taste intyget. Komminister. Också en industririddare. Händelsen med den beryktade Palmqvist, som lurat så många inom hufvudstaden, står långt ifrån enstaka. Palmqvist har baft många föregångare och skall icke heller sakna efterföljare, mer eller mindre lyckliga, ty hur stort menniskors misstroende än anses vara, så frukta vi verkligen att deras lättrogenhet är vida större. Sedan några år tillbaka kringstryker här i Stockholm en person, som vi taga oss den friheten att varna allmänheten för. Han har ett hyggligt utseende, godt sätt att vara samt uttrycker sig med ett visst behag, är aldrig förlägen och minst i valet af medel. Ofta uppträder han såsom antog en nitisk målsman för nödens offer. Så kommer han t. ex. med en lista på personer som tecknat sig för bidrag till understöd för en gammal, utfattig och mycket sjuk fröken, den der råkat ut för en omensklig husvärd, som, icke nöjd med att ha tagit möblerna ifrån henne, äfven ville vräka henne ut på gatan i den stränga vinterkylan. Den pitiska filantropen ger den mest rörande skildring af den arma frökens belägenhet. Man genomögnar listan och finner en mängd välkända namn, äfven sådana som man väl aldrig kunnat misstänka för välgörenhet. Nöden måste då vara påtaglig, och man skyndar att teckna sig efter råd och lägenhet. Men den mindre lät trogne efterfrågar den stackars frökens adress för att sjelf höra åt innan han ger något. Man får adressen till punkt och pricka, gatans namn, husets nummer, trappornas antal, fjerde dörren längst bort till venster från tredje eller fjerde trappan, men det är så mörkt i farstun, att man bör akta sig för att icke stöta emot och skada sig. Derefter tager filantropen ett steg mot dörren med den högsta tillfredsställelse på sitt ansigte, fast han icke fått ett enda öre; men vid dörren vänder han sig om och ber med samma rörande uttryck i sin stämma, att man icke alltför länge måtte dröja med besöket, emedan den gamla frökens belägenhet är öfver all beskrifning. Då händer deticke så sällan att äfven den mera klentrogne tecknar sitt namn och ger, kanske för att slippa de många trapporna och den mörka arsltn, Men den som är envis följer adressen och finner snart både gatan och huset; men den gamla sjukliga fröken finner han ej, finner icke ens den tredje eller fjerde trappan, emedan huset aldrig haft flera än en. En annan gång uppträder han såsom tekniker och emottager hemma hos sig besök af någon kapitalist, som sett i Dagbladet annonseras en ny uppfinning hvarpå orimligt med pengar kan förtjenas, och hvem vill icke gerna göra det? Uppfinnaren har i sitt rum uppstälda flera saker som antyda mycken verksamhet och många tekniska experimenter, såsom t. ex. en svarfstol, kopvarplåtar, små kugghjul af messing m. m. Kapitalisten begär naturligtvis upplysning om -den stora uppfinningen. Nåväl! Man har uppfunnit konsten att galvanisera taktegel, så att det, känslolöst för all elementernas inverkan, blir-allt starkare och tätare ju äldre det blir. Och det är ni, min herre, som gjort denna märkvärdiga uppfinning? ? Jag kan tyvärr icke helt och hållet beörömma mig deraf; men jag har nyligen i en utländsk vetenskaplig ti skrift läst huru man i Kina taktäcker sina Hus. Man har vid eröfringen af Peking funnit att orsaken till den kinesiska murens mångtusenåriga varaktighet ligger deruti att man galvanise rat det öfversta tegelskiftet. En amerikanare har gjort ett försök på vanliga takpannor och fått det bästa resultat. Kapitalisten, som nog hört talas om kinesiska muren, blir alltmera lifvad för saken och önskar känna vilkoren för deltagandet i en affär, hvars fördelar ligga så öppet i dagen. Nåväl! För att experimentera i stort erfordras visserligen några tusen riksdaler; men för att försöka i smått och taga patent Jern kunde man nöja sig med några hundra. Men skynda sig måste mån. Det pågående inbördes krigeti Amerika har lyckligtvis gjort någon stagnation i uppfin