder och förlikade sig sins emellan, samt hemställde till Ericsson, om han ej ville utlemna Grönhagens saker och hans ved samt låta honom disponera rummet till. 1 April Ericsson (som är en mycket liten karl). Detta vill jag så mycket heldre göra, som jag aldrig vägrat bror min detta, utan står rummet för hans räkning till sagde tid, hvarom han nog försäkrat sig efter hau satt lås för vedkällaren och sigill för dörren. Ordf. Nå, då äro ni ju sams om hufvudpunkterna. Grönhagen hör nu så medgörlig Ericsson är; hvad sager han sjelf om saken? Grönhagen (en liten gråhårsman med glasögon på näsan ser misstänksamt på brodern). Ja. jag skulle nog vilja ingå förlikning, men jag vet hur det blir... Ordf. (medlande). Seså, seså mina vänner. börja nu inte igen .! ru Ericsson (en ung qvinna, hvilken mycket talträngd sökt åtskilliga gånger få ordet). Får jag lof att tala, hr rådman! Ordf. Nej, tyst hon, min vän, det är hon som genom sin mun ställer till hela oordnin gen — det har jag märkt. (Frun försöker sig ändå åtskilliga gånger, men blir af ordföranden nedtystad.) å, mina redliga vänner, äro ni nu villiga att gå in på den förlikning jag föreslagit? Hvad säger Ericsson? run (söker åter få ordet): Hr rådman, Grönhagen, som jag kallar för farbror, har... Ördf. Seså håll mun på sig! Låt höra hvad hennes man säger; det är han som här för hennes talan. (Frun gör en knyck på nacken, hvilker tycktes säga så mycket som att det är hon som borde föra talån.) Nå Ericsson? Ericsson. Ja, jag går in på förlikningen — men bror min ska ta bort sigillet från dörren, så att vi kunna visa rummet för hyresgäster. Frun (häftigt infallande). Ja, det ska han öra! 8 ÖOrdf., som finner denna fordran å Ericssons sida billig, föreställer Grönhagen riktigheten häraf samt talar i bevekande ordalag till honom att gå in på anspråket i afseende på sigillet, sedan alla andra tvistepunkter äro unanröjda. Grönhagen. Nej, jag har hyrt rummet till den första April — och sigillet kommer att sitta der för min räkning; men om bror min vill säga mig till, skall jag emellanåt gå och visa rummet; sem förseglar jag det igen. Ordf. uppmanar bröderna ännu en gång i allvarliga dala att betänka det de legat vid samma moders bröst och framställer derpå för sista gången sin förlikningsproposition. Grönhagen. Nej, jag vill inte ta bort sigillet! Ericsson. Och det fordrar jag ovilkorligen. Frun, Och jag med! Ordf. Nå, ja I herrans namn då, ni ska också få processa, kom ihåg hvad jag säger er, och springa här vid domstolen tills ni bli trötta. Sedan nu ordföranden förklarat, att Grönhagens mer äro utredda, vänder han sig till Ericsson för att få veta, hvari det öfvervåld bestått som Grönhagen gjort hos Ericsson. Frun, som allt hittills funnit sig förstum1 mad, öppnar nu med ordförandens tillåtelse sin svadas slussar och berättar, huru Grönhagen satt lås för deras vedkällare, huru han påstått satt Hon tagit sig för mycket till bästå; att Grönhagens son påstått att hon var den dåligaste qvinna på jorden 0. 8. v. Naå, låt oss komma till öfvervåldet, infaller ordföranden emellanåt. Slutligen berättar frun att detta bestått deri, att hon, upprörd af Grönhagens otidigheter, fredagen den 7 Febr., mått till den gräd illa, att hon, inkommen i sitt rum efter en häftig ordbatalj med sin svåger, fallit baklänges i golfvet;, der hon låg liflös i flera sekunder. Sedan par-T terna å-ömse sidor förklarat att de önskade förebringa affärdades de af ordföranden, som gaf de båda bröderna betänketid till den 13 Mars. Kappkörning och kapplöpning. : Bland fångar, med hvilka ransakning i gårj örevar inför rådhusrätten, inställdes 5 dess 5:tef: wfdelning en karl, som uppgaf sig heta Anders 3ustaf Melcher, båtsman vid 13 båtsmanskom: vaniet och hemma i Österhanninge socken. Melcher hade den :8 dennes. tiil fots inkommit vit till staden för någon sin angelägenhet; men vnes hafva tagit öl för ärende, hvarefter han