STOCKHOLM den 15 Febr. Den expedition af franska, engelska och spanska trupper, som är färdig att börja; operationer mot Mexiko, torde innan kort! mera än hittills komma att taga Europas! politiska intresse och uppmärksamhet i anspråk. Det synes verkliger som skulle kejsar Napoleon ha för afsigt att uppställa I en kandidat till Mexikos tron, oaktadt de tre intervenerande makterna i den afslutna konventionen förbundit sig att icke söka någon landvinning eller andra fördelar eller göra något inflytande gällande, för att antasta den mexikanska nationens fria sjelfbestämmelserätt i afseende på sin regeringsform. En nordtysk tidning yttrar härom: Det är nu fullkomligt säkert att Napoleon tillbjudit erkehertig Maximilian af Österrike det blifvande konungariket Mc xikos tron eller, hvad som kan komma på ett ut, hos honom förfrågat sig om han skulle vilja mottaga den. De franska tidningarne, som längesedan vant sig vid kejsarens tvetydiga politik, prisa till och med, på samma gång de berätta detta, Napoleons skarpsynta stats klokhet, som redan länge rufvat öfver denna lan. Man erhåller ifrån Wien bekräftelse på att anbudet blifvit gjordt, och dåt enda man ännu ej är fullkomligt säker på ärburu det blifvit upptaget af österrikiska hofvet och erkehertig Max. Den sednare har, såsom man läser i en korrespondens från Wien, till en början låtit derifrån till Triest efterskrifva alla vetenskapliga arbeten om Mexiko. Under tiden försummas ingenting för att stämma den allmänna meningen i Europa till fördel för planen. Å ena sidan fn en vink derom, att Österrike i denna uppöjelse af en bland sina prinsar kunde finna en ersättning för Venetiens förlust, hvilken förr eller sednare måste inträffa. Å andra sidan låta Monitören och Times tillsända sig bref från Mexiko, hvari en oändlig mängd af dikter uppdakas om folkets längtan att utbyta republiken mot monarkien. Det är ej tvifvel underkastadt att i tidernas längd dessa dikter kunna blifva en sanning. Men nu för ögonblicket tänka dock Mexikos invånare ej på att upprätta en tron och äro beslutna att göra motstånd mot de främmande trupperna. Men om de sednare intränga i det inre af landet, lyckas slå den desorganiserade mexikanska armeen — hvilket ej torde komma att kosta någon synnerlig möda — om de franska kohorterna, som äro spaniorerna till antal dubbelt öfverlägsna, beherrska landet, då skulle det i sanning vara bra motigt om man ej skulle lyckas bringa till stånd stormpetitioner för upprättandet af en monarki och slutligen en vote universel för erkehertigen. fi Men hvad dylika napoleonska tillställningar äro värda veta vi tillräckligt och skola ej deraf låta vilseleda oss vid bedömandet af de napoleonska planerna. BE Detta förslag att uppsätta den österrikiske erkekehertigen på Mexikos tron är ruttet alltigenom. Oafsedt den motsägelse hvari det står till konventionen af den 31 Oktober 1861, är det i och för sig förkastligt och för dem det närmast angår förderfligt. Hvilken bevekelsegrund än må drifva franska kejsaren, den att söka ett konungarike åt erkehertigen, eller den att söka en konung åt I Mexiko, — båda sakna lika mycket politiskt berättigande. Det fattas dem bakgrunden af den tid, då bortskänkandet af folk ochÅ länder hörde till ordningen för dagen, och al de menniskor, som i ödmjukt sinne tillbådo den herrans smorda, som skänktes dem. Men framför allt är förslaget så litet som möjligt lämpadt efter de mexikånska förhållandena. ke Det ligger någonting egendomligt i der naiva anda som uppenbarar sig hos Amerikas unga folk. Denna naiva anda möter oss som ett starkt element iden nordamerikanska unionen, och den visar sig äfven bland folken af spansk race och sålunda i Mexiko. Det sednare landet är tönderslitet af partier, men alla partier äro enhälliga i motviljan mot utländningarne. De hysa misstro till dem, gifva dem ej tillträde till några embeten och mer än en gång just under de sista anarkiska tiderna skallade ropet: Död åt främlingarne!4 Och detta naiva, af spansk fåfänga uppfylda folk vill man skicka en tysk prins! Alldeles främmande för landets och dess innevånares egendomligheter, dit införd af främlingar, skulle han ej kunna finna något stöd hos befolkningen. Han skulle ha emot sig alla mexikanare af spansk bärkomst, emedäån han ej vore någon at dem; han skulle ej keller ku ma stöda sig på det utländska element som i Mexiko är starkast representeradt, det nordamerikanska, emedan han stodt i vägen för dess republikanska och unionistiska sträfvanden. Han skulle sålunda nödgas att söka sitt stöd hos dem som upp satt honom på tronen — England, Frank rike och Spanien, liksom hos värfvade trupper och utländska tjenare. I det hans im opularitet derigenom ökades, skulle ha: blifva en lekboll i sina protektorers händer Med ett ord — konung Ottos af Greklan: ide skulle äfven drabba honom, endast si mycket värre, som deti rika Mexiko är e: vida mera lockande terräng för egennyttig: ;kyddsherrar än Attikas berg. Och hvad vore Mexiko sjelf och civilisaionen betjenade med en dylik metamorfos? TEESE NE ERROR SEAT TROS NES ELSE KR et AR EA aee! 8 rs 3 RR AR AR RR frn I